Årets slutspel inleds i Carolina. Cam Newton och hans lagkamrater tar emot ett stukat men segt Arizona Cardinals. Arians och Rivera är två tränare som vet hur de lyfter sitt lag.
En intressant match mellan två lag som nästan snubblade in i slutspelet. Panthers avslutade visserligen starkt men har fortfarande fler förluster än vinster i år. Cardinals började i en rasande fart men har sakta men säkert blivit allt mindre potenta och förlorade fyra av sina sex sista matcher. Det här är två desperata lag som måste trolla med knäna för att vinna. Det bäddar för en härlig fotbollsmatch.
Det går heller inte att lita på resultatet från grundserien när man analyserar det här mötet. Som Cardinals Patrick Peterson sade, ”nu är alla lag 0-0. Det är en ny säsong”. Panthers får med hemmaplan och den starkare säsongsavslutningen ses som knappa favoriter. Men mycket hänger på Newton. Trots motgångarna i Arizona har laget visat en sällan skådad tuffhet och Bruce Arians kommer att ha sina spelare galet motiverade inför resan till Carolina.
Arizona Cardinals
Hur mycket stryk kan en trupp ta innan korthuset faller sönder? Arizona har utforskat svaret på den frågan i år. Laget spelar med en quarterback som startade säsongen som fjärde alternativet. Så sent som femte december plockade Cardinals upp Kerwynn Williams, RB, från practice squad. Williams har givit laget en kick. Springspelet har annars varit en sorglig affär 2014.
I övrigt lever på Arizona på långa passningsspel och oavsett quarterback har de fortsatt försöka. Nära var femte lyckad passning går för över 20 yards. Men en skakig linje och oerfarna quarterbacks har många gånger visat sig vara ett svårt hinder att ta sig över.
Cardinals har trots skadorna fortfarande ett fullt respektabelt försvar som måste spela på absoluta toppnivå om årets Super Bowl-värdar ska lyckas med någonting i slutspelet. Tyvärr har man givit upp många stora spel. Ett vanligtvis bra secondary och en defensiv linje av jättar som stänger ned running backs kan dock ge Cardinals en chans.
Michael Floyd: Medan veteranen Larry Fitzgerald sadlat om till en mer flexibel roll där han ställer upp på olika positioner och blockerar allt mer är det unga Floyd, tillsammans med John Brown, som står för de stora spelen. Fysisk, med speed och alltid fördel på fajterna när bollen är i luften.
Calais Campbell: Samtidigt en av ligans bästa och mest bortglömda spelare. Campbell spelar defensive end i Cardinals trefront och är motorn som får bilen att rulla. Med sina 2.05 meter är han ett monster som alltid spelar till visslan och gör sitt jobb. Nyper running backs i farten med sina långa armar och jagar quarterbacks som håller i bollen för länge.
Patrick Peterson: Har inte haft ett särskilt bra år, skador eller inte, men med all potential i världen. Går som oftast en mot en med motståndarnas tuffaste receivers och har lidit av att Cardinals fått sina bästa pass rushers skadade. Peterson är vass med bollen i händerna och får han tag i en interception kan det gå undan åt andra hållet.
Carolina Panthers
Panthers offensiv kretsar kring Cam Newton och hans unika färdigheter. Newton fick en bra start på sin proffskarriär och har utvecklats varje år. Trots att statistiken inte backar upp det har stålmannen kanske haft sin mest imponerande säsong hittills. Newton har verkligen ingenting omkring sig men lyckas trots det producera framåt. Receiver-gruppen leds av en högt draftad men opolerad rookie och består i övrigt av mediokra veteraner och odraftade spelare. Springspelet är en berg- och dalbana, men har varit bra i december, och är beroende av Newtons ben. Den offensiva linjen är ett lapptäcke.
Carolinas system bygger på en kombination av read option och play action-passningar. Panthers ställer ofta upp i shotgun med två running backs och när de kallar ett option-spel får de på så vis antingen en blockerande back eller en potentiell pitch för Newton när han behåller bollen. Mike Tolbert, fullback, och Fozzy Whitaker, running back, är dessutom flexibla spelare som kan komma ut som på kortare passmönster när de är på planen.
Försvaret har inte varit samma dominanta enhet som 2013, det ska man ha klart för sig. Men ibland har de glänst. Panthers har haft svårt att ersätta Greg Hardy som, trots sina allvarliga brister som människa, var en mycket bra pass rusher. Luke Kuechly är ledaren som från sin linebacker-position styr lagkamraterna och vadar genom blockerande motståndare för att göra tacklingen. Kuechly och kollegan Thomas Davis är bra även i coverage och lämnar nästan aldrig planen.
Kelvin Benjamin: Den lovande rookien har varit en räddande ängel för Panthers i år. När Panthers får honom en mot en kastar de nästan alltid upp bollen. Storleken kombinerad med en bra fart på en rak linje gör Benjamin till en svår matchup. Även fast Benjamin imponerat sitt första år, passerat 1,000 yards och fångat ett gäng touchdown har problemen med tappade passningar hängt med även till NFL. Både mot Saints och Falcons slarvade Benjamin bort chanser till stora spel, varav den senare troligtvis blivit en lång touchdown.
Greg Olsen: Veteranen har varit Newtons berg att luta sig mot och belönades med en biljett till Pro Bowl. På tredje down och i viktiga situationer är det Olsen som fått kliva fram för sitt lag. Han har också varit en ledare och visat vägen för de yngre spelarna.
Luke Kuechly: Det tog ungefär en timme för Kuechly att acklimatisera sig från Boston College till NFL. Sedan dess har han varit en av ligans bästa försvarsspelare. Han springer med receivers i markering, slänger enkelt undan blockerande guards och har en unik näsa för bollen. Få spelare har lika bra instinkter som Kuechly. Spelar med hög energi och eldar på lagkamraterna.
