Oorang Indians spelade endast två mediokra säsonger i NFL, 1922-23. Trots detta satte man ett ordentligt avtryck i sportens historia och är omtalade än idag.
I artikeln ”Historien om NFL del 3” omnämns Oorang Indians lite kort men det är ett lag vars historia förtjänas att berättas lite mer detaljerat för det är en minst sagt unik historia. Det är troligtvis det första och sista proffslaget i någon sport som endast bestod av indianer. Laget var i första hand ett PR-verktyg för dess ägare och i andra hand ett sportlag. Under sina två säsonger vann laget endast 4 matcher och förlorade 16 men ändå har laget för evigt skrivit in sig i historieböckerna.
Det hela började med en man och hans hundar. Walter Lingo befann sig i LaRue, Ohio där han födde upp sina hundar på hans Oorang kennlar. Kronan i juvelen för Lingo var hans Airedaleterrier som han ansåg vara den ultimata hunden. Det var inte någon liten verksamhet Lingo bedrev, Oorang Kennels hade kunder över hela landet och ansågs vara en av de bästa i branschen. En anledning till detta var att Lingo spenderade stora summor på reklam i dåtidens stora tidningar men det räckte inte enligt honom, Lingo ville ha en större publik.
Walter Ligos andra passion var indianer, passande nog var LaRue beläget vid en gammal indianby och Lingo var övertygad om att det fanns ett spirituellt band mellan hans airedaleterriers och indianerna. I början av 20-atlet blev Lingo också vän med Jim Thorpe, sin tids största atlet med dubbla OS-guld från Stockholm 1912 och dessutom hade han indianskt ursprung. Thorpe vars karriär vid tiden var på nedgång anställdes av Lingo men inte för att föda upp hundar, han skulle marknadsföra dem genom att driva ett lag i nyskapade NFL beståendes av endast indianer. Det krävdes inga större utgifter för Lingo som tilläts att köpa sig in i NFL för endast 100$, han sålde sina terriers för 150$ styck.
Något som kan tyckas vara ett ganska stort problem var att LaRue inte hade en enda fotbollsplan. Lingo hade dock inga planer på att marknadsföra sig själv i sin hemort med mindre än 1000 invånare, han skulle ut med sin pr-maskin i övriga delar av landet. Faktum är att LaRue är den minsta orten som har haft ett lag i NFL, möjligtvis den minsta orten med ett amerikanskt proffslag i någon sport. Nu kom man tillslut överens om att det kanske skulle va trevligt att visa upp sitt hemmalag någon enstaka gång för hemmafansen så ett par matcher anordnades i närliggande staden Marion.
Med profiler som Red Fang, Running Deer och War Eagle gav man sig ut i den nystartade proffsligan. Att påstå att laget presterade blandade resultat är ganska generöst även om de faktiskt vann en tredjedel (3 av 9) av sina matcher i ligan 1922. Två av segrarna kom mot Columbus Panhandles som slutade sist 1922 med 8 förluster av 8 möjliga, den tredje vinsten kom mot Buffalo All-Americans som visserligen vann fler matcher än de förlorade. Oorang åkte dock på ett par pinsamma förluster mot Dayton och Akron med 36-0 samt 62-0. Oorang gjorde inte en enda poäng i 4 av matcherna och när de väl gjorde det var det ytterst sällan tack vare en touchdown.
Det hela resulterade i en 12:e placering av 18 lag i NFL vilket ändå får ses som ett okej resultat för deras första säsong som ett lag. 1923 var däremot en sportslig katastrof för klubben. Endast Louisville Brecks (det enda laget Oorang besegrade 1923) och Rochester Jeffersons placerade sig bakom Oorang i tabellen och de två lagen drog sig ur efter endast 3 respektive 4 matcher. Oorang spelade 11 matcher och vann som sagt endast en match. De lyckades inte ens göra poäng i hälften av matcherna.
Laget hade faktiskt ett antal riktigt bra spelare i sin trupp men lagets funktion som ett PR-verktyg bortom det sportsliga gjorde att det blev en enkel lönecheck för de flesta som inte nödvändigtvis spelade på sin högsta nivå. Det noterades att Jim Thorpe trots sin ålder fortfarande kunde spela lika bra som ligans bästa spelare men i regel höll han sig borta från planen och höll sig till att coacha laget. En journalist hävdade att Oorang Indians var som två olika lag beroende på om Thorpe var på planen eller inte. De gångerna han spelade höjde sig också resten av laget och det sägs att få spelare kunde lyfta ett helt lag på samma sätt som Thorpe endast genom sin närvaro på planen.
Spelet vid sidan av planen
En symbol för Oorang Indians. En Airedaleterrier inuti en fotboll
Lingo brydde sig inte speciellt mycket om lagets sportsliga prestationer. Han lade ned extra mycket tid på lagets halvtidspauser. Spelarna fick snällt delta i olika aktiviteter till publikens underhållning där Lingos hundar visades upp tillsammans med de ”vilda indianernas” konster. Spelarna visade upp sina skyttekunskaper, kastade Tomahawk-yxor och dansade olika indiandanser. Bjässen Nikolas Lassa med artistnamnet Long Time Sleep brukade dessutom brottas med en björn som laget hade med sig på sina resor. Detta anses vara begynnelsen till de numera populära halvtidsshowerna och därmed har Oorang Indians en plats i NFL:s historia även om de egentligen inte presterade något på planen under matchtid.
En annan anledning till att resultaten uteblev kan förklaras av lagets smått legendariska festande innan matcherna. Dagen innan en svår bortamatch mot Chicago Bears tog sig laget ut i vanlig ordning på Chicagos gator. När en bartender försökte få ut spelarna så han kunde stänga stället svarade de med att bära ut den stackars bartendern och slängde in honom i en telefonisk som de sedan välte upp och ned för att sedan fortsätta dricka till gryningen. Matchen mot Bears gick väl minst sagt mindre bra (26-0 till Bears) men kom också att bli något av en milstolpe. Efter en fumble av Jim Thorpe plockade ingen mindre än George Halas upp bollen för sitt Bears och tog sig hela 98 yards för en touchdown, längre än någon tidigare sprungit för en touchdown. Ett rekord som slogs först 50 år senare.
I St. Louis slutade en sen kväll med att de klev på fel spårvagn som åkte åt fel håll, åtminstone enligt spelarna i Oorang. Lösningen på detta var enkel, alla gick av och hjälptes åt att vända på spårvagnen så att de kunde åka åt ”rätt” håll till hotellet.
Walter Lingo fick hur som helst det han sökte efter. Lagets spektakulära halvtidsshower blev mer och mer omtalade och visst drog de ganska bra publiksiffror på sina resor där Lingos älskade hundar visades upp för eventuella spekulanter, som bonus fick de ju också se en oftast ganska ojämn fotbollsmatch. Dragkraften sjönk dock ganska kraftigt redan under andra säsongen då besök i de städerna de redan spelat/uppträtt föregående år inte var lika uppskattade och mindre folk kom till deras matcher. Lingo valde därmed att lägga ned sitt lag efter endast 2 säsonger i NFL. Lingo fortsatte med sina kennlar till sin död på 60-talet. Spelarna gick sina egna vägar, vissa till andra klubbar medans andra slutade helt.
Oorang Indians var aldrig något annat än en kortlivad gimmick i NFL. Laget skapade däremot i princip vad vi idag kallar för halvtidsshow även om innehållet har modifierats något idag. Ur en negativ synvinkel (bortsett från lagets tveksamma syfte och karaktär) hjälpte de inte heller NFL:s kamp att bli en respekterad verksamhet. Lag från småorter som ingen hört talas om som spelade inför en liten publik gav inget seriöst intryck av en liga som försökte bygga upp ett nationellt erkännande för en professionell liga. Inte blev det bättre när ett lag endast deltog för att göra reklam för ett företag som sålde hundar.
Hur som helst är det dessa små berättelser som gör historien om NFL:s tidiga år så stor. Av de mindre orterna är det bara Green Bay som överlevt fram till idag men på 20-talet var en betydande del av lagen i NFL belägna i mindre orter och städer. På så vis kan städer som idag är bortglömda se tillbaka till tiden då de faktiskt hade ett lag i självaste NFL. Det är svårt att tro att en liga där Oorang Indians spelade 2 säsonger idag utvecklats till en av de största sportligorna i världen vilket visar hur hårt NFL fick kämpa under sina första år för att nå den position de har idag.
