Baltimore Ravens och Pittsburgh Steelers ska göra upp i en viktig AFC North batalj. Vinnaren kommer toppa divisionen halvvägs in på säsongen. Jag befinner mig denna gång på plats i Baltimore för att beskåda spektaklet, men även om det garanterat blir en häftig upplevelse så finns det en del av mig som längtar tillbaks en fem-tio år i tiden.
Det har i veckan som gått pratats om att denna matchserie tappat sin skärpa och status, vilket jag kan hålla med om. För ett par år sedan fick mötena mellan Ravens och Steelers alla fotbollsintresserade att ratta in kanalen för att se de intensiva och grisiga matcherna, det var möten som ringades in när spelschemat släpptes. Ravens hade profilstarka stjärnor som Ray Lewis, Ed Reed och Bart Scott medan Steelers svarade med Hines Ward, Troy Polumalu och Ike Taylor. Det fanns inga matcher som hade den intensiteten och brutaliteten som när dessa två lag gjorde upp, två gånger per säsong dessutom. Den före detta Steelers receivern Hines Ward sammanfattade på ett bra sätt hur rivaliteten såg ut för några år sedan.
”The coaches hate each other, the players hate each other… There’s no calling each other after the game and inviting each other out to dinner. But the feeling’s mutual: They don’t like us, and we don’t like them. There’s no need to hide it, they know it, and we know it. It’s going to be one of those black and blue games.” – Hines Ward
Pittsburghs Ryan Clark har precis mosat Baltimores Willis McGahee i ett möte 2009(Photo by Streeter Lecka/Getty Images)
Just Hines Ward var en spelare som ofta hamnade i händelsernas centrum, var det någon publiken i Baltimore inte tålde så var det honom. Dels var han en skicklig spelare, men han hade också munläder och tuffheten att få Ravens spelare ur balans både mentalt och fysiskt.
Han har efter att karriären avslutats berättat att han hade en mental checklista med samtliga Ravens spelare på, när han sänkte någon så bockade han av det namnet och gick vidare till näste. Bara att en wide receiver har en sådan typ av prioritering säger väldigt mycket om hur speciell Hines Ward var. Han fick bocka av både Ray Lewis och Terrell Suggs innan han la skorna på hyllan, men det är tacklingen på Ed Reed som Ward och många med honom minns mest. Det var i ett möte lagen emellan 2007 som Ravens safety skulle kliva upp i banan när Ward kom upp i en block. Ward träffade med kronan på hjälmen, med kraft, och prickade Reed i huvudet. Ed Reed hade spelat färdigt för kvällen efter smällen (Vilket förmodligen borde varit fallet även för Hines Ward) och Hines Ward har sagt att det var den block han var mest nöjd med i karriären.
I samma match, 2007, sänkte han också Ravens linebacker Bart Scott med en ful tackling från den blinda sidan, vilket fick Scott att efter matchen hota med att ta livet av Steelersspelaren. Scott informerade media om att en dag kommer någon sänka Hines Ward ordentligt och då kommer ingen att tycka synd om honom. Retstickan Ward tyckte det hela var rätt festligt och såg hotet mer som något som sägs i stridens hetta och han såg fram emot nästa möte med Ravens. Självklart hoppades han att Ravens skulle fokusera mer på honom än på att vinna matchen.
”Yeah, he threatened to kill me after the game. I got a big laugh out of it. He’s a great ballplayer, and any time you get competitive, it’s always great to go out there and compete. I’ll go out there and smile at him a couple of times on the field.” – Hines Ward
En vanlig syn när Hines Ward spelade mot Baltimore Ravens (Photo by David Maxwell/Getty Images)
Hines Ward personifierar på ett bra sätt hur hela rivaliteten var. Det var två lag fyllda med vinnarskallar som ställde upp mot varandra och gjorde allt som krävdes för att vinna, att gå över gränsen var en självklarhet om det hjälpte laget. Alla hade förståelse för att motståndarna ville vinna och det byggdes upp en respekt de två emellan. Hatet fanns där, men ingen rädsla. Lagen var fyllda med spelare som tog till sig av avskyn och växte med det.
Hines Ward har berättat att han fullkomligt älskade att vara den mest hatade mannen i Baltimore och spela för det mest hatade laget. Han har berättat om en händelse som inträffade vid en bortamatch i Baltimore. Steelers buss kör upp vid arenan och möts av tre generationers Ravens fans, en äldre man, dennes son och barnbarn, som pekar finger mot Steelersspelarna. Detta var något som fick honom att förstå hur viktiga mötena mellan rivalerna var.
En som var med på den tiden men också nu är Ravens Terrell Suggs. Han kan ses som Ravens version av Hines Ward. Suggs var alltid öppen med att han verkligen avskydde Hines Ward och sättet han alltid tog sig in under skinnet på Ravensspelarna, men att det alltid fanns en respekt mot honom av samma orsak. Terrell Suggs är den siste kvar i Baltimorelägret av det gamla gardet och förmodligen den spelare som Pittsburghfansen tycker sämst om. Suggs brukar alltid, likt Hines Ward, ha en framträdande roll i lagens möten och gnabbas gärna med både spelare och publik. Han har vid flera tillfällen pratat om att det är dessa matcher som definierar vem du är som spelare och att det är hans jobb att föra kunskapen och intensiteten vidare till alla yngre spelare som kommer till laget. Suggs har berättat att det var på Heinz Field han lärde sig att växa med publikens avsky och att det numer är i den typen av miljö han kan få ut mest av sig själv. Att vara fienden är inget som passar alla utan du måste ha den där förmågan att växa av buropen och att alla vill dig illa. Det är en förmåga som Suggs, och de flesta andra från tidigare upplagor av dessa lag, besitter.
”It’s a very intense game. They turn you into another player, they make me raise my level. These games will define you. You will never forget it. I remember every one — every one, every big play, every dumb call, every personal foul. I remember all of them.” – Terrell Suggs
Suggs hamnade lite i blåsväder 2008 då han i en radiointervju efter ett möte sa att Ravens hade ett pris på både Hines Ward och rookie running backen Rashard Mendenhall. Ligan uppskattade inte detta och Suggs tog tillbaka uttalandet och menade att han hade skojat. I mötet blev dock Mendenhall tacklad så pass illa av Ravens Ray Lewis att han ådrog sig en fraktur på axeln och missade resten av säsongen. Ray Lewis tackling var inte ful eller farlig, men i kombination med Suggs uttalande så blev det kontroversiellt.
Historien lagen emellan är fylld med sådana händelser. Efter ena mötet 2003 sprang Steelers Joey Porter ( nuvarande coach) ut till Ravens bussar för att slåss med Ray Lewis. 2009 tacklade Steelers Ryan Clark Ravens RB Willis McGahee medvetslös, Ravensspelaren låg orörlig på planen under flera minuter innan han kördes av planen med nacken stabiliserad. Året efter var det Ravens Haloti Ngata som bröt näsan på Ben Roethlisberger vid en sack, Big Ben fick Ngatas arm över näsbenet och blödde ordentligt när han plåstrades om på sidlinjen. Det har varit tuffa och täta matcher som ofta varit nervkittlande fram till matchens sista minut och haft en direkt avgörande roll i hur divisionen slutat.
Terrell Suggs vaknar alltid till liv när Pittsburgh Steelers står på andra sidan. (Photo by Patrick Smith/Getty Images)
Med det sagt, kommer dagens möte mellan rivalerna vara trist och tråkigt? Nej såklart inte. Vinnaren kommer vara ledare av AFC North i halvtid och det ger ett gott läge inför andra halvan. Det kommer bli fysiskt och hårt på ett sätt som bara en rivalmatch blir.
Just nu befinner vi oss i glappet mellan två generationer. Det finns ett par ur det gamla gardet kvar som formats av rivaliteten mellan lagen. Nämnde Suggs i Ravens och James Harrison och Ben Roethlisberger hos Steelers. Hur viktiga dessa matcher är för veteranerna märks på att Suggs, med stor sannolikhet, kommer till spel med en avsliten bicep och Ben Roethlisberger troligen ska spela med ett knä som opererades för mindre än två veckor sedan. Direkt efter operationen pratades det om att den normala läktiden för Big Ben skulle vara sex veckor och när det gäller Suggs skada så är det många som trodde säsongen var över för veteranen. Det ska mycket till för att någon ur det gamla gardet ska ge vika i ett möte lagen emellan. Men snart, inom bara något år, är det helt tomt på de som var med när denna rivalitet pös och pyrde som allra bäst. Det är dags för den yngre generationen att ta över och ge rivaliteten hetta igen.
Ravens cornerback, Jimmy Smith, pratade i veckan om hur han via lagets veteraner fick lära sig vikten av denna rivalitet. Hur givande det varit att på nära håll få se hur Terrell Suggs, Ray Lewis och de andra steppade upp extra när den gulsvarta rivalen stod på menyn.
”For any other game, it is just not the same. It is not that intensity. ‘Sizz’ [Terrell Suggs] is not coming out with an iron gladiator mask on when we play the Redskins. You feel it and you sense it. I learned it from the veterans here that were here about how much the rivalry meant. I would say some of the young guys don’t really realize what the NFL is like until they play in this game.” – Jimmy Smith
Kanske kan veteranerna på sin väg ut ur ligan få rivaliteten att börja blossa på nytt. Kanske får jag på plats i Baltimore se hur rivalitetens gnistor tänds när Timmy Jernigan eller Javon Hargrave gör något som får det att bränna i motståndarnas ögon. Kanske kan Ryan Shazier eller Matt Judon se till att fansens blod kokar över. Någonstans så hoppas jag det, jag vill ha tillbaks rivaliteten. En rivalitet där alla vill vinna lika mycket för att se motståndaren förlora som vinsten i sig, där det hatas på en rimlig nivå, och där respekten för varandra gör organisationerna bättre. NFL, och framförallt AFC, är bättre när Ravens och Steelers rivaliteten är som hetast.
Bägge lagen vill via denna match få fart på sina säsonger, Ravens har fyra raka förluster och Steelers två, och det är lite vinna eller försvinna känsla över det hela. De som vet vem jag är vet även vart jag har mina sympatier, så jag passar från Baltimore på att, med värme, önska er alla som tittar på Ravens-Steelers en trevlig kväll. Matchen sparkas igång 19:00 svensk tid.
