Efter att andra världskriget var över såg man en ljus framtid inom NFL som blev allt mer populärt i landet. Det ökade intresset för ligan innebar också att fler städer ansökte om inträde i ligan men NFL-ägarna var väldigt tveksamma till en utökning vilket skulle utlösa en konflikt som hotade ligans framtid.
NFL:s vägran att släppa in nya lag kunde mycket väl ha blivit slutet på ligan. De flesta NFL-ägarna var ganska välbärgade och samtliga lag hade en stabil grund att stå på. Det fanns potentiella klubbägare som var minst lika rika som NFL-ägarna och efter krigsslutet tröttnade man på förhandlingar som inte ledde någon vart med NFL och skapade All America Football Conference (AAFC). Trots kriget hade faktiskt många sporter i landet upplevt en markant ökning i publik då landet på allvar hämtat sig från 30-talets ekonomiska kris och med kriget följde dessutom många nya jobb som gjorde att befolkningen i större utsträckning hade pengar att spendera utöver matbehov och hyra. När sedan miljontals soldater återvände hem räknade man med att ännu fler skulle söka sig till arenorna.
Baseball var fortfarande ohotad etta när det gällde sport i USA men fotbollens popularitet var för stor för att begränsa antalet lag till 10. Att flera nya ligor uppstod efter kriget var bara naturligt som resultat men det var bara AAFC som på allvar kunde hota NFL. AAFC grundades redan 1944 med en överenskommelse att börja spela så fort kriget var över men man valde att först beträda planen 1946 när man var helt redo. De nya klubbägarna visste att det skulle kosta mycket pengar innan de kunde tjäna pengar på sporten men om NFL inte tillät dem att gå med i deras liga var detta det enda alternativet.
AAFC försökte att agera diplomatiskt gentemot NFL och deklarerade att man inte skulle värva spelare som stod under kontrakt med NFL-klubbar och erbjöd NFL att hålla en gemensam draft för att undvika konflikter om nya talanger. AAFC erbjöd sig också att arrangera en match som liknar dagens Super Bowl där mästarna från respektive liga skulle mötas i en mästerskapsmatch. Detta gav dels AAFC ett rykte om att vara en schysst sammanslutning som inte var ute efter bråk men visste också att om NFL accepterade villkoren skulle deras liga omedelbart höjas upp sida vid sida med redan etablerade NFL. Från NFL:s sida hade man dock inga som helst planer på att tillmötesgå deras rivaler på någon som helst punkt. Kommissionär Layden var tvungen att göra något enstaka uttalande om AAFC vilket oftast inte innehöll några speciellt uppmuntrande ord utöver något ”lycka till” samtidigt som han påpekade att ligans ägare med största sannolikhet måste räkna med ekonomiska förluster i minst fem år framåt för att bygga en framgångsrik liga.
NFL Championship Game 1948 mellan vinnande Philadelphia Eagles och Chicago Cardinals
AAFC kunde inte räkna med någon hjälp från annat håll så när säsongen 1946 sparkade igång gjorde man det som fullblodiga rivaler till NFL. Lagen i AAFC hade då varit tvungna att tumma på deras uttalande om att de inte skulle sno NFL-spelare för så fort säsongen 1945 var över erbjöd AAFC-lagen redan etablerade spelare ännu högre löner för att locka över dom, detta trots att NFL införde en obligatorisk 5-årsavstängning för spelare som gick över till AAFC. När säsongen drog igång hade nästan 100 NFL-spelare lockats till AAFC och ligan lyckades också att genom aggressiva löneförhandlingar locka till sig fler collegestjärnor som gav ligan mer uppmärksamhet.
Att kunna erbjuda landets bästa spelare var bara första steget mot en liga likställd NFL. Nästa nederlag för NFL kom när Brooklyn Dodgers ägare Dan Topping flyttade laget till AAFC. Topping som dessutom ägde baseball-laget New York Yankees ville flytta sin NFL-klubb till Yankee Stadium men arenan var placerad i ett område av New York där Giants ägare Tim Mara hade NFL-rättigheterna. När en flytt inom NFL inte var möjlig lockade AAFC över Topping till deras liga och gick snabbt ut och deklarerade att AAFC faktiskt var den första proffsligan inom sporten som sträckte sig från kust till kust då ligan bestod av både Los Angeles Dons och San Francisco 49ers till skillnad från NFL som inte sträckte sig längre öster ut än Chicago. NFL försökte tona ned avhoppet och påpekade att Topping drivit laget med stora ekonomiska förluster och att man skulle klara sig minst lika bra utan Dodgers i ligan. Det var i alla fall den officiella ståndpunkten men man visste att avhoppet tillsammans med AAFC:s förmåga att plocka in duktiga spelare gjorde att ligan blev allt mer populär bland supportrarna.
Att AAFC fick växa sig så starkt innebar konsekvenser för NFL som nu befann sig i öppet krig. Komissionär Layden fick inte förlängt förtroende utan det var istället delägaren av Pittsburgh Steelers Bert Bell som fick jobbet i fortsättningen. Det har spekulerats kring att Bell fick positionen som en överenskommelse inom ligan då han ska ha träffat representanter från AAFC angående en ny klubb i Philadelphia. Landskapet inom NFL var inte ännu färdig ritat trots att AAFC ännu inte spelat en enda match.
Våren 1945 – Curly Lambeau (Tränare i Packers), Bert Bell (Ägare av Steelers och framtida NFL-kommissionär), Elmer Layden (Dåvarande NFL-kommissionär) och Fred Mandel (Lions ägare)
1945 års NFL-mästare Cleveland Rams hade trots vinsten gått minus ekonomiskt och lagets ägare Dan Reeves sökte en flytt ut till Los Angeles. När förslaget röstades ned hotade en ursinnig Reeves att dra sig ur NFL vilket man under andra omständigheter kanske hade tillåtit men med en ny rivaliserande liga på uppgång var man tvungna att ge efter och tillåta Rams att flytta till västkusten trots att man nyligen påpekat att AAFC inte kommer att få ligan att fungera med lag på västkusten då avståndet är för stort. Att placera ett lag i Los Angeles strax efter AAFC var ytterligare en PR-katastrof för NFL som försökte dementera att AAFC hade något med flytten att göra vilket de flesta förstod var en lögn. AAFC tog vara på situationen och passade på att håna NFL med att gå ut i pressen och gratulera NFL till att följa med i AAFC:s utveckling av en nationell liga.
Trots ökande publiksiffror gick de flesta lagen i båda ligorna minus. Lagen i NFL klarade sig för tillfället bättre än deras rivaler i AAFC som var tvungna att bygga upp sitt rykte från noll. Miami Seahawks gav upp efter första säsongen och köptes upp av affärsmän som flyttade laget till Baltimore med namnet Colts. När det gällde PR för de båda ligorna var dock AAFC i ledningen. NFL uppträdde nonchalant och stundtals småsint mot AAFC som till och med fick ett förslag på en välgörenhetsmatch mellan ligorna totalt förkastad. NFL åkte också på en vadslagningsskandal inför mästerskapsmatchen 1946 mellan Giants och Bears. Flera spelare spelare från Giants åtalades och AAFC tog tillfället i akt att påpeka att deras liga aldrig skulle kunna drabbas av fixade resultat på grund av vadslagning.
NFL Championship Game 1946 mellan Giants och Bears
1947 hettade rivaliteten till ännu mer då AAFC faktiskt gick om NFL i publiksnitt men biljetterna var också i många fall billigare inom AAFC. Nu började även lagen i NFL förlora större summor pengar men det var fortfarande större ekonomiska förluster i AAFC där endast Cleveland Browns faktiskt tjänade pengar. AAFC visade inga tecken på att lägga ned och valde att istället för att försöka komma överens med NFL att köra sitt eget race och att om något vidare steg mot sammarbete skulle ske så skulle NFL vara tvungna att agera först. Media som följde sporten tog oftast AAFC:s sida när det gällde en gemensam draft och en mästerskapsmatch. AAFC hade vunnit PR-matchen och sågs som ett nytt och intressant alternativ till gamla tråkiga NFL som bara verkade vilja förstöra för sina konkurrenter.
Med flera lag blev också konkurrensen om de bästa spelarna stenhård och inom loppet av ett fåtal år tredubblades nästan den genomsnittliga lönen. De absolut största stjärnorna kunde i denna konkurrenssituation tjäna så mycket som 50 000 dollar per säsong vilket något år tidigare var lika mycket som vissa klubbar betalade till hela sin trupp. Klubbarna drog in mer pengar än tidigare men det kunde inte dra in tillräckligt mycket pengar för att täcka de nya dyra kontrakten och när AAFC deklarerade att man skulle fortsätta spela 1948 började vissa representanter från NFL inklusive Eagles ägare att se ett sammarbete som ett måste för att kunna fortsätta bedriva sina verksamheter. NFL valde dock att hålla ut och hoppas på att AAFC skulle ge upp först men så blev inte fallet. 1948 minskade antalet åskådare ganska ordentligt för båda ligorna och klubbarna förlorade ännu mer pengar. Mot slutet av 1948 såg allt fler inom NFL nödvändigheten att försöka sluta fred med AAFC, när sedan AAFC beslutade att fortsätta spela även 1949 tvingades NFL att öppna en dialog om hur de skulle kunna lösa konflikten men det skulle dröja innan en lösning kom.
När AAFC skickade representanter till kommissionär Bell krävde han att AAFC omedelbart skulle upphöra i utbyte mot att ligans två mest framgångsrika lag San Francisco 49ers och Cleveland Browns fick en varsin plats i NFL, ytterligare ett par ägare skulle i kompensation få köpa in sig i redan existerande NFL-klubbar medans andra ägare i AAFC helt enkelt skulle bli av med sina lag. Det var en uppgörelse som sånär gick igenom men problemet var att ledningen för Baltimore Colts även ville ha ett lag i NFL och stoppade överenskommelsen. NFL kunde tänka sig att ha med Colts men stoppades av Washington Redskins som ägde de territoriella rättigheterna i Baltimore.
AAFC skulle fortsätta att konkurrera och kosta pengar för dess egna och NFL:s ägare under 1949 i hopp om att kunna komma tillbaka till förhandlingar med NFL efter säsongen. Publiksiffrorna minskade något även under 1949 och flera lag inklusive Steelers och Packers påstod att de inte skulle fortsätta spela 1950 om konflikten inte blev uppklarad, samtidigt angav AAFC att de var redo att spela ännu en säsong 1950.
Cleveland Browns legendariske tränare Paul Brown
Nu ville samtliga lag hitta en lösning och den fanns där om man kunde lösa situationen med Colts. Laget hade inga större finansiella krafter kvar och AAFC meddelade att om laget inte kunde betala Redskins ersättning för att gå med i NFL skulle laget dumpas med resten av AAFC medans 49ers och Browns skulle leva vidare i NFL. Colts hittade en ny rik ägare som kunde stötta klubben ekonomiskt och blev tillslut det tredje laget att gå över från AAFC till NFL som nu bestod av totalt 13 lag. Efter överenskommelsen var i princip samtliga lokaler tillhörande AAFC helt tomma efter en vecka. Man hade kommit fram till en överenskommelse som i slutändan nästan alla var nöjda med. Tre nya städer fick ett lag i NFL och NFL kunde nu andas ut och sköta sina affärer som den enda proffsligan i landet.
Lönerna sjönk drastiskt och lagen kunde återgå till att tjäna pengar igen. Man hade fått lugn och ro igen men freden skulle inte hålla sig speciellt länge innan sporten återigen blev för populär för att begränsas till så få lag. NFL fick ett årtionde av fred innan det var dags att återigen att inleda en kapprustning i deras egna kalla krig när AFL grundades 1959 av samma anledning som AAFC.
Detta är en överblick av hur NFL och AAFC nästan förstörde varandra på 40-talet. I nästa del kommer samma tidsperiod att beröras men då kommer fokus att ligga på själva spelet resultatmässigt och hur sporten utvecklades på planen och inte så mycket på ligans ledarskap.
