Vi är knappa tre veckor in på säsongen och det mesta tyder på att det redan nu är över för Chargers, vars förbannelse att slarva bort matcher fortsatt förföljer dem.
Ny stad innebar starten på en nya era för Los Angeles Chargers, men bara tre veckor in på säsongen är det extremt tydligt att det minsann är samma gamla Chargers fortfarande. Det årliga hoppet inför säsongen, att nu har de äntligen ett slutspelslag runt Philip Rivers, verkar redan vara över. Tre raka förluster, varav två riktigt blytunga, har redan satt dem i en svår sits med divisionskamrater som dragit ifrån.
Det började första matchen och fortsatte veckan därpå, Chargers påminde om sitt gamla jag genom att förlora jämna matcher på målsnöret. Två misslyckade field goals i matchens slutsekunder. Men allt börjar innan kickern ens värmer upp. Varför låter de matchen hänga på ett 43 yards långt field goal med en rookie som kicker? I båda matcherna slarvade de bort tid, time outs och möjligheter till fler spel. Det faller på tränarstaben, det faller också på Rivers.
Rivers är ett tudelat ämne. Han är dels underskattad eftersom han sällan nämns bland de bästa i ligan trots ett imponerande CV i ett kasst lag. Samtidigt är han slarvig med bollen (se alla hans interceptions som första bevis) och har notoriskt dålig koll på klockhantering. Tillsammans med sin nya HC Anthony Lynn måste han hitta en mer hållbar strategi för att undvika att matcher glider dem mellan händerna. När matcher ska avgöras är det lagets bästa enhet som ska kliva fram, och då är field goal-gruppen inte vad Chargers bör luta sig på.
Historiskt sett har bara 2.9% av lag som startat 0-3 gått till slutspel och Chargers är i en ovanligt stark division. Det är samma gamla visa för stackars Chargers som inte kan skaka av sig sitt spöke trots nytt hem. Dags att blicka framåt april redan?
