Försäsongen
Det bubblade om storebror i Los Angeles långt innan säsongen ens startade. Mycket av det var såklart på ryggen av ett framgångsrikt 2017, där anfallet visade sin fulla potential. Det ständigt hyllade, genialiska mirakelbarnet Sean McVay (som dessutom förtjänar all ros han mottager) hade inga planer att sakta ner. Försvaret skulle försöka hänga på, och Rams blev ligans på pappret bästa trupp innan sommaren när de knöt till sig Aqib Talib, Marcus Peters och Ndamukong Suh. Tre nya leksaker för DC Wade Philips att trycka in i ett redan dugligt försvar. Redan då pratades det Super Bowl.
Grundsäsongen
Rams började säsongen övertygande med fyra raka, relativt bekväma vinster över ett par svaga lag. Derbyt mot Chargers vecka tre var innan grannlaget hade fått upp ångan ordentligt. De första styrketesten var istället Seattle Seahawks och, överraskande nog, en kall drabbning med Denver Broncos. Rams visade på både kyla, mod och erfarenhet i avgörande skeden för att säkra vinsterna. De inledde året med åtta vinster, innan första förlusten kom på bortaplan mot New Orleans Saints, vilka de slog ut i sista slutspelsmatchen. Det såg inte lika bra ut i november, då stod försvaret relativt maktlösa och en växande oro kring passförsvaret växte. Detta trots Aaron Donalds förmåga att ständigt påverka alla spel. Rams återhämtade sig genom att vinna mot ett annat storspelande lag när de gästade Kansas City Chiefs, i en otroligt bra match. Schemalagd att spelas i Mexiko, men dåliga förhållanden gjorde att matchen spelades i Los Angeles istället. Detta gjorde inget Ramsfan besviket, som fick på plats uppleva poängrekord för måndagsmatch (totalt 105) och storspelande individer på båda sidor om bollen.
Nästa kalldusch, och efterföljande medial panik bland sporttyckare, kom mot defensivt starka Chicago Bears. Det var den första matchen under McVays karriär som huvudtränare där Rams inte hade en enda touchdown. Efterföljande vecka lät de Eagles skrälla och oron bland supportrarna var ett faktum. Drömmen om Super Bowl blev lite suddigare, topp-seed i NFC var inte längre deras. Det gällde att leverera de sista två veckorna. Som tur fick Rams en tacksam skjuts självförtroende in i slutspelet efter möten med Cardinals och 49ers, årets två sämsta lag. Ligans bästa spelare – Aaron Donald – avslutade säsongen med 20,5 sacks. En helt fantastisk bedrift att göra som defensiv tackle. Än så länge väl värt sitt stora kontrakt han fick i somras.
En vanlig syn i år. Aaron Donald tornar sig över en liggande, nyligen sackad, quarterback. I detta fall stackars Josh Rosen. (Photo by Norm Hall/Getty Images)
Slutspelet
Det skulle inte bli någon lätt reda genom slutspelet för Rams, även om de fick lyxen att tillbringa första veckan tillbakalutade i soffan. Deras första möte var ett anstormande Cowboys, vars släggtunga springspel och rivningskula till försvarslinje skulle bli ett tufft test. Rams hade svårt att flytta bollen effektivt. Anfallet hade svårt att hitta den där imponerande rytmen och Cowboys kvicka linebackers var till synes överallt och förstörde. Rams vann matchen mycket på grund av sitt försvar. De stängde totalt ner Cowboys styrka – Ezekiel Elliott och springspelet. Istället la de matchen i Dak Prescotts händer, en lönsam strategi även om den kanske borde straffat sig mer än vad det gjorde.
Därefter väntade Saints, återigen i New Orleans. Förra gången var ett anstormande anfall det största hindret, denna gång skulle det istället vara en dånande hemmapublik. Tänk er ljudet av en vuvuzela i örat, ungefär i den ljudnivån försökte Jared Goff dirigera sitt anfall. Flera gånger tvingades de ta en time-out, hade många missförstånd och onödiga flaggor. De lyckades få fotfäste genom att spela ett kvickare spel, mindre kommunikation på linjen och raka rör. En intressant rubrik från matchen var att superstjärnan, f.d. MVP-kandidaten, Todd Gurley i stort sätt bänkades till fördel för CJ Anderson, som de plockade upp från free agency i slutet av säsongen.
Det blev en otroligt jämn tillställning, lite härligt svängig, och hade varit en riktig klassiker om inte matchen solkats ner av domarna. Rams vann tack vare två fenomenala field goals av sin kicker Greg The Leg Zuerlein, ena för att säkra övertid i matchen slutskede och det andra för att ge vinsten på övertid. Tyvärr lämnade matchen en bitter eftersmak pga. ett missat domslut, en solklar pass interference, som i stort sett hade gett Saints biljetten till Super Bowl istället. Tunga huvuden och haglande bu-rop från hemmafansen. Men det struntade Rams i. De är ju i final!
Zuerleins sparkande räddade Rams säsong. Kan han bli hjälte på nytt i Super Bowl? (Photo by Scott Cunningham/Getty Images)
