Att växa upp är inte alltid enkelt, speciellt inte när föräldrarna överger. För Takkarist McKinley var det tur att han hade anhöriga som fick honom att vända det jobbiga till en styrka och lära sig att ta ansvar för sig själv. Den kunskapen tar honom till NFL.
När Takkarist McKinley var fem år gammal så lämnade hans mamma honom. Hon beslutade sig för att hon inte längre ville vara förälder, det tog 12 år innan Takk träffade henne på nytt. Vem som var hans far visste han inte. Ett tag trodde han att det var en man boende i Mississippi, men ett faderskapstest strök den mannen från listan. Att som femåring bli lämnad av sin ende förälder sätter såklart sina spår. Takkarist utvecklade problem med sitt temperament och han hamnade ofta i bråk, både med jämnåriga och äldre barn.
Den som tog sig an pojken var mormor Myrtle Collins, som tillsammans med mostern Peggy Wiggins uppfostrade honom. Hon gjorde allt för att se till att han skulle få en så bra uppväxt som möjligt, vilket bland annat innebar att hon vid tillfällen gick runt på gatorna i Richmond, CA, och letade burkar för att ha råd med hyra. Mormodern var sjuk och han spenderade mycket tid med att ta hand om henne och hjälpa till i hemmet. Vilket fick studierna att lida. För Myrtle var det viktigt att Takkarist fick gå i skola och fick spela fotboll, så hon motiverade honom ständigt att inte ge upp.
Efter tio år, i juli 2011, tog sjukdomen tillslut hennes liv. När Myrtle låg på dödsbädden gav, den då 16 år gamle, Takkarist henne ett löfte om att med fotbollens hjälp ta sig till ett bra college, en division ett-skola. Med sin ”sons” löfte som trygghet gick hon stilla bort med pojken bredvid sig.
Takkarist var fokuserad på att uppfylla löftet. Det var ingen lätt väg, akademiska problem och skador satte honom på prov, när det var som tyngst fick han extra energi av två tatuerade vingar på sin ena överarm. Tatueringarna gjordes som en hyllning till Myrtle och påminde honom om löftet han givit. Med tiden har tatueringen kompletterats och överarmen pryds numer även av fjädrar, en duva, Juli 2011 i romerska siffror och texten ”Your wings were ready but my heart was not”.
Arbetet gav också utdelning, Takk erbjöds stipendium på Pac-12 skolan University of California, en division ett-skola, som han accepterade. Men det finns akademiska krav för att få spela fotboll på den högsta collegenivån, dessa uppfyllde inte Takkarist och stipendiet drogs tillbaks. Istället började han på junior college på Contra Costa. Där hade han problem med motivationen, han kände att han misslyckats med att uppfylla sitt löfte. Vid flertal tillfällen lämnade Takkarist skolan och laget för att istället spendera dagarna med tv-spel hemma hos Peggy Wiggins. Han var på väg att ge upp. Mostern gav honom till slut ett ultimatum – Antingen sköter du skolan eller så börjar du söka arbete.
Takkarist började skicka ansökningar till olika McDonalds restauranger. Men han tänkte också på Myrtles önskan och sitt löfte till henne och tog sig till sist i kragen. Han återvände till Contra Costa, började målmedvetet arbeta med att förbättra sina betyg för att uppnå den akademiska nivån som krävdes för division ett. Han blev snabbt belönad, för änglar finns inte bara i himlen.
Angus McClure, defensiv linjecoach vid UCLA, hade försökt rekrytera McKinley innan han valde Cal, när han nu fick reda på att den talangfulla defensiva enden var tillgänglig så började han luska i ärendet på nytt. McClure upptäckte att McKinley hade läst två sommarkurser på high school som inte räknats med i betygsdokumenten. Med hjälp av brev, intyg och dokument från lärare, rektorer och coacher från den gamla skolan lyckades McClure få NCAA att godkänna handlingarna. De två kurserna innebar att han uppnådde de akademiska kraven. Tre matcher in på säsongen 2014 var allt klart och Takkarist McKinley godkänd för studier och fotbollsspel på UCLA. Han hade tre år efter mormoderns död uppfyllt löftet och tagit det första steget mot drömmen om NFL. Nu, två och ett halvt år senare, är det många som tror att han kommer väljas i draftens första runda.
