En av de allra mest inflytelserika personerna i NFLs historia är onekligen Paul Brown. Tränarkarriären började 1930 och avslutades först i mitten av sjuttiotalet. 46 år äldre och med sju mästerskap i bokhyllan. Arbetsgivarna varierade genom åren, men ledorden var alltid demsamma: Organisation och, på gott och ont, full kontroll.
Med tanke på att Bengals tar sig an Browns hemma på Paul Brown Stadium till helgen är på sin plats att berätta lite om mannen bakom ”allt”. Mannen som grundlade två klassiska klubbar och egentligen lärde oss allt om organisation: Paul Brown.
Om NFL någon gång skulle få för sig att skapa ett Mount Rushmore för NFLs stora män hade dagens huvudperson haft en given plats utmed bergväggen. Historien om NFL är helt enkelt svår att berätta utan att nämna vissa personer.
För Paul Browns del började den professionella karriären med att Cleveland 1946 fick ett lag tilldelat till sig i AAFC (All American Football Conference). Ägare blev taxi-mogulen Mickey McBride som valde att ta in Paul Brown som lagets första coach. Laget döptes dessutom till ”Browns” efter tränaren, även om denne mycket motvilligt accepterade detta fantasilösa tilltag. Redan från dag ett var målsättning var solklar. Cleveland Browns skulle bli en dynasti att räkna med, och Paul Brown var mannen som skulle ta dem dit.
Browns – En dynasti
Browns drömmar om en dynasti upplevdes säkert vid tillfället som naiva, men ganska snart stod det klart att Brown levde upp till sina ambitioner. Segrarna radades upp och titlarna i AAFC (All American Football Conference) med dem. Lagets popularitet var enorm, vilket ironiskt nog även kom att bli hela ligans fall. Browns var alldeles för bra för AAFC, vilket gjorde att hela ligan lades ner och Browns, 49ers samt Baltimore Colts slogs ihop med NFL istället. Browns framfart tog dock inte slut bara för att man bytte till en ”tuffare” liga. Allt rullade egentligen på som vanligt. Om man inte vann mästerskapet (1950,1954, 1955) var man i final och föll på målsnöret. Brown var helt enkelt ett av ligans absoluta topplag vid den här tidpunkten.
Den nya tiden
Ingenting varar, som bekant, för evigt och för Cleveland Browns tog dynastin slut efter att dem vann titeln 1955. Visserligen lyckades Cleveland att 1957 drafta en av NFL-historiens spelare största legendarer i form av Jim Brown (FB). Men med honom kom också den nya tiden. Jim Brown var en av ligans första ”rockstjärnor” och drog enorm publicitet till klubben. Något som Paul Brown inte alltid uppskattade, då han tyckte att Jim Brown kunde fokusera på att utveckla sitt spel istället för att sola sig i rampljuset. Jim Browns resultat talade dock för sig själva, och i takt med att hans stjärna lyste allt starkare falnade Paul Browns allt mer.
Droppen för Paul Brown var dock när den blott 35-årige Art Modell 1961 köpte klubben och meddelade att han minsann skulle vara en ”aktiv ägare”. En modell (ber om ursäkt för ordvitsen) som, med tanke på Paul Browns extrema kontrollbehov, egentligen var dödsdömd från dag ett. Det skulle dock ta två år av kontroverser innan Modell tillslut blev tvungen att sparka Brown.
Omstart i Bengals
Jämfört med vad gemene man brukar göra i liknande situation valde Brown att förbli arbetslös en tid.1 Nästa jobb skulle inte fallera på grund av en ägare som skulle peta i allt. ”Total kontroll” var helt enkelt den fras som Brown letade efter i de jobbbeskrivningar som presenterades för honom.
1968 dök dock tillslut en möjlighet upp. Ligan skulle bli större och Cincinatti hade blivit tilldelat ett expansionslag av ligan. Valet av coach/GM föll på Paul Brown som tackade ja till jobbet och genast började forma truppen och ledarstab efter sitt eget tycke och smak. Bland hans assistenter återfanns exempelvis en ung man från Kalifornien vid namn Bill Walsh som kom att sätta sin prägel på åren i Bengals. Tillsammans lyckades de aldrig vinna någon titel i Bengals, men i sin strävan efter mästerskapet kom dem att lägga den grund som Walsh senare kom att skörda stora triumfer med 49ers under 1980-talet. Ironiskt nog genom att slå just Bengals i två finaler.
Åren i Bengals var på intet sätt dåliga, men laget nådde aldrig upp till de höjder som Paul Brown nådde i Cleveland. Som bäst nådde laget slutspelet, men väl där tog de aldrig sig förbi första rundan.
Eftermäle
Paul Brown drog sig tillbaka från idrotten 1975, men har gått till historien som en av de mest inflytelserika och segerrika (7 mästerskap. Etta genom alla tider) coacherna/ledarna genom alla tider. Kanske inte nödvändigtvis för sin spelfilosofi utan snarare sin syn på organisation. Allt från positionscoacher, scoutning av motståndare, proper klädsel på resor, intelligenstester, reservtrupp (”taxi squad”, eftersom de fick sin lön från ägarens taxibolag), radiokommunikation i hjälmarna, integrationsfrågor, m.m. Inget lämnades åt slumpen. Den samtida legendaren Sid Gillman sammanfattade egentligen Browns karriär tämligen väl i följande citat:
Baksidan av myntet var dock att Browns kontrollbehov som skapade många kontroverser med spelare och ledare. Något som inte minns Bill Walsh vittnat om. Paul Brown må ha varit kontroversiell, men han var också en mycket starkt drivande kraft under en tid då ligan formades till vad den är idag. Ibland är det helt enkelt så att man inte kan göra en omelett utan att ha sönder några ägg.
