Då var ännu en veckas matcher spelade och här går vi igenom alla matcherna inom AFC West, något kortfattat om allt det som hände mellan slantsingling och avblåsning. Denna gång är det vecka 3 det gäller
Kansas City Chiefs 26 – 16 Philadelphia Eagles
För andra veckan i rad var ett lag från AFC West och hälsade på i Philadelphia. Denna vecka ett kärt återseende för Chiefs nya tränare Andy Reid, som efter förra säsongen lämnade Philadelphia efter 14 långa år. Han hyllades och jublades av fansen, men de ångrade sig kanske efter 60 minuters fotboll.
Förra veckan blev Eagles överraskade av San Diego Chargers som hälsade på och vann. Nu skulle man hämnas på AFC West och visa sina hemmafans hur man vinner fotbollsmatcher. Men det gick inge vidare. Eagles visade sig ha väldigt svårt mot Chiefs riktigt duktiga försvar och poängen rullade inte in som hemmafansen hade hoppats. Att Eagles dessutom bjöd på på 6 turnovers stjälpte såklart deras försök. Chiefs spelade ett fantastiskt försvarsspel. De fick bra press på Michael Vick, quarterback i Eagles, och hindrade honom från att plocka yards genom att springa. Dessutom gjorde deras cornerbacks ett bra jobb i att täcka sina receivers och attackera bollen när den kom flygandes. Matchtempot saktas ner när Eagles anfall inte får någon rytm eller lyckas med sina spel. Offensivt hade man större problem, och trots att man vann matchen blottades flera svagheter. Alex Smith, quarterback, vågar sällan kasta djupa passningar och var sparsam med det hela matchen. Han hade samma problem i San Francisco, han vill inte ta risken att kasta interceptions. Men han behöver lära sig att lita på sina receivers. Den offensiva linjen blev totalt överkörd av Eagles linjespelare. Vid flera tillfällen lyckades Eagles få press med enbart tre linjespelare. Den offensiva linje måste vinna om man är fem mot tre, men det gjorde man inte i torsdags. Dessutom hjälpte linjen inte springspelet vidare och på så sätt tvingades Alex Smith till långa passningssituationer, precis motsatsen från vad han trivs i. Riktigt bra jobbat av Eagles försvar och ett eventuellt orosmoment för Chiefs. En sista kommentar är att Chiefs inte lyckades i kritiska situationer, flera lägen i red zone slutade med 0 eller 3 poäng. De lyckades också bara att konvertera 31% av sina third downs.
Matchens utropstecken! Det är ingen direkt fråga. När Eagles fokuserade på att låsa ner Dwayne Bowe var andra spelare tvungna att kliva fram. Donnie Avery tog tillfället till fånga och spelade en fantastisk match. Framförallt var han en enorm trygghet när Chiefs tvingades plocka upp mycket yards på third down, han fick bollen fyra gånger, varav två var 15+ yards. Det var på korta, snabba slant-routes där han fick bollen på öppen yta och därefter fick han kämpa sig till de där extra yardsen. Riktigt bra match!
San Diego Chargers 17 – 20 Tennessee Titans
Efter en överraskande seger mot Philadelphia Eagles förra veckan kom Chargers in i Tennessee med självförtroendet på topp. Förlusten, eller framförallt den andra halvleken, mot Texans vecka ett var bara en tillfällig dipp och nu skulle de ta över NFL. I deras väg stod vinstlösa Titans.
Matchen inleddes med att Chargers försvar satte stopp för Titans anfall och så fort de själva fick bollen så ordnade man 7 snabba poäng. Det såg enkelt och bekvämt ut. Kanske andades man ut, slappnade av och trodde att det skulle bli en enkel match. Det blev det såklart inte, och när klockan enbart hade 15 sekunder kvar hade Titans kastat in en matchavgörande touchdown. Locker litade på rookien Justin Hunter och lät honom strida om bollen mot single coverage. Hunters enda mottagning – briljant. Under hela matchen slarvade Chargers försvar något enormt. Den defensiva linjen var för ivrig och lämnade hål för Titans mobila quarterback Jake Locker att springa i. Men det skärpte de till efter ett tag. Då återstår de övriga i försvaret. Det var bland de slarvigaste tacklingarna jag någonsin sett, sällan var det någon som stoppade en spelare med första kontakt. Jack Locker spelade väldigt bra fotboll och fick mycket hjälp av en högpresterande offensiv linje. Dessutom spelade Chargers secondary dåligt, utöver tveksamma tacklingar. De gav mycket utrymme för Titans receivers att jobba på, jag tror de underskattade Lockers kastprecision. Tji fick de. De hade också problem att stoppa Chris Johnson, som sprang för 90 yards på 19 försök. Offensivt var det inte samma metodiska spel som mot Eagles. Chargers wide receivers var sällan fria, istället gick alla bollar till Antonio Gates, tight end, och Danny Woodhead, running back. Det gjorde att det blev en lång och smärtsam väg över planen. Ett ljus för San Diego är dock nämnda Woodhead, som hade en väldigt fin match. Han är ett farligt alternativ i passningsspelet, dels som mottagare och som blocker. Men han visade också att han kan springa med bollen. Så Charger-fans, försök ta med det från matchen och stirra inte blint på ett stort L i schemat.
Matchens utropstecken! Titans kastade sin challenge-flag på två spel. En passning som bedömdes vara incomplete och en mottagning som domarna direkt dömde som ogiltig eftersom Nate Washington, wide receiver, var utanför planen. Båda dombesluten såg ut att kunna vara felaktiga och Titans testade. De lyckades inte med någon. Inte bara det, båda besluten bekräftades dessutom efter en återblick. Alltså var Titans inte nära med någon. De förlorade två time-outs som de lyckligtvis inte behövde i slutminuten, men det var knappt.
Oakland Raiders 21 – 37 Denver Broncos
Divisionens första rivalmöte detta år spelades mellan giganten Broncos och projektet Raiders. Precis som väntat tog Broncos hand om föreställningen och visade varför man är bäst i AFC West, kanske bäst i hela AFC.
Det var inte mycket förväntningar på Oakland Raiders inför matchen och det var inte heller mycket som gick rätt. Offensivt gick det långsamt och Pryor o Co. tvingades om och om igen att lämna planen efter enbart tre spel. Man lyckades inte hålla bollen borta från Broncos potenta anfall. Det straffade sig såklart, då Broncos tog poäng på nästan varje drive. Vad var det som gick fel då? Det är väl bara att börja rada upp. Darren McFadden kom ingenstans, så det fanns inget springspel att lita på. Den offensiva linjen hjälpte varken med att skapa luckor åt McFadden eller ge Terrelle Pryor mycket tid i fickan. Pryor kastade bollar skevt i början av matchen men kom igång i andra halvlek och spelade bra. Då låg tyvärr Raiders under med 7 – 27 och matchen var avgjord. Defensivt lyckades Raiders inte få press med sin linje, så Peyton Manning fick mycket tid att sikta in sig. Då försökte man blitza mer och Manning kastade då snabbt i de luckor som lämnades. Det var en del missade tacklingar och man kunde inte heller kontrollera Broncos springspel. Det såg minst sagt deprimerande ut. Vill man vara positiv så släppte man åtminstone mindre poäng än vad Ravens och Giants gjorde, även om man kanske inte bjöd upp till lycka mycket match ändå.
För Broncos var det dock en riktig kanonkväll. Försvaret inledde matchen dominant med att stoppa Raiders hela tiden. De släppte lite poäng senare i matchen, vilket delvis var pga slarviga spel och konservativ play-calling. De backade såklart av lite med 20 poängs överläge, vilket gav Raiders lite yards och poäng. Men de tappade aldrig kontroll på matchen. De stoppade springspelet som snittat nära 200 yards de första två matcherna. Passrushen var behärskad och tillät inte Pryor att lämna fickan. Offensiven var metodisk och med kirurgisk precision skar man upp Raiders försvar. Peyton Manning styrde och ställde precis som han ville och imponerade enormt. Hela anfallet var så fantastiskt synkat. De sprang, de kastade och de spelade precis sitt egna spel.
Matchens utropstecken!: Eftersom jag är Raiderssupporter tänker jag såklart välja Darren McFaddens passning till Marcel Reece. Ett utmärkt trickspel och utnyttjande av sina två running backs.
Ställningen i AFC West
Denver Broncos 3 – 0 – 0
Kansas City Chiefs 3 – 0 – 0
San Diego Chargers 1 – 2 – 0
Oakland Raiders 1 – 2 – 0
Efter denna veckas matcher är divisionen topp- och bottenjämn. Efter det första divisionsmötet har vi två obesegrade lag och två lag som har det lite kämpigare. Det blir spännande att se hur länge som Broncos och Chiefs håller sig obesegrade, än så länge har de båda imponerat. Broncos är dock en starkare trupp och vinner med större besked. Chiefs har taktiskt spelat till sig sina vinster med mindre marginaler men lika imponerande. Jag tippade som sagt Andy Reid som årets coach, är som Raiderssupporter kluven om huruvida jag vill ha rätt eller inte i det…
