Cam Newton och Robert Griffin III var först. Nu använder Seahawks det med Wilson och 49ers det med Kaepernick. Den typ av ”option”-spel som bara användes i college har tagit sig till NFL.
Saker som fungerar i collegefotbollen har en tendens att leta sig in i den professionella fotbollen till slut. Det beror på att spelarna kan de sakerna. Den senaste trenden är dessa så kallade ”read option”-spel. Det kallas lite olika saker beroende på hur man använder det och ibland blandas koncepten ihop. Först ut var Cam Newton i Carolina Panthers. Han hade gjort det en del i college. Det visade sig vara väldigt framgångsrikt även i NFL. Sedan kom Robert Griffin III till Redskins och frågan är om han inte har varit ännu bättre på det än Newton. Det har varit så framgångsrikt att Seattle Seahawks har börjat att köra det en del med sin rookie Russel Wilson. Och han har inte ens gjort det i college.
Filosofin är rätt enkel. Det handlar om att utnyttja sin quarterback som ett hot i springspelet. Man vill tvinga försvaret att välja och själv ha kvar möjligheten att genomföra det bästa alternativet. Vi ska beskriva det mer ingående senare i artikeln. Men den här offensiven har både positiva och negativa effekter. Det är väldigt svårt att försvara sig mot och springspelet brukar blomstra i de här systemen. Det mest uppenbara på minussidan är att lagets quarterback riskerar att ta en massa smällar. Det värsta är ju så klart om denne åker på skador. Men det kan också påverka quarterbackens effektivitet i passningsspelet.
Hur see dessa ”option”-spel ut?
Det finns många sätt att genomföra ett ”option”-spel. I grund och botten handlar det om samma sak. Men låt oss fokusera på vad Redskins gör med RGIII i år. Man ställer upp sin quarterback några yards bakom sin center och lagets running back till vänster om denne. I en så kallad ”pistol”-formation. Det betyder att quarterbacken står lite närmare bollen än ur en mer traditionell ”shotgun”. När spelet startar kommer den offensiva linjen strunta i att blockera en av motståndarnas defensive ends, i det här exemplet den försvarare som befinner sig till vänster från deras hål. Han kommer alltså att ha en fri väg till bollföraren.
När han tar fart så kommer quarterbacken att sticka bollen i magen på sin running back. Om försvararen vänder uppåt i planen för att hindra vägen för denne så drar quarterbacken ut bollen igen och springer själv iväg till vänster. Kommer försvararen mot quarterbacken, eller stannar till för att ”hålla” kanten, så släpper han bollen och lagets running back dundrar rätt upp i mitten. Genom att neutralisera en försvarare på det här sättet så har man en extra spelare som blockerar. Det här är så klart jobbigt för en defensive end som är van att lita mer på sin fysiska förmåga än att improvisera. Dessutom är det rätt hopplöst om anfallet hela tiden läser honom rätt.
Men det slutar inte alltid där. Det finns något som heter ”triple option” också. Vi såg Panthers använda det med Newton förra året och Redskins i år. Om quarterbacken behåller bollen själv så kommer han att ha ännu ett alternativ. Det går till så att man smyger ut en running back, om man har två sådana på plan, eller en av sina receivers ut till vänster snett bakom sin quarterback.
När nästa försvarare ska försöka stoppa anfallet så måste han också göra ett val. Ska han tackla quarterbacken med bollen eller säkra och följa med hans lagkamrat. Om försvararen går på vår quarterback slänger han den bara i sidled till lagkamraten som sticker iväg. Om försvararen däremot följer lagkamraten eller inte bestämmer sig sticker quarterbacken själv upp i plan med bollen.
En liten skiss av en ”read-triple-option” ur en pistol-formation. Ignorera att det står ”Zone”.
I bilden ser ni allt det vi har talat om. Den gröna pricken är den fria försvararen som quarterbacken ”läser”. I det här fallet har anfallet också en extra running back som följer med quarterbacken ut på kanten i det fall han behåller den.
Kräver en tuff och smart quarterback
Självklart gäller det att lagets quarterback ”läser” försvararen rätt. Annars kommer han själv att ta mycket fler smällar och anfallet bli betydligt mindre effektivt. Det gäller således att han kan tänka fort och ta bra beslut. Han måste vara noggrann och bra på att maskera vad han gör med bollen. Sedan måste han vara snabb och kunna springa med bollen själv. När Kirk Cousins tog över över för Robert Griffin III försökte man köra ett ”option”-spel med en pitch till sin running back. Försvaret struntade i Cousins som kastade den till sin medspelare ändå, det var nog aldrig tänkt att han skulle springa med den, och Redskins förlorade istället yards på spelet.
Samma vecka fick vi också se vad som kan hända om försvaret inte är förberedda på den här typen av offensiv. Buffalo Bills åkte till Toronto för att spela mot Seahawks och det slutade med att man släppte till 50 poäng. Bills var slarviga och dåligt tränade för att utföra det här försvarsspelet. Seahawks kör inte lika mycket ”option” som några av de andra lagen men när de märkte hur framgångsrikt det var mot Buffalo så fortsatte de. Russel Wilson, quarterback i Seahawks, sprang själv in tre touchdowns. Varav två på ”read option”-spel.
Det här typen av offensiv har nog kommit till NFL för att stanna. Med Robert Griffin III har Redskins fått ett av ligans bästa anfall. De har en running back som valdes i sjätte rundan i år och nära nog toppar ligan i yards. Mycket på grund av den här typen av spel. Seattle Seahawks blev den första klubb på över över 60 år som har gjort över femtio poäng i två raka matcher och är på väg till slutspel. Dessa lag använder ”option” i olika utsträckning och leds av rookies, varav den senare valdes i tredje rundan! Det är bra produktion för pengarna.
Ställ gärna frågor om ni undrar något!
Mer läsning
Fotbollsskola: “34″ eller “43″?
Fotbollsskola: Vad *** pratar han om?
Fotbollsskola: Ett träd av möjligheter
Fotbollsskola: Några vanliga spel i NFL
Hur länge kan de här spelen vara effektiva i NFL?
