Många av oss tror att vi kan påverka skeenden och händelser utan att vi är en direkt del i det. Överlag är idrottsvärlden fylld av skrockfullhet, lyckobringare och mer eller mindre skrämmande förbannelser. Befinner du dig i sammanhang där det sportas har du förmodligen kallat någon eller blivit kallad för en jinx.
Ordet jinx betyder egentligen olycksbådande, i svenskan har vi hittat på verbet jinxa som i enkelhet betyder att dra otur över något genom att prata om det. Du ska t.ex inte nämna att en kicker aldrig har missat en spark, då kommer missen eller att en receiver har säkra händer, då tappas bollen.
Första gången jinx användes som något i sportvärlden var i en bok om baseboll under början av 1900-talet, därefter har det spridit sig runt om och är idag ständigt närvarande. Vi tror att det finns en större påverkan på sakers skeenden än vad de egentligen finns. Det har gjort att vi lägger än mer tid på att få till rätt stämning för att påverka turen i andra änden. Rätt ostbågar i skålen, sällskap i soffan och kuddarna ska stå i en specifik formation, vi nämner saker om andra lags viktiga spelare eller säger att en match är avgjord i förhoppning om att den ska vända. .
Nu ska ni få en liten inblick i hur knäpp jag är när det gäller sånt, allt för att ni inte ska känna er ensamma i er galenskap. En gång kom min sambo in i rummet och frågade hur det gick ”Du får ta med Alva ut (dotter på 5-år), Ravens fumbla på egen 5-yards linje och Broncos gjorde touchdown på första spelet, hon ger otur” var mitt charmanta svar. En annan gång gjorde ”mitt” Ravens en turnover i ett viktigt skede, därefter låg jag blick stilla i samma position i 45 minuter, fötterna i kors och kramade om en boll, för att inte riskera att bryta något lyckobringande. Varje gång Ravens spelar så är det med rädsla att bli en jinx som min stackars sambo sticker in nosen för att fråga hur det går, det är såklart frukten av att hon varit en jinx vid några tillfällen, men kan ändå bli lite tryckt stämning ibland..
Även om jag framstår som onormal här så har vi alla sådana där knasigheter för oss, i någon form. Det kan vara lyckobringande strumpor, en speciell dryck som måste vara i rätt temperatur eller så ska den där otvättade matchtröjan som bars den där gången då det gick så bra bäras igen.
Färgglatt och skrockfullt i Baltimore
När jag var i Baltimore för något år sedan så träffade jag ett gäng där ett par herrar i övre medelåldern var med i fansens hall of fame i Canton. Samtliga hade mängder med utsmyckningar för lycka. Birdman hade svarta och lila fjädrar på sina jackärmar, och en näbbhatt. Fireman hade en Ravens inspirerad brandmansdräkt och min värd, Rick, hade en grann svartlila mustasch. Syftet med utsmyckningarna var givetvis för att skapa tur till laget. Utan fjäderskrud eller färgad mustasch skulle chanserna till vinst bli sämre. Att gå till M&T Bank utan att klä upp sig var inte att tänka på.
När det gäller förbannelser finns det såklart en del. Den kanske mest kända i NFL är Madden-cursen, där spelaren som hamnar på omslaget av det kända tv-spelet går en ond, bråd, framtid till mötes. San Franciscos 49ers Garrison Hearst bröt sin fotled kort efter att Madden 98 släpptes med honom på framsidan, stackars Hearst missade ett par säsonger innan har var åter. Sedan dess har 17 av 20 spelare som frontat det kända spelet fått säsongen antingen avbruten eller till stora delar förstörd av skador. Flertalet bara någon match in på säsongen. Detta år är det Steelers Antonio Brown som pryder spelet, vi får hoppas att han kan tillhöra gruppen som klarat en säsong som omslagspojke (inte ett försök till jinx).
Frågan är hur skrockfull får man vara? Personligen tycker jag, givetvis, att det är okej att vara rätt skrockfull, så länge ens om givning inte stör sig alltför mycket på en.
