Vän av ordning har säkert noterat att det delas ut bucklor även till respektive konferens mästare. Likt trofén för Super Bowl är de producerade av juvelfirman Tiffanys, och bär namn efter kända personligheter i NFL. Vinnarna av AFC får alltid lyfta Lamar Hunts (Chiefslegendar), medan vinnarna av NFC får lyfta en buckla döpt efter George Halas. Mannen som tog ett alldagligt korplag till ett av världens största idrottslag 1.
I vår serie om coacher du ”bör” känna till har turen kommit till George Halas. En man vars resa mot toppen tar sin början i Decatur, Illinois i början av 1920-talet. Bland de nyanställda på A. E. Staley Company återfanns den då blott 25-årige George Halas. En sportig kille, av tjeckisk börd, som förutom sin vanliga sysslor även tog på sig att ta hand om bolagets ”korplag” i amerikansk fotboll. Lagets döptes till Decatur Staleys efter sponsorn och staden, och fick spela i Halas gamla skolfärger blått och orange. Här skulle egentligen historien om Halas kunnat ta slut, om det inte vore för att han fick för sig att åka på ett möte i Canton, Ohio, för att utveckla den amerikanska fotbollen i USA. Ett möte som kom att påverka George Halas liv totalt.
Proffskarriären
Mötet kom att bli startskottet för den professionella fotbollen i USA, och efter det här utvecklades allting fort för Halas och hans lilla amatörlag. Fabrikören Staley var dock inte särdeles intresserad av att finansiera någon professionell idrott, utan överlät gladeligen laget till Halas som således fick klara sig själv fram igenom. Halas tackade för förtroendet och tog sitt lag och flyttade de dryga 20 milen norröver till storstaden Chicago. Smeknamnet ”Staleys” byttes sedermera till ”Bears”, som en liten hyllning till baseball-laget Chicago Cubs 2 som lät Halas nyttja deras hemmaplan Wrigley Field för lagets matcher.
Likt många andra personer i NFLs historia var Halas en mångsidig man som gjorde lite av det mesta. Något som gjorde att han snabbt blev kallad ”Mr Everything” av människorna runt omkring sig. Förutom att han ägde laget var han även lagets coach, spelade både anfall (WR) och försvar (DE, tydligen en exceptionell sådan) samt sålde biljetter på matchdagarna.
I början av 30-talet ”pensionerade” sig Halas som såväl spelare och coach för laget, och valde istället att fokusera på att leda klubben. Den stora finanskrisen satte dock käppar i hjulet för dessa planer, och som ett led av kostnadsbesparingarna i klubben tvingades Halas att sparka coachen och ta hand om de sysslorna igen.
Med lite kortare avbräck för andra världskriget och diverse pensionsförsök lämnade Halas till slut coachrollen för gott 1967. Då hade han avverkat 40 säsonger som coach för Bears och vunnit 324 matcher och 6 mästerskap (1921, ’33, ’40, ’41, ’46, ’63). För frågvisa journalister förklarade han att beslutet primärt berodde på att han inte orkade jaga domarna längre. 3
Höjdpunkten
Största ögonblicket i tränarkarriären var troligtvis mästerskapsmatchen 1940 mellan Bears och Redskins. Lagen hade några veckor tidigare mötts under grundserien i en jämn match som hade slutade med seger för Redskins med 7-3. Inför mästerskapsmatchenhade därför Halas stärkt upp ledarstaben med Clark Shaughnessy. Valet av just Shaughnessy hade bl.a. att göra med att han ansågs vara hjärnan bakom det spelsystem, ”T-Formationen”, som Bears implementerat några år tidigare. Spelsystemet var dock vid den här tidpunkten sedd som en udda gimmick, men Shaughnessy och Halas hade en stark tilltro till systemet då de trodde att de skulle kunna passa bra in med tanke på de passorienterade regelförändringar som ligan infört4.
Matchen var inte bara höjdpunkten för Halas, utan även för spelsystemet som efteråt i media var den stora” snackisen”. Vanligtvis på den här tiden gick snapen direkt till en halfback eller tailback som sedan passade eller sprang med bollen. ”T-formationen” introducerade istället konceptetet att snapen gick till quarterbacken istället. Därifrån kunde QBn utvärdera situationen, och sedan passa eller lämna över bollen till HB/TB som kunde komma med farten uppe. Även om grundtanken finns kvar i modern fotboll har mycket förändrats sedan den här dagen, men dagens QBs har säkerligen Halas och Shaughnessy att tacka för att QBn gick från en blockade perifirifigur till en general på fältet.
Eftermäle som ledare
Förutom sina bidrag som coach var Halas även en stor pionjär vid sidan om. Som GM/Ägare var han en påtaglig faktor i ligans utformning, och bland hans bidrag återfinner vi allt från ”småsaker” saker som coacher i pressboxarna, radiosända matcher, lagtidningar m.m, till mer stora frågor såsom att lagen i ligan borde dela intäkterna emellan sig. Halas tanke var att om han delade med sig av pengarna till de mindre städerna skulle detta sedermera gynna ligan, och i långa loppet även gynna honom (& Bears). Ett system som lever kvar än idag och är en stark faktor bakom ligans framgång.
Även om George ”Papa Bear” Halas pensionerade sig från rollen som coach 1967 var han en synnerligen aktiv ägare ända in i det sista. Bl.a. anställde han på ålderns höst Mike Ditka som kom att leda Bears till sin hittills enda Super Bowl. När Halas slutligen avled i oktober 1983, var han den siste från siste medlemmen från mötet i Canton, Ohio, som vek hädan.
För att hylla denne legendar valde ligan att dedikera hela Super Bowl XVIII (januari 1984) till Halas ära, samt att införa George Halas Trophy. En trofé som sedan säsongen 1984-85 delats ut till mästaren i NFC. Dvs den buckla som antingen Minnesota eller Philadelphia kommer lyfta mot skyarna någon gång framåt tidig måndagsmorgon.
- Chicago Bears rankas idag som 16:e idrottslaget på Forbes lista över de mest värdefulla idrottsklubbarna
- Cubs fick som kompensation del av intäkterna från Bears matcher. Ett upplägg som behölls till 1970.
- Halas var känd för att han hade ett av ligans grövsta språkbruk
- Sju år tidigare hade ligan infört en regel som sa att bollen kunde kastas bakom line of scrimmage, jämfört med tidigare då man var tvungen att vara åtminstone 5 yards bakom line of scrimmage. Dessutom hade bollen form förändrats något fär att främja passningsspelet. Tanken med det här var att få ett mer offensivt och händelserikt spel. Studier från den här tiden visade nämligen på att det fanns en korrelation mellan mycket poäng och publiksnitt.
