Nästa månad startar det nya året i NFL, och som vanligt börjar vi säsongen med ”Free Agency”. Dvs perioden då en massa spelare skall skriva nya kontrakt. En period full av nyheter och krångliga begrepp som kräver sin förklaring.
Den 7 mars börjar det ny året och i samband med det här löper en hel del kontrakt ut. Ägare och spelare tvingas således till förhandlingsbordet, och frågan är egentligen ganska enkel. Om alla parter är nöjda med rådande situation förlängs kontraktet, eller så går de två parterna skilda vägar. Det här är dock inte hela sanningen eftersom NFL har valt att begränsa rörligheten en aningen. Reglementet kring vilka som är tillgängliga och ej, och i vilken grad de må vara tillgängliga, är dessutom inte helt enkelt. Jag tänkte dock göra ett försök med att reda ut begreppen ”i grova drag” för er. Inledningsvis tittar vi på de två vanligaste formerna av kontraktslösa spelare (”Free Agents”). Unrestricted Free Agents (UFA) samt Restricted Free Agents (RFA).
Det sistnämnda gruppen (RFA) är spelare som har färre än fyra år i ligan, dvs tämligen unga spelare. Om dessa får ett kontraktsförslag från en annan klubb har deras arbetsgivare möjligheten att matcha erbjudandet. Skulle dem inte göra det, får dem kompensation i form av val i kommande draft. I vilken runda detta val kommer ske beror på hur stort spelarens nya kontrakt är.
Den andra gruppen är s.k. Unrestricted Free Agents. Dessa mer rutinerade spelare (4 eller mer säsonger i ligan) kan även dem vid utgånget kontrakt prata med andra klubbar. Skillnaden är att det sker utan restriktioner. Den gamla klubben får nämligen ingenting i kompensation.
För att hämma rörligheten på marknaden en aning har dock klubbarna två trumkort på hand som de kan spela ut om det skulle bli tvungna. Dessa är Franchise och Transition ”taggarna”. Tanken med dessa är att ge klubbar på mindre marknader möjligheten att behålla sina superstjärnor och köpa sig lite tid för att lösa situationen. Vanligtvis genom att de hinner förhandla fram ett nytt långt kontrakt med spelaren, eller att dem hittar en ersättare till den taggade spelaren. Smakar det så kostar det dock. Dessa grepp är nämligen inte gratis.
Franchise-taggen kan ges till en spelare i laget per säsong och innebär att spelaren erbjuds ett standardiserat ettårskontrakt. Spelaren lovas dock en lön på det högsta utav 120% av fjolårets lön, eller snitttet av de fem bäst betalda spelarna på den givna positionen under föregående säsong. Spelare har möjlighet att skriva på för ett annat lag, men hans gamla klubb har rätt att matcha budet. Gör de så tvingas spelaren kvar i klubben. Skulle den gamla klubben ignorera det här skall dem dock kompenseras med två val i första rundan under de kommande två drafterna.
Upplägget finns också i en extremare form som heter ”Exclusive franchise tag”. Där ges spelaren ett ettårskontrakt på det högsta utav 120% av fjolårets lön, eller snitttet av de fem bäst betalda spelarna på den givna positionen under det gällande året. Det här är således ett dyrare alternativ för klubben, men då ges spelaren inte heller någon möjlighet att överhuvudtaget prata med någon annan klubb.
Slutligen finns det då en ”light”-version av de båda som kallas ”transition-tag”, vilket påminner om en franchise tag (den enkla) men att spelaren endast lovas ett snitt utav de 10 bäst betalda spelarna på hans position under det föregående året. Även här har då spelaren möjighet att förhandla med andra klubbar. Hans nuvarande arbetsgivare har dock rätt till att matcha budet. Skulle dem neka detta får dem dock ingen kompensation för spelaren.
Bland spelarna finns det ganska ofta ett motstånd till dessa trumfkort från klubbarnas sida. Deras argument är att de har spelat ut sitt kontrakt och helgat det i det antal år som kontraktet föreskrivit. Att då klubbarna skall dyka upp med en massa hyss och tvinga kvar dem ett år är självfallet inte populärt. Så är dock spelets regler. Även om de må vara lite krångligt.
p.s. För dig som vill grotta ner dig ytterligare i det här kan ett besök till Sportrac.com eller Overthecap.com vara på sin plats. Där kommer även information om de standardiserade kontraktens (regleras genom kollektivavtalet) storlek publiceras så fort de blir officiella.
