Baltimore Ravens har historiskt sett haft svårt att få fram offensiva stjärnor, alltså spelare som ses som stjärnor även utanför Maryland. En som har potential att bli en stjärna för de lila är running back rookien Kenneth Dixon, en spelare med näsa för touchdowns.
Under sina år på Louisiana Tech var Dixon stjärnan och den store playmakern i anfallet. Hans förmåga att ta bollen till end zone gjorde att många fick upp ögonen för honom tidigt trotts att Bulldogs spelade i den oglamorösa Sun Belt-konferensen. När de fyra åren på college summerades i vintras var han med sina totalt 87 touchdowns den spelare med näst flest touchdowns på FBS-nivå, den högsta nivån på college. Den ende spelaren med fler är den tidigare Navy quarterbacken Keenan Reynolds, en rookie som även han återfinns i Baltimore.
Kenneth Dixon var en väldigt omtyckt person på Louisiana Tech och alla som pratar om honom lyfter fram att han alltid sätter laget framför sin egen framgång. En osjälvisk stjärna. Under åren på skolan var det ofta som lagkamrater och coacher pratade om att Dixon borde få mer uppmärksamhet nationellt med tanke på att han bar lagets anfall, att kvaliteten på Dixon inte speglades av motståndarna han mötte.
”I feel he’s a dynamic athlete. He’s a game-changer and I feel like if he was playing on a higher level or on a bigger stage then he would get the respect he deserves. If he continues to do what he’s doing, the recognition will come.” – Paul Turner,tidigare medspelare på Louisiana Tech
Han själv har sagt att han vant sig vid att bli förbisedd när de pratas om stjärnor och att han använder det som motivation. Redan på high school fick han höra att han var för liten och att det skulle bli svårt för honom att lyckas när motståndet blev bättre och det var inte så att skolorna stod i kö för att rekrytera honom när han skulle vidare till college. Men Kenneth Dixon har hela tiden visat att han har förmågan att göra de stora spelen och touchdowns, det är något han tänker fortsätta göra i NFL också.
Dixon påminner en del om den tidigare Ravens running backen, och numer parian i NFL, Ray Rice. Förutom att vara i samma storlek är Dixon, likt Rice, kvick i sidled, snabb i tanke och fötter samt har förmågan att hitta luckor samt tuffheten att ta sig igenom dem. Han är vass i springspelet, kan springa fysiskt på insidan, finurligt på utsidan och är riktigt vass på att få motståndarna att missa sina tacklingar. Dixon är också en väldigt skicklig mottagare och inte heller oäven när han blockar i passförsvaret. Det ger en komplett spelare som du kan ha på banan i alla situationer.
För Baltimores del skulle laget må väldigt bra av att hitta en spelare som ger offensiven lite extra glans och spets. Truppen har många goda komplementspelare, men det saknas en spelare som tvingar motståndarna att tänka till och planera försvaret kring. En sådan spelare kan Kenneth Dixon bli om allt klaffar för honom. Tyvärr så har han en lindrig knäskada som kommer hålla honom borta någon vecka då den tidigare Ravens hjälten Haloti Ngata föll på Dixons ben i mötet med Lions. När han är åter i spel ska ni inte bli förvånade om han fortsätter göra touchdowns i samma takt som han alltid gjort.
1:a rundan #6 – LT Ronnie Stanley – Notre Dame Fighting Irish
Stanley sågs som ett lite tråkigt val när han valdes men han har imponerat enormt under träningsmatcherna och ser ut att kunna bli en stjärna på positionen. Efterlängtat för Ravens som haft svårt att hitta rätt på LT sedan legendaren Jonathan Ogden la hjälmen på hyllan.
2:a rundan #42 – LB Kamalei Correa – Boise State Broncos
Är en allsidig spelare och det har gjort att han inte riktigt hittat sin plats ännu, kan spela både insida och utsida, men har inte fått ”sin” position ännu. En bra truppspelare som kommer ge bredd och bidra i special teams.
3:e rundan #70 – DE Bronson Kaufusi – BYU Cougars
Jätten från BYU bröt tyvärr sin fotled i somras och missar hela säsongen. Ett praktexemplar rent fysiskt i övrigt och Ravens har höga tankar om honom.
4:e rundan #104 – CB Tavon Young – Temple Owls
En liten men tuff corner som hoppas på speltid som nickel. Har efter en bra inledning inte gjort så mycket väsen av sig, till viss del p.g.a. skada, men kommer få sina chanser under säsongen.
4:e rundan #107 – WR Chris Moore – Cincinnati Bearcats
Var ett draftval som kändes lite tveksamt på förhand men Moore har varit bra under försäsongen. Ger bredd på receiver och har snabbheten att dra isär ett försvar.
4:e rundan #130 – OL Alex Lewis – Nebraska Cornhuskers
Lewis har kommit in i det snabbt och ser ut att ta startplatsen på left guard då John Urschel är skadad. Är fysisk och kan hantera de flesta positioner på linjen. EN bra breddspelare.
4:e rundan #132 – DT Willie Henry – Michigan Wolverines
Har haft svårt att sticka ut under försäsongen men det finns en fysisk förmåga som gör att han kan leverera när han vuxit in i kostymen. Har den där aggressiviteten som Ravens försvar är i behov av.
4:e rundan #134 – RB Kenneth Dixon – Louisiana Tech Bulldogs
Se ovan.
5:e rundan #146 – OLB Matt Judon – Grand Valley State Lakers
Hade flest sacks av samtliga spelare på college under 2015.Visst var det i en liten skola med motstånd därefter, men det säger ändå något om vad Judon kan. Har varit bra i träningsmatcherna och det är en spelare som kan komma att spela en viktig roll tidigt i sin karriär med tanke på Terrell Suggs och Elvis Dumervils ålder.
6:e rundan #182 – WR Keenan Reynolds – Navy Midshipmen
Den prisade quarterbacken från Navy skulle konverteras till receiver för att få en plats i NFL, det är väl en process som inte kommit så långt ännu. Var det enda draftvalet som inte fick plats i 53-manna truppen, men signades till Ravens practice squad där han kommer få tid att utvecklas.
6:e rundan #202 – CB Maurice Canady, CB – Virginia Cavaliers
Den långe cornerbacken har, när han inte varit skadad, visat att det finns potential i honom. Men han har mestadels varit skadad. Har storleken och fysiken för att kunna spela i NFL, men är fortfarande lite slarvig och flängig.
