På Piratbloggen går vi självklart igenom varenda match som spelas, vecka in och vecka ut. Resultatet presenteras, matchen analyseras och spelare kritiseras för vad som hände mellan nationalsången och duschen. Denna vecka var det försäsongsmatch mot: Seattle Seahawks.
Resultat: Oakland Raiders 6 – 22 Seattle Seahawks
Trots att det var mycket speltid mellan Raiders förstaanfall och Seahawks andraförsvar blev det en intressant match att se på. Deprimerande nog var den rätt jämn just därför. Tyvärr för gästerna från Oakland så blev det bara 6 poäng mot Seahawks andraförsvar, vilket givetvis inte bådar gott inför säsongen. Försvaret lyckades åtminstone hålla Seahawks reservanfall från att trampa in i end zone, efter att de släppt in förstalaget lekande lätt i matchens första drive.
Offensivt
Vi fick äntligen se Terrelle Pryor leda anfallet och det finns många tolkningar av hur väl han gjorde det. Hans groupies skriker att anfallet fick nytt liv, han ledde trots allt anfallet till poäng på två av sina fyra drives. Det var något vi inte har fått se med Flynn i de tidigare matcherna. Men rent statistiskt så ser det inte lika glädjande ut, Pryors qb-rating var 9.9 (tyvärr inte av 10) med 3 – 8, 31 yards, 1 interception och 0 touchdowns. Det är rätt deprimerande siffror. Men han sprang ju lite också, 3 gånger och 48 yards. Det är väl lite vad man väntar sig, han är inte slipad i sitt passningsspel och ett hot när han springer. Han tog under matchen flera dåliga beslut och visat lite av sin bristande passningsförmåga. Några bollar var för höga, hans interception så kastade han bara med armstyrka och slarvade med resten av sin kaströrelse, något som hela tiden varit hans problem och han var för ivrig att hitta stora spel. Han måste våga hitta korta alternativ som ger 4-5 yards då och då, öppnar upp för lättare third down conversions. Coach Dennis Allen sa efter matchen att han vet vem han vill ska starta vecka 1, men håller det hemligt tills matchdagen. Spännande.
Linjen såg helt annorlunda ut än från den första försäsongsmatchen. Man ställde upp med tre reserver i Menelik Watson, Andre Gurode och Alex Barron. De enda två startande spelarna var guardsen Lucas Nix och Tony Bergstrom, varav den tidigare har ersatt underpresterande och skadade Mike Brisiel. Så det kanske kan ursäkta det offensiva spelet en del också. Men rookien Watson såg bra ut i sin första match och kommer troligen att få börja säsongen som left tackle. Det är bra att få speltid och vänja sig vid spelets tempo, även om det inte är den position som han är tänkt att spela egentligen. När Veldheer är tillbaka blir det då lättare att sätta honom på högersidan.
Denarius Moore är en katastrof. Han tappar bollar till vänster och höger, springer sina routes fel och har ingen typ av känsla för vad någon av hans quarterbacks vill kasta bollen. Jämför med Rod Streater, som har kemi med Pryor. De läser spelet likadant och uppfattar samma saker, Streater vet var Pryor vill kasta bollen och anpassar sig därefter. De hittar varandra på ett sätt som varken Flynn eller Pryor gör med Moore. Att han dessutom tappar alla bollar som kommer hans väg är ju inte optimalt det heller. I övrigt ser lagets receivers inte vidare bra ut, det blir svårt att hitta dem oavsett vem som kastar bollen.
Försvaret
Det såg annorlunda ut med Pat Sims på planen. En helt annan känsla på linjen kunde man märka, de var betydligt kaxigare. Jag tyckte de fick hyggligt med tryck på Russell Wilson under hans drive, men fick ingen vidare hjälp av varken sitt secondary eller sina linebackers. Det saknas fortfarande fart och explosivitet på kanterna men det kan bli bättre när dessa killar får vänja sig vid varandra lite mer. Man får tänka på att det var första matchen som de spelade tillsammans.
Jag tröttnade att titta på Raiders linebackers. Antingen var det dålig playcalling att aggressivt attackera springspelet hela, hela tiden eller så var det spelarnas dåliga förmåga att läsa spelet. För Seahawks körde nämligen play action så fort de behövde yards för det fungerade varenda, varenda gång. Fruktansvärd dålig känsla, även om Seahawks har ett väldigt bra springspel och en QB som är duktig på att fejka. Men någon måtta får det väl ändå vara. Dåliga i övrigt också, på att stoppa springspelet och hjälpa till vid blitzandet.
Något positivt får ses i det att Raiders inte gav några fler touchdowns efter att Seahawks nonchalant sprang in en på matchens första drive. Det var visserligen reserver därefter men det är ändå en positiv känsla att försvara sin end zone, det tycker jag att man kan ta med sig från matchen.
DJ Hayden gav sina receivers samma utrymme vid linjen som förra veckan och tacklade lågt flera gånger. Är han rädd att få smällar på bröstet? Jag hoppas inte det. Han gjorde i alla fall en stabil insats och var sällan med i tv-rutan. Kanske låter konstigt, men ju mindre han syns desto mindre bollar får den receiver han täcker, ergo Hayden gör ett bra jobb att låsa ut honom. Precis vad Raiders hoppas att han ska kunna göra.
Läckraste lädret går den här veckan till Jeron Mastruds enhandsmottagning på en tippad passning från Terrelle Pryor. Han uppvisade styrka och kontroll på kroppen, helt enkelt ett väldigt bra jobb.
Sista notis måste kommentera Snoops val av tröja, en Seahawkströja! Katastrof, han som har supportat Raiders. Han får passa sig för Ice Cube framöver…
Sammanfattningsvis är det svårt att säga något. Det var starters mot reserver och matchen gav ingen vidare information om läget egentligen. Det var ingen stor, pinsamt förlust som senaste två gångerna men samma orosmoment finns kvar efter matchen. Vem ska spela QB egentligen, kan anfallet ta några poäng mot riktiga försvar, kan försvaret stoppa någon från att ta poäng på varje drive och kan något hopp ingjutas? Det återstår att se. Denna försäsong var långt ifrån lyckad, så man hoppas att det inte speglar den kommande säsongen. Jag blev lite mer optimistisk efter den här matchen, kan leva på det tills Andrew Luck förstör det vecka 1.
