För mig handlar fantasy football om att varje säsong försöka ge sig själv en ärlig chans att vinna. Min strategi må låta tråkig och defensiv men låt mig först förklara.
Det är svårt att argumentera mot att välja spelare som Aaron Rodgers och Calvin Johnson, givetvis ska du vara nöjd om du landar någon av de klassiska ’fantasy studs’. Vad jag föreslår är egentligen inte en defensiv strategi, jag föreslår enbart att ha en strategi. Det är stor skillnad i att enbart drafta ’studs’ för att sedan titta tillbaka på sitt lag och undra ”vad höll jag på med?” mot att drafta enligt en strategi för att sedan titta tillbaka och grubbla ”det hade varit klart varit gött att ha.. men jag har ju ändå..”.
Många drafts går i en s.k. ’Snake Order’ som innebär att laget som väljer #1 i första rundan sedan får vänta och välja sist andra rundan (för att sedan få #1 i tredje rundan). Detta resulterar i, om man inte ligger i mitten av ordningen, långa väntetider mellan två relativt snabba picks. Desto bättre att ha en strategi, säger jag.
Vi börjar med en av mina grundpelare: vänta, vänta och vänta ytterligare något med att välja en quarterback. Förmodligen blir Aaron Rodgers vald någon gång i första rundan, kom bara ihåg att ta det lugnt. Varför bör man då inte känna sig orolig?
Inför varje säsong släpper ESPN sina ’projections’ (= prognoser?) för samtliga spelare. De försöker utifrån ett antal variabler, som förra säsongens framgångar men också nyförvärv i laget, så exakt som möjligt ge ut siffror på vad man kan vänta sig. Vi tittar på topp 20 quarterbacks och hur ESPN tänker kring deras kommande säsonger.
Aaron Rodgers är en ’fantasy stud’, ingen tvekan om det. Med största sannolikhet lär någon som sagt plocka honom redan i första rundan (om inte, bör du ta honom i andra rundan om du får chansen). Livet efter Rodgers är det vi vill förbereda oss för. Vi börjar med att dela upp poängen så vi får en idé av vad vi kan vänta oss från vecka till vecka, enheten poäng/vecka är något jag använder flitigt. Då får t.ex. Rodgers 20,7 poäng/vecka och Jay Cutler 11,8 (där har vi max och minimum i topp 20).
Hur hjälper detta mitt argument att vänta med QB? Jo, troligtvis är ni inte fler än 12 spelare (är ni 16+ är det en annan femma), alltså bör det draftas 12 QB’s. I värsta fall har du antagligen Roethlisberger, Romo eller Eli Manning till ditt förfogande. Kom ihåg, i värsta fall, sitter du alltså med en QB som ger dig någonstans mellan 17-14 poäng per vecka. Tony Romo’s 16,7 poäng per vecka må se lite ut i jämförelse med Rodgers 20,7 men det är en siffra att lugna dig med när du väljer att INTE reacha (= att ta en spelare för högt) efter t.ex. Kaepernick (18p/vecka), Luck (16,5 poäng/vecka), RG3 (15,8 poäng/vecka) & Wilson (16,5 poäng/vecka). I skrivande påminner även min twitter-feed mig om Bulaga’s skada och Packers haltande WR’s.
Själv gillar jag Cam Newton som är rankad #5 (personlig åsikt, #4) men hittar jag inte honom när jag känner mig redo för quarterback så väntar jag ett bra tag till. Standardavvikelsen, hur mycket samtlig data i genomsnitt skiljer sig från medelvärdet, beräknat på quarterbacks 5-12 (Matt Ryan t.o.m. Tony Romo) är 0,87 poäng vecka. Det betyder att det efter ’QB studs’ inte är stor skillnad i utbudet. Lita såklart nu inte för mycket på sifferdribblingar, men det är inte helt fel att säga att väntar du med quarterback missar du inte mycket.
Gratulerar, du har nu minimerat en risk genom att gå in med en tydlig strategi som hjälper dig igenom det tuffa valet att vänta med QB’s när dina motståndare går crazy i tredje rundan. Det är givetvis helt okej med personliga förhoppningar och chanser, men bli inte förvånad om du känner en klump i magen någon dag senare.
I nästa inlägg pratar vi om varför du istället bör lägga krutet på running backs.
Tills dess, håll kylan och vägra quarterbacks!
