I vår serie miniporträtt av ledare som du ”bör” känna till har vi idag kommit till en man som hade sin storhetstid när Michael Jackson toppade listorna och Don Johnson fick oss att överväga att bo på en båt med en alligator som husdjur1. På fotbollsplanen dominerade San Fransisco 49ers med den ikoniske Joe Montana som QB. Även om det är den 16:e[Note]Joe Monatan bar #16 större delen av karriären[/note] idag är dock inte ”Joe Cool” dagens huvudperson, utan vi skall istället fokusera på mannen bakom denna dynasti. Mannen som gavs smeknamnet ”The Genius”.
Bill Walsh föddes 1931 i Los Angeles och även om karriären skulle komma att ta honom utanför Kalifornien vid några tillfällen, är Walsh namn starkt förknippat med västkusten. Såväl geografiskt som spelmässigt genom det som idag brukar kallas för ”West Coast offence”. Första jobbet på proffsnivå kom 1966 i och med att han anställdes av Al Davis som coach för Raiders running backs. Raiders filosofi var egentligen så långt ifrån ”West coast” man kunde komma, och nyttjade en istället en filosofi som var spunnen ur Sid Gillman tankesätt om att utnyttja banan vertikalt. Här gällde det att hota med långa pass för att sprida ut motståndarna över banan.
Efter två år i Oakland var det dock dags att ge sig av. AFL hade fått ett nytt lag (ligan hade utökats) i form av Cincinatti Bengals, och klubbens legendariska ledare/coach Paul Brown ville ha Walsh som sin assisterande coach. Under de kommande sju åren (1968-75) formade här Walsh det som skulle bli hans spelfilosofi. Som med andra stora uppfinningar spelade slumpen en viktig roll även här. De tankesätt Walsh hade fått med sig från tiden i Raiders krävde en QB med stark arm som kunde kasta långt. Tyvärr var inte fallet så i Bengals vid tillfället2, varvid Walsh blev tvungen att att anpassa lagets spel till de förutsättningar som gavs. De långa passen plockades således bort och istället började man bygga spelet kring de färdigheter, pricksäkerhet och mobilitet, som lagets QB besatt. Någonstans i det här arbetet lades grundstenarna till Walsh filosofi och eftermäle. Ett spelsystem som bygger på många korta pass där även Tight Ends och Runnings Backs deltar i spelet som mottagare. Tanken är att dessa pass sedermera skall öppna upp banan för att springa med bollen.
Tiden i Bengals var dock inte en dans på rosor, då Brown och Walsh sällan var överens. Walsh ville bli HC medan Brown inte ville släppa taget över sitt lag. Allt kulminerade 1975 när Brown tillslut steg åt sidan, men valde att anställa Bill Johnson som sin efterträdare istället. Walsh tackade då för sig och tog sitt bohag och flyttade hem till västkusten igen med ett enda mål i sikte. Att bli head coach i NFL.3
Efter att han mellanlandat på diverse ställen (Chargers, Stanford) kom tillslut erbjudandet som Walsh väntat på och 1979 kontrakterades han som Head Coach för San Fransisco 49ers. Ett lag som då låg i spillror och som gått gått 2-14 året innan. Walsh hade dock filosofin på plats, och nu gällde det egentligen ”bara” att hitta spelare som kunde omsätta den i praktiken. Steg nummer ett var att drafta en mobil och pricksäker QB som kunde leda Walsh ”West coast offence”. Valet föll på en QB från Notre Dame vid namn Joe Montana. En QB som av många ansågs ha för svag arm för att lyckas i NFL. Walsh var dock säker i sin sak, och eftersom armstyrka var tämligen sekundärt i hans spelsystem, var valet enkelt.
Precis som en svala inte gör en sommar, var Joe Montana inte hela laget. Men bit för bit byggdes ett nytt 49ers upp och med tiden blev segrarna allt vanligare. 1981 lyckades 49ers ta sig fram ända till konferensfinal i NFC och mötte där Dallas som hade dominerat ligan under 1970-talet, och som flertalet gånger hade slagit ut just 49ers ur slutspelet. Den här gången var dock fru Fortuna på 49ers sida och Montana hittade Dwight Clark med ett av NFL-historiens mest klassisk pass, passande nog döpt till ”The Catch”. Passet gav inte bara 49ers segern i matchen, utan blev också en tidsmarkör för då en era slutade, och en annan startade.
Härifrån och framåt tillhörde 1980-talet San Fransisco. Första Super Bowl segern följde direkt efter ovan nämnda Dallas seger 1981, och därefter blev det även mästartitlar 1984, 1988, 1989 och sedermera även 1994 års säsong. Under perioden vann man NFC West 6 gånger. Efter segern 1988 valde dock Walsh att tacka för sig. Ett beslut som förvånade många, och har skapat en del spekulationer i efterhand. En del menar att han tröttnade på grund av kontroverser i laget medan andra pekar på att fruns sjukdom fick honom att pensionera sig. Personligen tror jag mer på tesen om att han slutade på grund av sig själv. Om du ser en dokumentär om Walsh, (t.ex. A Football Life) så är det påtagligt hur Walsh alltid kämpade för att göra sig själv nöjd. Varenda anteckning och videosnutt sparades och analyserades in i det minsta. Gränsen mellan geni och galenskap sägs vara hårfin och så kan mycket väl ha varit fallet.
Walsh återvände aldrig till 49ers eller NFL som coach, men återkom vi ett flertal gånger till 49ers organisation i diverse olika roller. Bl.a tjänstgjorde hans som lagets GM kring mellan 1999-2001.
Bill ”The Genius” Walsh avled 2007, 75 år gammal. Han valdes dock in i Hall of Fame redan 1993. När vi idag blickar tillbaka på denna ikon är det främst som mannen bakom 49ers storhetstid som han blir ihågkommen av gemene man. Från tidigt 80-tal till en bit in på 90-talet vann 49ers fem mästerskap (varav tre med Walsh som HC). För er som vill förkovra ytterligare finns boken The score takes care of itself till en ringa penning på AdLibris, eller varför inte botanisera sig ytterligare i mästarens egna spelsystem ”West Coast offense” ? Även om flera personer varit involverade i spelsystemet uppbyggnad är Walsh ofta den som erkänns som fadern.
- “Don Johnsons karaktär, Sonny Crockett, bodde på en husbåt med alligatorn Elvis. Denne hade tidigare tjänstgjort som maskot på Crocketts´s gamla skola University of Florida (Gators), men förlorat sin ”anställning” efter att ha bitit en free safety.
- Bengals lag vid tillfället var byggt kring en stor och stark QB vid namn Greg Cook som enligt Walsh kunde gått till historien som en av de bästa på sin position genom alla tider. Skador gjorde dock att Walsh fick nöja sig med den något mer begränsade Virgil Carter..”
- Målet visade sig dock vara oerhört svårt att uppnå, och Walsh har i efterhand klandrat Paul Brown för det här. Enligt honom motarbetade Brown honom inte bara i Bengals, utan även i ligan i stort. Aklagelserna kan självfallet kännas lite luddiga och vaga, eftersom det inte är lätt för någon att bli HC i NFL. Till Walsh försvar skall det dock sägas att Brown var en av ligans starkaste ledare, med ett nätverk som var enormt. Ville han stoppa någons karriär hade det säkerligen varit omöjligt.
