Igår spelades den sista av årets fyra London-matcher. Föga förvånande pratar NFL gärna om festen på stan och hur européerna omfamnar den nya sporten. Men hur är egentligen på planen? Vad tycker spelarna och vad får vi egentligen se? Är det verkligen bra matcher.
NFLs internationella matchprojekt i London har pågått i 10 år, och någonstans i horisonten finns drömmen om att på permanent basis placera ett lag i London. En tanke som onekligen är lite festlig eftersom det bl.a. skulle medföra att vi svenska fans får lite kortare resväg till NFL-matcherna. Självfallet under förutsättning att vi kan ta det framtida Londonlaget (London Extraordinary Gentlemens?) till vårt hjärta.
Men samtidigt som logistiken blir enklare för oss kommer den självfallet bli komplexare för de lag som regelbundet skall korsa Atlanten. En inte helt enkel apparat som bl.a. Rams Todd Gurley pratade om i veckan, då han lite ”subtilt” lade fram tesen att man borde sluta med Londonmatcherna av just den anledningen. Till sammanhanget kan vi nämna att inget lag har fler mil på resande fot än just Rams den här säsongen.
Todd Gurley, Rams, om de internationella matcherna.
Hur lagen hanterar resan över, och kanske framför allt tidsskillnanden, varierar betänkligt. En del lag väljer att anlända tidigt till London, medan andra lag provar andra lösningar. Nyss nämnda Rams valde exempelvis att stanna på östkusten efter matchen mot Jaguars (v.6), för att ha en mindre tidskillnad att acklimatisera sig till när de väl kom till London.
Jag är visserligen inte medicinskt kunnig för fem öre, men kanske kan logistikproblem och tidsskillnaden vara en anledning till att Londonmatcherna varit tämligen sömniga tillställningar? Det känns nästan om att det alltid är ett lag som missar något, vilket slutar med en offentlig förödmjukning på söndagen. Tittar vi på årets siffror har det varit katastrof. På fyra matcher har det förlorande laget blivit nollat två gånger, och hade det inte varit för att Ravens vaknade till på slutet i sin match hade de misslyckats med det uppdraget dem med. Totalt sett i år har poängsskilnnaden mellan vinnande och förlorande lag varit 130-23! Vad hände med världens jämnaste liga där egentligen? Any given Sunday? Nja…?
Nu kanske vi inte skall dra för stora växlar av årets fyra matcher, men tittar vi bakåt i historien är det påtagligt att Londonmatcherna generellt sett är mer ojämna en resten av matcherna i NFL. Tittar vi på de senaste 10 åren har den genomsnittliga segermarginalen i London varit 15,9 poäng. Tyvärr har jag inte hittat en motsvarande siffra för samma period i resten av NFL, men tittar vi på samma siffra genom historien ligger segermarginalen i NFL på någonstans mellan 11-12 poäng (2016 var den så låg som 10,2 poäng). En procentuell skillnad på över 30%.
Vad skall man då göra åt det här? Till viss del har de redan adresserat frågan eftersom de har börjat att skicka över bättre lag. Idag kan du t.o.m. som Super bowl-mästare ”riskera” att behöva åka till London nästa år. Uppenbarligen, med årets resultat i åtanke, har dessa justeringar inte varit tillräckliga. NFL måste fortsätta arbeta med att se till att kvalitén i matcherna höjs. Varför är det t.ex. mer regel än undantag att åtminstone ett av lagen skämmer ut sig? Dessa undermåliga insatser göms visserligen väl i festyran som trots allt omger Londonmatcherna. Men om vi någon gång skall ha ett lag på permanent basis i London skall man nog titta lite på varför det ser ut som det gör. Risken är annars att vi européer hellre återgår till att titta på vanlig fotboll igen.
