Så här kan ett så kallat ”route tree” illustreras. Det är helt enkelt en förenklad bild över de olika rutter som laget har tränat in och kan använda sig av under en match.
Nu ska vi klättra i träd! Det är dags för den tredje delen av det som vi kallar för vår fotbollsskola. I fokus är de olika passmönster, eller routes, som används inom den amerikanska fotbollen.
NFL Supporters fotbollsskola: Amerikansk fotboll är en av de mest taktiskt sofistikerade idrotterna i världen och i NFL är det allra tydligast. Man behöver dock inte förstå allting för att se sporten på TV. Eller ens för att spela. Men en viss förståelse kan göra upplevelsen roligare även från soffan. NFL Supporter kommer därför att köra en serie där vi förklarar några av spelets nyanser på ett så enkelt sätt som möjligt. Fråga om något är oklart.
Den här gången ska vi kolla på det som svenskarna kallar för passmönster. Amerikanerna kallar det för ”routes”. Enkelt uttryckt är det den väg som en receiver springer för att bli av med sin försvarare för att sedan kunna få bollen av sin quarterback. Varje lag har något som kallas ett ”route tree” eller ett ”passing tree”. Det är ett sätt att rita ut och numrera lagets olika passmönster. Det kallas för ett träd för att det ser ut som ett sådant när man ritar ut det.
Anledningarna till att man har ett passträd, som vi kommer att kalla det i resten av den här artikeln, är flera. För det första måste tränare, och quarterback, kunna kommunicera till spelarna vad de ska göra under ett visst spel. Då använder man numreringen ur passträdet. En annan anledning är att det ska vara enklare för lagets receivers att komma ihåg vad de ska göra.
Alla lag använder inte samma träd. Men nästan. Det skiljer sig något mellan proffsnivå och amatörnivå till exempel. Det finns också vissa skillnader i hur man numrerar, eller vad man kallar, samma passmönster i olika lag. Men det finns en hel del grundprinciper. Men låt oss börja med att rita ut ett typiskt passträd här nedanför.
Exempel på ett ”route tree”:
Det här passträdet består av några av de allra vanligaste passmönstren som används i NFL. Väg inte in så mycket i brytpunkterna/djupet på passmönstren i den här illustrationen.
Bilden är ovan är ritad för en wide receiver som ställer upp längst ut i formationen. Bollen är alltså till vänster om receivern vilket alltså betyder att en ”slant” springs mot den centrala delen av banan och en ”deep out” mot sidlinjen. En annan sak som du kanske har lagt märke till är att alla ”routes” där receivern springer mot mitten av banan har jämna nummer. Det är för att göra det hela lite enklare att memorera. Samtidigt har kortare routes ett lägre nummer.
Många lag, särskilt i NFL, använder andra passmönster för en slot receiver och de lag som använder sina tight ends i passningsspelet kan ha speciella idéer för dem, beroende på var de ställer upp. Självklart har också en running back en del andra koncept. Några av pilarna i bilden är gråfärgade. Med det menar vi helt enkelt att det är alternativa passmönster som också är mer eller mindre vanliga. Men låt oss gå igenom alla lite fort. Har du spelat Madden känner du säkert igen de flesta!
0. Hitch
Kallas också för ”stop” eller comeback”. ”Här är det meningen att receivern ska springa runt fem yards framåt, kvickt vika av till vänster som om att han ska springa en ”slant” men istället bryta av sin rutt, sätta sig i zonen mellan den defensiva backen och linebackern och vända sig mot sin quarterback. Vissa lag använder istället ett spel där receivern vänder sig inåt och springer längs med linjen istället.
1. Quick out/flat route
Det här är ett vanligt spel eftersom det kan vara svårt att försvara sig mot. Receivern viker helt enkelt rakt ut mot sidlinjen, fångar bollen med bröstet mot eget målområde och försöker vända upp i planen. Man söker ofta samma yta med en running back, som ett säkert alternativ om alla andra spelare är tätt markerade.
2. Slant
Ett av de vanligaste spelen i amerikansk fotboll. Ofta designat för att plocka upp ett par snabba yards. Kan också generera stora spel. Särskilt när försvaret blitzar sin safety och receivern vinner över sin försvarare. Kolla hur Broncos slår ut Steelers ur slutspelet förra året med en passning från Tim Tebow till Demariyus Thomas på en slant i första spelet på övertid. Receivern tar några steg fram, fintar ofta att han ska gå på utsidan och vänder inåt i banan. Behöver bara få någon halvmeters lucka till sin försvarare för att det ska kunna lyckas. Ett välriktat kast är kritiskt.
3. Deep out
Det här är en ”route” som scouter brukar använda för att bedöma huruvida en ung quarterback kommer att kunna lyckas i NFL. Säg att receivern bryter efter femton yards och vänder mot sidlinjen. Vi gör det enkelt för oss och säger att quarterbacken backar fem yards från linjen innan han kastar bollen. Det är 20 yards vertikalt. Vågrätt så står han 25 yards från sidlinjen. Bollen måste alltså färdas strax över 30 yards i luften. Det är ett långt kast där försvararen har gott om tid att hinna tillbaka och bryta bollbanan. För receivern är det viktigt att hans brytning sker i exakt 90 grader.
4. In/dig
Det här är samma koncept som en ”out”, fast inåt i banan. Det kallas också för en ”dig” för att receivern springer full fart fram till sin brytning då han kortar ned stegen och gräver ned fötterna i marken för att byta riktning i exakt 90 grader. Många lag använder också det som kallas för en ”hook”-route. Det börjar likadant förutom att efter brytningen så vänder receivern sig mot sin quarterback och tar några steg mot honom. (Kolla de gråa pilarna vid 5/6.)
5-6. Curls
Här börjar det skilja sig lite mellan olika lag. Vissa bryter sina ”Curls” på samma ställe som deras ”digs” och ”outs”. Beroende på hur hårt receivern bryter sin ”route” kan det kallas lite olika saker.
7. Corner
I det här mönstret springer receivern i full fart rakt fram innan han bryter av mot hörnet av målområdet. Det finns kortare versioner av det här spelet också samt en version runt målområdet som kallas för en ”fade”. Då lobbar man bollen, ofta mot en stor receiver eller tight end, och hoppas att han når högre än försvararen.
8. Post
Samma koncept som ovan förutom att receivern istället bryter mot målstolpen i 45 grader för att komma mellan försvarets safeties. Det hjälper också till att dra isär försvaret och skapa stora ytor på mitten av plan för de andra spelarna. En alternativ ”route” till den här är en så kallad ”skinny post”. Då bryter receivern inte sin route lika kraftigt och försöker på så sätt att ta sig på insidan av sin cornerback utan att dra på sig en safety. En tunn korridor så klart.
9. Fly/go
Det finns ett par namn på den här. Men det är rätt okomplicerat. Receivern springer rakt fram så fort han kan. Har man tidigare brutit av sin rutt 10 gånger i rad så hoppas man så klart att försvararen står på hälarna och inte hinner med. Fungerar ofta i kombination med att receivern stannar till lite som att han ska bryta men sedan sätter full fart igen.
Att springa en bra route
Att som receiver springa bra passmönster är en konstform. Det handlar om detaljer. I somliga lag är man kräsnare än andra. Några av anledningarna till att Chad Ochocinco inte lyckades i Patriots var för det första att han inte lyckades förstå det komplicerade anfallet men också att han inte sprang sina routes med den exakthet som Belichick och Brady krävde.
Vissa spelare lever på förmågan att springa tvära passmönster. Särskilt ”slot receivers” som Wes Welker eller Danny Amendola. De gör skäl för sin lön i mitten av planen och då handlar det om små ytor och snabba vändningar. En stor och stark spelare som springer väldigt fort rakt fram behöver inte alltid använda så mycket krusiduller. Han kan vinna med sin fysik. Men han skulle inte ha en chans på de ytor där Welker jobbar.
Men för alla receivers, och egentligen för alla fotbollsspelare, är det ofta du mot en försvarare. Det gäller att lura honom att tro att du gör någonting och sedan göra motsatsen. Det gäller att använda händer och höfter för att få försvararen ur balans och direkt när han blottar sig så gäller det att slå till. Om en receiver kan få sin försvarare att öppna upp höfterna mot sidlinjen så vet han att han har vunnit på insidan. Försvararen vet ju självklart var han har sin lagkamrat och försöker oftast att styra den offensiva spelaren åt ett visst håll. Det här är ett ständigt spel som pågår mellan de två.
Mer läsning
Fotbollsskola: “34″ eller “43″?
Fotbollsskola: Vad *** pratar han om?
