Belichick är en mästare av variation. Han har bytt offensivt system flera gånger under sin tid i Patriots och försvaret är flexibelt. Vi tittar närmare på tränaren Bill Belichick.
I tre delar gör NFL Supporter en djupdykning i Bill Belichicks liv. I serien kommer vi att utforska den speciella tränarens uppväxt och privatliv, fenomenet han har blivit och mystiken som omger honom. Vi ska också berätta om framgångarna och strategierna som har gjort dem möjliga. Vi presenterar Bill Belichick – mannen, myten, tränaren.
Nerverna låg i luften. Det var bara fyra dagar till det nya året och New England Patriots ville ingenting hellre än att säkra sin slutspelsplats genom att besegra Jacksonville Jaguars på hemmaplan. Om laget vann skulle spelarna kunna slappna av med ett glas champagne på nyårsafton. Men på den här tiden var Jaguars ett respektabelt lag.
Tom Brady och Patriots offensiv startade matchen med att sätta ihop en fin serie. Det såg ut som den perfekta starten. Men på Jaguars 1-yardslinje gled bollen ur händerna på Patriots running back Laurence Maroney. Skulle nerverna ställa till det?
Knappast. Efter tre kvartar och drygt en minut ledde New England med 35-0. Randy Moss hade fångat tre touchdowns och Brady i stort sett lyckats med varje kast. Spelarna i Patriots var glada och avslappnade. Vissa av dem dansade till och med mellan spelen. Bara någon minut senare utspelade sig en scen på sidlinjen som stod i stark kontrast till resultatet på tavlan.
Bill Belichick hade samlat lagets försvarsspelare. Jaguars quarterback David Garrard hade precis sprungit in en touchdown efter en lång serie. Patriots tränare skrek på sina spelare för full hals. Det spelade ingen roll att matchen redan var säkrad. Svordomarna haglade och där stod ett gäng vuxna män och skämdes i den kyliga decemberkvällen.
Belichick är krävande. Exemplet ovan är ett bevis på det. Det är en egenskap som han förvisso delar med flera av sina kollegor. Men Patriots har, som organisation, tagit det ett steg längre. Detaljerna betyder allt och om det handlar om ett bredare perspektiv finns det de som kallar den framgångsrika klubben för känslokall.
Hänger en spelare inte med i det mentala spelet, eller börjar bli äldre, så ryker han. Det finns inte plats för sentimentalitet om man ska vara en vinnare varje år. Patriots betalar heller inte gärna mycket pengar för sina spelare. Särskilt inte för ”trogen tjänst”. Fråga bara arbetshästen Wes Welker, vars lönekrav var klart rimliga, som tvingades gå vidare till en ny klubb.
Även Belichicks spelsystem ställer höga krav på spelarna. Vissa klarar inte av den teoretiska biten. När laget draftar använder de rätt unika metoder för att utvärdera spelare de träffar. Det kan handla om att ställa frågor som handlar om allmänbildning eller att låta en ung collegespelare försöka komma ihåg en sifferföljd i tio minuter. Målet är att testa hur väl de kommer ihåg information under press.
Variation är ordet som bäst beskriver Bill Belichicks och Patriots offensiva spelsystem. De lånar, blandar och lägger till. Precis som alla bra tränare och lag gör. Det underlättar så klart att ha den kanske bästa quarterbacken i ligans historia. Tom Brady bemästrar alla olika system. Något han får för lite beröm för.
Attackera motståndarna från insidan och utåt. Spela sedan försvar med samma logik. Det här förstår Bill Belichick. Det är anledningen till att Patriots draftade två passfångande tight ends och att Wes Welker fångade över 100 passningar i fem raka år, om man bortser från skadan 2010.
Kolla på valfritt passningsspel av New England de senaste två åren. Du kommer att se dem skicka minst en tight end på en ”seam”-route upp i mitten och möjligtvis även en ”crossing”-route av en wide receivers. Målet är så klart att rensa mitten av planen för en spelare som Wes Welker. Numera är det Danny Amendola som har den rollen.
Welker har alltid, förutom att vara omöjlig att markera på små ytor, varit en smart spelare och en lysande ”option”-route receiver. Det betyder att han läser spelet i farten och attackerar den yta lagkamraterna har lyckats tömma.
Hur svårt är det här kastet är för en professionell quarterback? Hur många lag får sådana här lägen?
Under 2012 introducerade Belichick och Patriots sin nya ”no huddle”-offensiv. NFL hade aldrig sett något liknande. Självklart har andra lag använt no huddle som sin grundoffensiv, men inte i det rasande tempo som Brady och hans offensiv gjorde. Ibland använde man bara ett enda ord för att signalera till alla offensiva spelare vilket spel man skulle köra.
De enda som kunde mäta sig med Patriots när det gäller tempo hittades i collegefotbollen, Chip Kelly och hans Oregon. Det var mycket riktigt därifrån Belichick hade hämtat en hel del av sin inspiration. Skillnaden mellan de två systemen var förstås att Oregon baserade sin attack på springspelet. Det gjorde inte Patriots med superstjärnan Tom Brady.
Vi ska dock göra klart att Patriots genomförde tredje flest springspel i NFL förra året. De gjorde det också med stor framgång. Anledningen till det var delvis att motståndarna var tvungna att lägga mycket fokus på passningsspelet samt att Patriots höga tempo gjorde att försvaret ofta inte hann byta till rätt personal eller ställa upp ordentligt. Att de hamnade så högt upp på listan över antal springspel beror så klart också på att tempot lät dem köra fler offensiva spel än motståndarna.
Flexibiltet är ett nyckelord för Bill Belichick. Han älskar smarta fotbollsspelare som kan spela många olika positioner. Där går han på många sätt mot strömmen. NFL har under lång tid gått mot en ökad specialisering. Vem hade till exempel kunnat tro att den lilla spjuvern Danny Woodhead någonsin skulle spela en så stor roll i NFL?
Det finns en uppfattning om att New England Patriots försvar är dåligt. Det beror på att många fans bara kollar på statstiken. Dessutom kollar de på fel statistik. Belichicks kritiker påpekar ibland att han faktiskt är en defensiv coach och att det är den svagaste delen av Patriots lag. Ingenting kan dock vara längre från sanningen.
New England Patriots har ett riktigt bra försvar. Det har de dessutom utan att ställa upp med några riktiga stjärnor på den sidan av bollen. Belichick har tränat några av historiens bästa försvar, i Giants och Patriots under tidigt 2000-tal, men frågan är om inte de senaste årens lag är hans största bedrift. Om du inte litar på mig, låt oss kolla på lite mer relevant statistik.
Under 2012 tillät Patriots motståndarna att flytta bollen drygt 373 yards per match. Det ger dem en föga smickrande 25:e plats i NFL. Men Patriots försvar hamnade på 9:e plats i tillåtna poäng och det är faktiskt den enda relevanta siffran. Dessutom forcerade försvaret 41 turnovers 2012. Näst flest i NFL efter Chicago Bears och elva fler än tvåan i AFC.
Och det här är varken en slump eller en tillfällighet. Det är en medveten strategi som sätter laget i en position att vinna matcherna. Patriots forcerade flest turnovers i AFC även 2011. Och 2010. De var topp fem även 2009, 2007 och 2006.
Det här är helt enkelt Belichicks filosofi. Han tar bort de enkla spelen, det som motståndarna gör bäst och springspelet. Han tvingar motståndarna att spela efter hans pipa. Då slutar det ofta med misstag. Men under långa stunder kan det på ytan se ganska skakigt ut.
Det här är en av anledningarna till att lagets secondary ibland ser sämre ut än vad det faktiskt är och motståndarna plockar upp en hel del yards. Men när man tar hänsyn till alla faktorer är försvaret faktiskt väldigt bra.
Enligt Pro Football Focus, som kollar på varje snap med alla lag och sedan betygsätter insatsen från varje enskild spelare, hade New England Patriots det femte bästa försvaret i NFL 2012. Bättre än Seahawks, Texans och Steelers till exempel.
Låt oss återvända till ordet flexibilitet när vi ska prata lite mer ingående om Patriots försvar. Även här föredrar Belichick och hans stab mångsidiga spelare. New England byter ofta front mitt under en serie, utan att byta in några nya spelare, och gör mycket justeringar på linjen efter att offensiven har ställt upp.
Det mesta kretsar dock runt store Vince Wilfork i mitten av den defensiva linjen. Precis som vi nämnde innan handlar den defensiva strategin mycket om att försvara mitten av banan.
Chris Brown från Smart Football har beskrivit Patriots unika defensiva uppställningar mycket bra. Han förklarar att New Englands grunduppställning varken är ett klassiskt ”3-4”- eller ett ”4-3”-försvar. Istället använder de sig av både och på samma gång. Patriots spelar ett ”3-4, 2-gap”-försvar på ena halvan av planen, och ett ”4-3, 1-gap”-försvar på den andra sidan.
Även Houston Texans har använt sig av en liknande hybrid till och från.
Skiss över Patriots uppställningar. De växlar ofta, beroende på situationen. FOTO: Grantland.com.
Egentligen handlar det om teknik. När man talar om ”gaps”, eller hål, och den defensiva linjen handlar det om vilka ytor försvararen ansvarar för att stänga. I ett ”1 gap”-system ska försvararen täcka hålet på ena sidan om sin motståndare, i ett ”2 gap” är samma spelare ansvarig för både insidan och utsidan. Hur laget väljer att spela påverkar huruvida lagets linebackers måste kliva fram och ”fylla” resterande hål eller om de på ett friare sätt kan följa bollen.
Arvet efter Belichick är på många sätt redan cementerat. Hall of Fame kommer mest att bli en formalitet när den dagen kommer. Han har redan coachat i sju Super Bowls. Men Belichick har många år kvar inom den professionella fotbollen om glöden fortfarande finns där. Säsongen 2013 har dock börjat skakigt och kommer att bli en intressant resa för Patriots.
Vanligtvis känns laget så tryggt. Slutspelet har alltid varit en självklarhet. Men efter senaste tidens strul, och ett par riskabla värvningar, går New England Patriots, Bill Belichick och Tom Brady in i den här säsongen med mycket ovisshet. Aaron Hernandez, Wes Welker och Brandon Lloyd är redan borta. De enda vettiga alternativ som finns kvar är den nyopererade Rob Gronkowski och det skadebenägna nyförvärvet Danny Amendola.
Desperata tider föder kreativitet, brukar det sägas. Kanske tvingas Bill Belichick att vara mer påhittig än någonsin för att lotsa sitt lag till ännu ett slutspel.
Men om det är någon fotbollstränare som kan trolla med knäna, då är det Bill Belichick.
Dela gärna den här artikeln på Facebook eller Twitter.
Läs också:
Belichick – mannen, myten, tränaren – del 1
Belichick – mannen, myten, tränaren – del 2
