Att kalla något för en drömresa är att ta ut svängarna rätt rejält. Drömmar brukar vara olika för olika personer och gruppresor tar sällan hänsyn till det. För mig var resan jag just var iväg på en verklig drömresa och känslan är att andra resenärer tyckte detsamma.
När vi på NFL Supporter-redaktionen började diskutera drömresan för åtta, nio, månader sedan så kändes det inte speciellt troligt att vi skulle komma iväg. Det var fortfarande mer av en dröm. Inte ens när resebolaget Nickes började höra av sig angående möjlighet till resa, när spelschemat släpptes eller när vi hittat två alternativ till resa, kändes det riktigt verkligt. När resan sedan släpptes till försäljning och beställningar droppade in, var det nog fortfarande mer en dröm. Planering, inbetalningar och facebook-grupper, passerade. Fortfarande rätt overkligt.
Egentligen kom inte verklighetskänslan förrän jag stod på Arlanda på avresemorgonen, förra onsdagen, redo att checka in. Jag såg fyra killar i Norrköping Panthers-jackor stå i kön. ”Shit, nu ska jag iväg på det här. Där står dom, förmodligen kommer det bli stelt och vi har nog inget att prata om”. Där och då slog det mig på allvar att jag endast träffat en av 24 resenärer på riktigt, att jag skulle dela rum med en person jag endast haft kontakt med på nätet. Jag får erkänna att jag blev lite nervös och orolig, gläntade mot utgången och fick en vag tanke på att ringa in mig sjuk.
Men den känslan släppte nästan direkt när jag ställde mig i incheckningskön med Norrköpingsborna. Jag kunde adressen på hotellet, den hade inte de koll på. Jag skulle säga att mitt mod belönade sig, andra säger nog att jag var normal. Härliga medresenärer bjöd till och en grupp formades ur ett gemensamt intresse. En rätt fascinerande upplevelse.
Min rumskompis, Olof, fick tillsammans med övriga Landvetter-resenärer ta ett senare flyg till Washington på grund av att deras plan vart sent till mellanlandningen i London. I stället för att vår första träff skulle vara en flygtur över Atlanten kom den när jag närmre midnatt, efter att ha sovit i två timmar, mötte honom ordentligt sömndrucken i hotellrummet, iklädd kalsonger. Det var helt klart speciellt, troligen främst för Olof, men han hämtade sig och var den bästa rumskompis man kan tänka sig.
Efter att jag stött ihop med övriga så var resan precis så bra som önskat. En drömresa. Det var mycket fotboll, det var mycket god mat, det var en skön stämning med mängder av skratt. Alla var positiva och lösningsinriktade, det fanns ständigt en vilja att hjälpas åt för att få ut det mesta av resan. Glada tillrop och tips på sevärdheter eller matställen spreds till höger och vänster och, förhoppningsvis, kände alla att de var välkomna att delta i saker.
Även om den ena matchen, den mellan Redskins och Giants, var en kylslagen skitmatch, den andre en rekord ojämn match, mellan Maryland och Penn State, och den tredje en dominant Eagles-affär mot Bears, så verkar alla nöjda med fotbollen som visades. Bara känslan av att befinna sig på plats kan vara speciell och allt runt om kring med ljud, dofter och fans är häftigt att uppleva.
Höjdpunkten för mig var givetvis den fjärde matchen då jag fick bege mig till Baltimore och se Ravens slå Texans. Det är en speciell känsla att se laget man håller på live i dess hemstad, att göra det med en Göteborgare och tre Falköpingsbor som skanderar hejaramsor i gladan ro är än mer speciellt. Det var häftigt att få dela den upplevelsen, tailgaten före och själva matchen. Baltimore, allt utom Ravens anfall, visade upp sig från sin bästa sida.
För mig var detta en speciell resa, något jag kommer minnas resten av livet. Mycket tack vare att det bjöds på bra matcher, härliga kulturella och kulinariska upplevelser. Washington D.C är en toppenstad att semestra i. Men kanske framförallt med de relationer som skapades. Från att inte ha känt någon ordentligt så har jag skaffat mig vänner för livet, människor jag gärna reser iväg med igen i olika sammanhang.
Förhoppningsvis kan vi styra upp liknande resor i framtiden, gärna flera gånger om. Att få spendera tid med så många härliga människor samtidigt som man äter gott, ser fin fotboll och har det allmänt bra, det är kvalitet.
Tack alla som var med, en evigt tacksam Magnus
Foto: Jesper Linder
