Så här i Halloweentider kan vi prata om något läskigt. Förändring. Alla grupper måste någon gång dö, detsamma gäller för eror. Ofta är slutet vemodigt då många är känslomässigt investerade, men välbehövligt. Det är med den typen av kniv mot strupen Ravens går in till andra halvan av säsongen. En förhoppning av att kunna skjuta upp den vemodiga men välbehövliga en liten stund till.
I Baltimore ligger skräckkungen Edgar Allan Poe begraven, det är hans förtjänst att stadens lag bär namnet Ravens. Namnet på laget valdes efter omröstning och förslaget att döpas efter Poe´s dikt ”The Raven”. Kopplingen mellan skräck och Ravens har varit tydlig genom åren. Först var det ett skräckinjagande försvar, på senare år har laget haft skrämmande svårt att vara bra nog.
Ravens är 4-4 efter två raka förluster och möter i kommande två matcher en formstarkt Pittsburgh Steelers och boogielaget Cincinnati Bengals hemma i Baltimore. En jättechans att ta en stort steg mot slutspel genom att vinna matcher och samtidigt ge värsta rivalerna en varsin förlust.
Men också en möjlighet att säsongen är över om två matcher. Förluster mot de två antagonisterna skulle innebära 4-6 och ett hopplöst läge. Det skulle också innebära att laget börjar se framåt, mot kommande år. En sådan sak är att QB-framtiden Lamar Jacksons roll blir större för att ge organisationen en chans se vad man har i honom.
John Harbaugh tillträdde inför säsongen 2008. Innan han gjort en enda träning som head coach så valdes Joe Flacco som Ravens framtida quarterback. De två har hängt ihop sedan dess och blivit ansiktet för ”Efter Ray Lewis”-eran i Baltimore. Nu börjar klockan klämta för duon.
Efter att ha nått ett enda slutspel sedan Super Bowl-vinsten 2012 har både Harbaugh och Flacco ifrågasatts allt mer. Det har ständigt funnit ursäkter, laget har allt som oftast balanserat på gränsen till slutspel och den enda loosing-season som spelats var en säsong som präglades av mängder av skador, bland annat på Joe Flacco. Det har varit en konstant re-load istället för en rejäl re-build. Det har kostat både tid, pengar och fansen tålamod. Ravens har gått från bra till blah.
Men nu är alltså Ravens 4-4 och går in i ett avgörande skede, både för säsong men också för framtid. En stor orsak till att kommande veckor känns ödesmättade är att General managern Ozzie Newsome gör sin sista säsong och ersätts till våren av Eric DeCosta.
Med ett ålderstiget lag som ständigt sniffar på lönetaket så vore det inte konstigt om DeCosta vill göra en redig vårstädning så han får möjlighet att bygga sitt eget. Dyra spelare som Jimmy Smith och Eric Weddle kan ha gjort sitt, C.J Mosley sitter på ett utgående kontrakt som kan bli för dyrt att förlänga och så har vi då Joe Flacco som inte kommer behövas med sitt dyra kontrakt och framtidsmannen Lamar Jackson på plats.
Med en ombyggnation följer säkerligen också en ny coach. Det är svårt att vända blad helt om man försöker ta med sig delar av den gamla sidan.
Summasummarum. John Harbaugh coachar för sin framtid på ett sätt han inte behövt tidigare. Joe Flacco måste vara mer Joe Cool och mindre Joe Tool. Kan de två leda Ravens till segrar och alltså närmre slutspel blir det svårt för kritikerna att kräva förändring. Men blir det förluster så kommer denna era vara över, denna grupp av Ravens att dö och planeringen för en ny era kommer påbörjas.
And the silken, sad, uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me—filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
“’Tis some visitor entreating entrance at my chamber door—
Some late visitor entreating entrance at my chamber door;—
This it is and nothing more.” – Edgar Allan Poe
