Denna vecka gör vi en specialare och struntar i AFC West. Vi kikar enbart på Raiders tunga och deprimerande förlust mot ett New York-lag för andra gången i år.
Raiders 27 – 37 Jets
I söndags skulle Raiders möta ett Jets som bara tog 6 poäng på de två föregående matcherna. Eftersom Raiders stoltserat med bra försvarsspel tidigare i säsongen så såg det ut ett kunna bli en kul kväll. Men tji fick vi. Jets var förberedda och visade att man aldrig kan räkna bort dem. När allt var över var försluten ett faktum, en tung, tung förlust.
Offensivt lyckades Raiders flytta bollen relativt väl. De hade stora problem under första halvlek när varken springspelet eller passningsspelet imponerade. Coach Allen valde att sätta in Terrelle Pryor som quarterback en drive och den kan sammanfatta hans säsong. Någon riktigt dålig passning, en del tveksamma beslut och sen ett par riktigt fina spel. Det gav tre poäng, men verkade slå startern Matt McGloin ur rytm. I andra halvlek var anfallet inte något direkt skinande. De lyckades ta poäng, men det var resultatet av enstaka stora spel snarare än ett pålitligt anfall. Marcel Reece fick fylla rollen som running back och det gjorde han stabilt.
Defensivt var Raiders en besvikelse. Slarviga tacklingar och dåliga markeringar var återkommande under matchen. Jets receivers fick mycket yta att jobba på. Det var nog effekten av uppgivenhet inför säsongen och ett skadesargat secondary. Det största problemet var den defensiva linjen. De fick ingen som helst press på Jets quarterback Geno Smith, vilket såklart var extremt dåligt. Raiders kunde stopps blödningen och tillät på tok för mycket poäng mot ett tveksamt Jets-anfall.
Det var säsongens absoluta lågpunkt för oss supportrar. Det var Raiders sista egentliga chans till en till vinst, till att förbättra fjolårets 4-12. Kvar har de rivalmatcher mot Chargers, Chiefs och Broncos. Om man inte kan vinna mot Jets, kan man inte vinna mot något av de lagen. Men vi får väl hoppas…
