Matthew Stafford har varit hyllad sedan tonåren men hans första två år i NFL förstördes av skador. 2011 var han relativt skadefri och stod för ett historiskt år. Men få talar om honom.
Det talades om en besvärjelse. Det hade gått femtio år sedan Detroit Lions hade en quarterback värd namnet. Den kraftigt alkoholiserade men populära Bobby Layne tog laget till två raka mästerskapstitlar på 50-talet men efter det hade det bara gått utför. 2008 lyckades man med konststycket att förlora samtliga av säsongens 16 matcher. En bedrift som inte något annat lag hade lyckats med tidigare. Det gav Lions det första valet i draften 2009.
Eftersom Sam Bradford beslutade sig för att stanna i college så valde man Matthew Stafford. En hyllad ung quarterback från University of Georgia som kom in i ligan med höga förväntningar på sig och ett kontrakt värt en bit över 500 miljoner kronor. Men karriären skulle inte få en bra start. Vecka fyra, under en match mot Chicago Bears, skadade Stafford sitt knä i samband med en sack. Skadan fick han dras med under hela året och spelade bara tio matcher – med blandat resultat.
2010 öppnade Lions sin säsong mot Bears. Stafford blev tacklad av Julius Peppers, defensive end i Chicago Bears, och skadade sin axel. Han kom tillbaka i två matcher innan han tog en smäll mot axeln igen. Den behövde opereras och Stafford missade resten av säsongen.
Det verkade som att Lions hade missat målet igen. En quarterback som står på sidlinjen med en keps på huvudet istället för en hjälm är inte mycket att ha. Men Stafford hade åtminstone visat att han hade potential. Bland annat i en av de sjukaste vändningarna någonsin där Stafford kastade 5 touchdowns mot Browns, den sista med en axelskada. Innan det sista spelet sitter Stafford på bänken när han säger: ”Jag kan spela. Hjälp mig upp. Jag kan kasta bollen om ni vill det”. Stafford får chansen och hans sista kast blir en touchdown. Lions vann matchen och Stafford visade den vinnarattityd som fansen älskar.
Highlights från matchen och den osannolika vändningen.
Mike Mayock analyserar det sista spelet.
Statistiken såg inte ut som något speciellt men talangen fanns där. Men inte ens de mest inbitna fansen hade nog kunnat föreställa sig hur 2011 skulle bli för den unga stjärnan. Han avslutade året med över 5,000 yards och 41 touchdowns.
Hajpad från tidig ålder
Matthew Stafford föddes i Florida. Familjen flyttade dock till Texas han var tonåring. Matthew började på Highland Park High School, en erkänt bra skola både akademiskt och när det kommer till idrott. När Stafford lämnade high school gjorde han det med flera prestigefulla utmärkelser och Rivals.com rankade honom som den bästa unga ”proffsanpassade” quarterbacken i hela USA. Scouten Mel Kiper Jr. sade att Matthew Stafford så småningom skulle gå först i NFL-draften innan han ens hade börjat på college. Han hade en stor arm redan tidigt och vid 17 år var han över 1.90 och vägde cirka 95 kilo.
Vid Georgia fortsatte han i samma stil. Det blev mycket yards och touchdowns men det fanns de som ifrågasatte Staffords träffsäkerhet. Men han var en vinnare och lagkamraterna följde homom. Draftgurun Mike Mayock avrådde dock Lions från att ta Stafford med det första valet.
Ett partydjur som gillar sin öl
Matthew Stafford har aldrig varit det där muskelpaketet. Han är naturligt stor, troligen rätt stark, men knappast vad man skulle kalla en riktig atlet. Redan innan han draftades till NFL talades det om, och dokumenterades i bild, hur han brukade hälla i sig rätt stora mängder öl, slänga av sig tröjan och flirta med cheerleaders. Han verkade njuta av collegelivet och fastnade på bilder när han lyfte öltunnor i bar överkropp, hade däckat eller satt med armen omkring någon av de otaliga unga damer som sågs i hans närhet. När Stafford sedan blev draftad fortsatte han med sitt festande. Det har alltid varit ganska oskyldigt men har som sagt resulterat i en del uppmärksamhet. Särskilt när det såg ut som att Stafford hade lagt på sig några kilon.
Matthew Stafford var den unga killen från landet som helt plötsligt blev en superstjärna och fick mer pengar än vad han kunde göra av med. Varför inte hyra en båt och ställa till med fest?
Beteendet är dock ingenting som han har fått kritik för av fansen. Detroit är en arbetarstad och festandet har bara gjort honom mer ”folklig”. En ung kille med hur mycket pengar som helst. Vad skulle du ha gjort? För ärligt talat, med tanke på de övertramp som andra spelare i NFL har gjort sig skyldiga till är lite festande kanske inte mycket att hänga upp sig på. Så länge det inte påverkar spelet.
Med lite hjälp från sin vän
Fans i NFL kan vara snåla med beröm. Åtminstone de som hörs mest. Alla spelare som representerar något annat lag än det du själv håller på är per automatik dåliga – eller har tur. Särskilt de som spelar i lag som befinner sig i samma division som ”ditt”. Kanske är det därför som Staffords osannolika bedrift från 2011, då han blev den femte spelare genom tiderna att kasta för över 5,000 yards, har fått relativt lite uppmärksamhet. Det hör också till saken att det var Staffords första hela säsong. Han hade bara elva hela matchers erfarenhet när förra säsongen drog igång.
De säger att han är oförsvarbar. Den kombination av storlek, styrka, smidighet och snabbhet som Calvin Johnson besitter är oerhört ovanligt. Han och Stafford, med sin kanon till arm, är ett svårstoppat par.
De som gärna förminskar Matthew Staffords talang säger ofta att hans framgång beror på att han har Calvin ”Megatron” Johnson att kasta till. Visst hjälper det mycket att ha ligans bästa receiver i laget. Han fångar till synes omöjliga bollar och drar på sig uppmärksamhet som ger medspelarna bättre chanser. Men även om man tar bort Johnsons produktion helt, vilket egentligen är rätt löjligt, kastade Stafford för nära 3,500 yards och 25 touchdowns till sina andra lagkamrater. Bara det hade varit en okej säsong.
Steget upp till de bästa
Kontinuitet är viktigt i NFL. Särskilt för quarterbacks. De spelare som räknas till den absoluta eliten i dag (Brady, Manning, Rodgers, Brees, Rivers, Roethlisberger…) gör det för att de har presterat på en hög nivå under en lång tid. Spelare som Matthew Stafford och Eli Manning skulle behöva ett eller ett par riktigt bra år till för att räknas in i den gruppen. Men de har visat att de har vad som krävs. Båda hade historiska år 2011 och kommer att kunna spela många år framöver. Det är nästan skrämmande att tänka sig hur rekorden kommer att se ut när Stafford avslutar sin karriär – om han håller sig skadefri.
Hur bra kan Matthew Stafford bli?
