NFL Supporter ger sig åter på att tippa ligans divisioner. Nu har vi kommit till det åttonde och sista gänget. NFC West dominerades av San Francisco 49ers förra året. Kan någon utmana 2012?
Historien i NFC West 2011 var San Francisco 49ers. Laget kom från ingenstans till att spela med en sällan skådad glöd under den nya karismatiska tränaren John Harbaugh. 49ers gick från 6-10 året innan till att avsluta säsongen 13-3. Nu ska man väl vara ärlig och säga att konkurrensen i divisionen inte var något vidare. Så, hur ser det ut i år? Vi har flera gånger nämnt Seattle Seahawks som ett spännande lag att hålla ett öga på och det står fast. Men i Arizona har man stora problem med sina quarterbacks och det brukar sällan sluta bra. St. Louis Rams lyckades bara vinna två matcher förra säsongen men det lär förbättras. 49ers är dock fortfarande den ohotade favoriten i divisionen.
NFC West 2011/2012 (vinst-förlust)
San Francisco 49ers: 13-3
Arizona Cardinals: 8-8
Seattle Seahawks: 7-9
St. Louis Rams: 2-14
Kort om divisionen
NFC West kallades inledningsvis för ”the Coastal division” eftersom samtliga lag i divisionen hade sin hemvist nära kusten. Då var lagen Baltimore Colts, Atlanta Falcons, Los Angeles Rams och San Francisco 49ers. Sedan dess har två lag bytts ut och Rams flyttat till St. Louis. Divisionen har under långa tider dominerats av San Francisco som dock, innan förra året, hade haft några tuffa säsonger i rad. Divisionen kallas ibland lite elakt för NFC Worst eftersom inget av lagen har haft några stora framgångar på senaste tiden.
Vinnare av NFC West
2002 – San Francisco 49ers
2003 – St. Louis Rams
2004 – Seattle Seahawks
2005 – Seattle Seahawks
2006 – Seattle Seahawks
2007 – Seattle Seahawks
2008 – Arizona Cardinals
2009 – Arizona Cardinals
2010 – Seattle Seahawks
2011 – San Francisco 49ers
Prognos för säsongen 2012
1: San Francisco 49ers (11-5) har djup. De är inte bäst på alla positioner men några skador kommer knappast att sänka det här spännande laget. Förra säsongen hade man i stort sett säkrat sin slutspelsplats efter halva säsongen – för att resten av lagen i divisionen spelade förskräckligt. Försvaret spelade ”lights out”, som amerikanerna säger. 49ers tillät inte någon spelare att springa för 100 yards på dem och släppte inte heller till en enda touchdown på marken förrän den 16:e veckan. Två helt osannolika bedrifter. Vid det laget hade man dessutom redan vunnit sin division för länge sedan.
Vi skrev om 49ers okonventionella vinnarrecept efter nio veckor: 49ers krossar alla myter.
Offensiven var ett frågetecken inför förra säsongen. Lagets quarterback Alex Smith var hårt kritiserad och man skulle bli tvungen att lita på sitt springspel. Frank Gore och hans grabbar presterade och 49ers slutade säsongen med ett av ligans bäst rankade springspel. Samtidigt skyddade Alex Smith bollen, kastade bara 5 interceptions på 16 matcher, och gjorde sin bästa säsong i karriären. I år har offensiven fått förstärkning. Man har bland annat tagit in den något ålderstigna legenden Randy Moss, en av ligans bästa receivers genom tiderna, och Mario Manningham från Giants, som gjorde en fantastisk mottagning i senaste Super Bowl. Dessutom draftade man en receiver som heter A.J Jenkins i första rundan. Även springspelet har fått förstärkning i bowlingklotet Brandon Jacobs från Giants och draftvalet LaMichael James.
Försvaret är dock fortfarande lagets styrka. Ett av de bästa i ligan. Man spelar generellt med ett 3-4-försvar med Isaac Sopoaga som nose tackle. Linjen är bra, med kraftigt underskattade Justin Smith, defensive end. Lagets linebackers är kanske bäst i NFL med Patrick Willis och NaVorro Bowman i mitten och det unga stjärnskottet Aldon Smith och veteranen Ahmad Brooks på utsidan. Även 49ers secondary är bra. Man tacklar bra, har snabbhet och tvingar fram turnovers. Det finns egentligen inte några stora svagheter i det här försvaret och det finns ingen som helst anledning att tro att de inte ska dominera motståndet även i år.
Hur man än vänder och vrider på det hänger mycket på Alex Smith. Han kommer att ha fler vapen att jobba med och det ska bli intressant att se hur han kan växa under sitt andra år i samma system. San Francisco 49ers är utan tvekan en av favoriterna till årets titel.
Förändringar sedan 2011
Samtliga av 49ers startande försvarsspelare kommer tillbaka för ännu en säsong. Det är väldigt ovanligt och ett stort plus. Därför har man inte behövt förstärka särskilt mycket där utan mer tagit in spelare som ger djup till laget. Det är i offensiven som man har förstärkt med Moss, Manningham och Jacobs. Utan att egentligen tappa några tongivande spelare. Det har varit en försiktigt positiv period av free agency för 49ers.
I draften prioriterade man offensiven. Första valet var kontroversiellt och föll på receivern A.J Jenkins från Illinois. Egentligen väntades han inte gå så högt. Det är en spelare som går djupt och drar isär försvaret. Han hade nära 1,300 yards och 8 touchdowns sin sista säsong och under försäsongen har han spelat bättre och bättre. På grund av att motståndarna måste respektera Jenkins snabbhet, 4.39 sekunder på ”40-yard”-sprinten, så tvingas safetyn ligga längre från linjen vilket öppnar upp för springspelet. I andra rundan valde man LaMichael James, en running back av den lite mindre storleken med kvicka kroppsfinter. Ett bra komplement till Frank Gore.
Sedan valde inte 49ers förrän i fjärde rundan då det blev en guard i Joe Looney. En position där laget behövde mer djup. Lär rotera in då och då men kommer troligtvis inte att starta direkt. i femte rundan valde man Darius Fleming, outside linebacker. Samma sak här, en backup till en redan lysande enhet. I sjätte valde man sedan en free safety och en center innan man avslutade draften med att välja en defensive end i sjunde rundan.
Nycklar till framgång
Det kommer att hänga på Alex Smith och att offensiven kan kontrollera matchtempot med sitt imponerande springspel. Försvaret kommer att vara bra. 49ers bör inte ha problem att ta sig vidare från divisionen och i slutspelet kan de gå hur långt som helst.
Följ ditt 49ers:http://www.49ers.com/news
2: Seattle Seahawks (10-6) kommer smygande. Det började med att man hade en bra linje och ett schysst springspel. Sedan skaffade man sig ett av ligans bästa passförsvar. Nu har man skaffat sig två lovande quarterbacks. Vad är det som händer i Seattle? Kan det här laget ta sig till slutspel i år? Ja, varför inte. Men NFC är tufft. I ”East” slåss Giants, Eagles och Cowboys om platserna. I ”North” är det Packers, Bears och Lions. I ”South” är det Saints, Falcons och Panthers. Konkurrensen om slutspelsbiljetterna är stenhård om man inte lyckas vinna sin division. Men räkna inte ut Seahawks för det.
Matt Flynn var reserv bakom Aaron Rodgers i Green Bay Packers. En rätt hopplös situation, om än lärorik. Efter ett galet inhopp i slutet av 2011 då han kastade sex touchdowns i samma match fick han ett stort kontrakt med Seahawks. Trots en försäsong med mer än 70 procent lyckade passningar, förvisso bara med en touchdown, och noll interceptions så förlorade han sitt jobb och står än en gång vid sidan av. Han förlorade jobbet till en rookie som valdes i tredje rundan. Russell Wilson har varit försäsongens klarast lysande stjärna. Lite kort för positionen, men effektiv och med en jättearm. Han är verkligen spännande att kolla på. Mer så än Flynn åtminstone.
Många sade att han var för kort för NFL. Andra hävdade att det inte var en faktor. Det återstår att se. Men det var svårt för Pete Carroll, som är känd för att uppmuntra tävling och konkurrens inom laget, att inte ge jobbet till rookien Russell Wilson efter en makalös försäsong. Då hade laget inte tagit honom på allvar efter det.
Till sin hjälp har Wilson den skadedrabbade veteranen Sidney Rice och ett gäng kompetenta receivers utan stjärnglans. Men Braylon Edwards, Doug Baldwin och Golden Tate kan kollektivt visa sig vara en hyffsad enhet. Man har två hyffsade tight ends i Kellen Winslow och Zach Miller. Springspelet har verkligen imponerat bakom en tuff offensiv linje. Marshawn Lynch är en stenhård running back med ett helt stall av duktiga spelare bakom sig. Rookien Robert Turbin har verkligen imponerat. Många tuffa yards på marken kommer så klart att underlätta för rookien Wilson.
Seahawks försvar har växt fram till ett av de mest intressanta i NFL. Man spelar med hjärta och det är ofta som man ser hur Seahawks har 4-5 spelare med på en tackling. Det är så man orsakar turnovers. Chris Clemons, defensive end, är fortsatt en av ligans bästa och mest underskattade spelare. Nu har han fått en ny lekkamrat i rookien Bruce Irvin. Lagets linebackers är snabba och hittar bollen fort. Men det är passförsvaret som är Seahawks stolthet. Man hade två safeties och en cornerback i Pro Bowl förra året. Bägge lagets safeties är under 25 år ska tilläggas. Earl Thomas, free safety, är en av ligans mest spännande unga försvarsspelare.
Förändringar sedan 2011
Det stora draget som Seahawks gjorde var som sagt att ta in Matt Flynn, quarterback från Packers. Men han verkar inte ens få spela. Åtminstone inte till en början. Man tog också in Kregg Lumpkin, running back, från Buccaneers för lite extra djup. Som man i och för sig redan hade. Man skrev också på med linebackern Barrett Ruud. En hel del spelare lämnade Settle inför säsongen. Mest noterbara är väl Justin Forsett, running back, John Carlson, tight end, David Hawthorne och Lofa Tatupu, inside linebackers, David Gallery, guard, och safety Atari Bigby.
Med det femtonde valet i första rundan valde Seahawks Bruce Irvin, defensive end från West Virgina. Det här valet blev kraftigt ifrågasatt eftersom Irvin anses vara en rätt endimensionell spelare. Han kan sin pass rush, inte mycket mer. Dessutom har det funnits frågetecken kring hans attityd. Men tränaren Pete Carroll, som vid sidan av fotbollen arbetar med att vägleda unga män som har fastnat i kriminalitet i storstäderna, gillar sina projekt. I andra rundan valde Seahawks en inside linebacker i Bobby Wagner. En stabil och smart spelare som var kapten över försvaret i Utah. Han kan sin fotboll trots att han kanske inte är den mest explosiva spelaren i draften. Lite Luke Kuechly-vibb.
I tredje rundan kan Sehawks ha fått draftens gömda diamant då man valde Russell Wilson, quarterback. Ingen annan spelare på den positionen har startat så många matcher i college som Wilson och han har allt. Utom längden. Men det har inte varit något problem för honom i college eller under försäsongen. Även med sitt val i fjärde rundan verkar man ha fått bra betalt. Robert Turbin, running back, har sett väldigt bra ut. Stor, svårtacklad och förvånansvärt kvick. Med sitt andra val i fjärde rundan blev det linebacker i Korey Toomer. En snabb spelare som väntas bli vara en reserv till en början. I de avslutande rundorna blev det cornerback, safety, och två stycken defensive ends,
Nycklar till framgång
Frågan är hur bra Seahawks kan vara. Ingen vet egentligen det. Det är ett ungt lag med mycket potential men det betyder inte alltid att man når de höjder man är kapabel till. Får man en bra start och kan rida på den vågen så kan det gå långt. Russell Wilson, eller Matt Flynn, måste visa ledningen att Seahawks har sin framtida quarterback i laget.
Följ ditt Seahawks: http://www.seahawks.com/news
3: St. Louis Rams (5-11) är en överraskning här. Cardinals är ett rätt bra lag och hade sex vinster fler än Rams förra säsongen. Men anledningen till att Rams drar det längre strået här är att det finns mer att gilla i St. Louis. Oavsett all turbulens som laget har gått igenom med en förskräcklig säsong förra året och ett rejält dyk så tror jag på Sam Bradford, quarterback. Han har dock inte fått mycket hjälp av varken sin offensiva linje, sina receivers eller lagets ledning som vägrar att skaffa honom lite hjälp. Det är ett stort frågetecken om Bradford kommer att kunna klara sig utan allvarliga skador hela säsongen.
Men den offensiva linjen har sett bättre ut än väntat och det är en nyckel. Varken Ravens eller Chiefs lyckades komma åt Bradford som har tagit helt absurda 70 sacks på sina 26 matcher hittills i sin karriär. Det är ohållbart så klart och det har varit ett stor fokus för Rams i år att Bradford ska få iväg bollen mycket snabbare. Då gäller det förstås att det finns någon att passa och där är det torrt sedan Brandon Lloyd stack till New England för att fånga bollar från Tom Brady. Rams bästa receiver är, trumvirvel…Danny Amendola! Ja, vad ska man säga. Amendola är inte dålig men han är inte någon nummer ett. Bakom honom finns rookien Brian Quick och den skadedrabbade veteranen Steve Smith. Tight end då? Nej, inte där heller tyvärr. Lyckligtvis har man ett hyffsat springspel med vilden Steven Jackson och den rätt intressanta rookien Isaiah Pead. Men vänta er inte att Rams slänger upp 30 poäng varje vecka.
Fokus för den nya tränaren Jeff Fischer har legat på försvaret. Samtidigt som den offensiva linjen tillät flest sacks i hela ligan så var Rams pass rush rätt kass. Rams nybyggda försvar ser ändå rätt spännande ut. Svagheterna är på linebacker-positionen och det faktum att laget är väldigt ungt. På linjen har man Jake Long, en av ligans bästa defensive ends, och förra årets höga draftval Robert Quinn på utsidan och Kendall Langford och rookien Michael Brockers på insidan. Man har en bra ung linebacker i James Laurinaitis men sen är det rätt tunt där. I passförsvaret tog man in en riktigt bra spelare i Cortland Finnegan, cornerback från Titans, och draftade Janoris Jenkins i början av andra rundan. Veteranen Quintin Mikell, safety, är också en stabil spelare.
Jeff Fischer, Rams nya tränare, vill få det här laget att bli tuffare. Man vill spela gammaldags fotboll med säkra tacklingar och springa bollen. Det återstår att se hur redo det här laget kommer att vara i år.
Förändringar sedan 2011
Det har hänt väldigt mycket i Rams. Det brukar bli så när man förlorar fjorton av sexton matcher på en säsong. Mest noterbart är väl att receivern Brandon Lloyd är borta och att stora delar av den förskräckliga offensiva linjen har fått leta nya jobb. Ronald Bartell, cornerback, är en hyffsad spelare som också har gått vidare. Men självklart har man också tagit in mycket nytt blod. Den offensiva linjen har förstärkts med framförallt Scott Wells, center, som är en av de bästa på sin position i NFL. Även Barry Richardson, tackle från Chiefs, och Wayne Hunter, från Jets ska hjälpa till på linjen. Hunter har blivit lite av en kändis på senaste tiden på grund av sitt fantastiskt värdelösa spel för Jets under försäsongen. Den största värvningen är dock av Cortland Finnegan, cornerback. Den lite elaka Finnegan hade minst tillåtna yards per försök av alla cornerbacks i NFL förra året och bör hjälpa till en hel del.
Tack vare det stora intresset för RGIII kunde Rams byta sitt andra val i första rundan till ett högt pris. Något som bådar gott för framtiden. I första rundan av draften valde Rams en defensive tackle i Michael Brockers från LSU. En stor, stark och rörlig kille som är redo att hoppa in direkt efter en bra karriär i LSU:s fruktade försvar. Med det första valet i andra rundan valde man receivern Brian Quick. Det här är en kille som är lite oslipad men som måste lära sig fort. För Bradford behöver hjälp nu. Quick är ett fysiskt monster. Lång, stark och snabb på samma gång. Mycket potential.
Med sitt andra av tre val i samma runda valde Rams Janoris Jenkins, cornerback. Det har varit mycket frågetecken kring attityd och drogproblematik med Jenkins. Men han är ruskigt bra. Om han sköter sig. Hade gått högt i första rundan om det inte hade varit för alla varningstecken. Också i andra rundan valde man Isaiah Pead, running back. En kvick lite mindre och lättare typ av back som Bradford kan dumpa korta passar på. I tredje rundan valde man ännu en spännande cornerback i Trumaine Johnson. Han har allting som lagen i NFL letar efter men gick på en liten skola och spelade mot sämre motstånd. Kan behöva tid. I fjärde blev det äntligen en till receiver. Chris Givens är en snabb spelare som kan komma in och bidra direkt i Rams skakiga gäng av receivers. Spåddes gå högre. I de avslutande rundorna valde man tackle, kicker, linebacker och running back.
Det är tydligt att Rams har tagit ett stort steg i rätt riktning. Laget är fullt av ung talang. Men det kan som sagt ta tid.
Nycklar till framgång
För att Rams ska vara framgångsrika måste många unga spelare prestera direkt. Det är också viktigt att Bradford kan få tillbaka lite av det självförtroende han tappade förra året. Korta, enkla passar där han inte behöver ta så mycket stryk medan laget springer bollen med Jackson och Pead. Det blir inget slutspel för Rams i år.
Följ ditt Rams: www.stlouisrams.com/news-and-events
4: Arizona Cardinals (4-12) har fått en tuff ranking. Det är ett lag som har mycket bra. Men tyvärr också mycket som inte alls är bra. Mitt hjärta blöder för receivern Larry Fitzgerald. En av de största spelarna av vår tid som redan har, trots att han bara är 29 år gammal och i sitt livs form, spelat med 12 olika quarterbacks. Ingen av de två som slåss om jobbet i Arizona nu, Kevin Kolb och John Skelton, ser ut att vara en långsiktig lösning. Dessutom är det inte ens det som är Cardinals största problem. Den offensiva linjen är i spillror och även om man hade haft en bättre quarterback så är det tveksamt vad han hade kunnat uppnå.
Cardinals offensiv kretsar kring Larry Fitzgerald. Han har fem raka säsonger med över 1,000 yards och snittar runt 10 touchdowns per säsong. Trots ett rent kaos på quarterback-positionen varje år. Med draftvalet Michael Floyd och Early Doicet har Cards en riktigt bra grupp av receivers. Todd Heap och den spännande Rob Housler är bra tight ends dessutom. Men så var ju det här med killen som ska kasta bollen. Cardinals har sagt att John Skelton ska starta vecka ett och det är han som har haft bäst kemi med Fitzgerald på plan. Han ledde laget till ett gäng vinster förra året men han tar risker och hans statistik var inget vidare. Fler interceptions än touchdowns till att börja med.
Larry Fitzgerald är en av ligans bästa receivers. Tyvärr slösas hans talang bort på dåliga quarterbacks bakom kassa offensiva linjer. Men Fitzgerald skulle aldrig klaga. Han är ett fullblodsproffs.
Springspelet i Arizona är inte mycket att skriva hem om heller. Men som en grupp bör Beanie Wells, Ryan Williams och LaRod Stephens-Howling kunna hålla det flytande. Det största problemet är fortfarande den offensiva linjen. Det är där allt börjar. Man kan inte passa bollen om inte linjen kan skydda lagets quarterback. Man kan heller inte springa bollen om linjen inte flyttar på försvararna. Det här är ett problem som Cardinals måste lösa.
Försvaret i Arizona är inte alls dåligt. Linjen med Darnell Docket i mitten och Calais Campbell på utsidan är tuff och jobbig att möta. Man har vissa problem med djupet bland sina linebackers bakom Daryl Washington men man spelade allt bättre mot slutet av förra säsongen. Passförsvaret har en ung stjärna i toppvalet Patrick Peterson som började förra säsongen skakigt men blev bättre och bättre. Adrian Wilson, safety, är en annan bra spelare där bak.
Det finns en risk att för många turnovers och sacks sätter Cardinals i tuffa situationer som de kan få det svårt att ta sig ur. Går det dåligt så kanske man äntligen kan få tag i en hyffsad quarterback.
Förändringar sedan 2011
Cardinals hade ett ganska lugnt uppehåll. Man förstärkte den offensiva linjen med den hyffsade Adam Snyder, guard, och värvade den kritiserade William Gay, cornerback från Steelers. Det var ungefär allt. Den enda spelare av värde som man tappade var Richard Marshall, cornerback, som gjorde ett bra jobb när han fick chansen förra året. Kanske blev Cardinals skrämda av det som i dag ser ut som en riktig miss med Kevin Kolb och höll sig borta från marknaden i år.
I draften valde alltså Arizona att välja Michael Floyd, receiver från Notre Dame, med sitt val i första rundan. En bra och produktiv spelare på en position där Cardinals behövde förstärka. Men i efterhand kanske det hade varit bättre att välja en spelare till den offensiva linjen och vänta med receiver. Det får framtiden utvisa. Nästa val hade man inte förrän i tredje rundan och då blev det cornerback i Jamell Fleming. En polerad spelare med bra fysiska förutsättningar som bör kunna bidra direkt i olika paket. I fjärde rundan blev det äntligen offensiv linje. Bobby Massie från Mississippi är en lovande stark right tackle som kommer att tvingas kliva in direkt. Men det är svårt att vara rookie i en redan dålig linje.
I femte rundan valde man Senio Kelemete, tackle. En erfaren spelare som också lär få en del speltid redan under sitt första år. Valet i sjätte rundan föll på en cornerback och ett special teams-ess i Justin Bethel som redan har visat lite av det han kan. I en och samma försäsongsmatch blockerade han först en punt som han plockade upp och sprang in för en touchdown innan han senare också fick upp handen för att stoppa en extrapoäng. Också i sjätte rundan valde Cardinals Ryan Lindley, quarterback. En intressant spelare som har en stor arm men lite problem med sin träffsäkerhet. En chansning, helt enkelt. Man avslutade med att välja en till tackle.
Nycklar till framgång
Den offensiva linjen bara måste spela bättre. Annars kommer det att leda till sacks, fumbles, interceptions och i slutändan skador. Det finns bra alternativ i offensiven om Skelton, eller Kolb, får tid. Försvaret kommer att behöva dra ett tungt lass direkt.
Följ ditt Cardinals: www.azcardinals.com/news-and-events
Övriga divisioner
AFC East
NFC East
AFC North
NFC North
AFC South
NFC South
AFC West
NFC West
Hur tror du att NFC West slutar?
