Det känns som att det var förra veckan vi satt och spänt väntade in säsongsinledningen av NFL och nu har det redan gått åtta veckor. Halva grundsäsongen är alltså redan spelad. En säsong som präglats av COVID 19, massor av poäng och inte minst en herrans massa skador. Vi på redaktionen har återigen bestämt oss för att hylla dem som hittills utmärkt sig mest, genom att kora våra vinnare i Mid Season Awards.
League MVP:
Daniel: För mig är det Russell Wilson utan någon jättekonkurrens än så länge. Han bär laget i varje match och har redan ordnat några sena avgöranden.
Svante: Russell Wilson. Det hade varit roligt att säga någon annan bara för att vara lite av en normbrytare, men det går inte att blunda för Wilsons insatser så här långt. Hans 26 touchdowns gör att han är på god väg att korsa den historiska 50-gränsen för passade touchdowns på en säsong. Helt klart MVP-nivå på honom.
Olof: Misstänker att mina kollegor också landar på Russell Wilson men såhär långt är det jättesvårt att säga någon annan. Närmaste utmanare är Patrick Mahomes men det är inte samma säsong för Mahomes som för två år sen. Russell bär just nu Seattle med sitt fantastiska spel och gör både Metcalf och Lockett till topp-receivers.
Richard: Russell Wilson, av skäl nämnda av kören ovan. Han är bäst helt enkelt.
Per: Rusell Wilson. Helt klart. Han ÄR Seattle.
Magnus: Russell Wilson är ligans viktigaste spelare och bär sitt lag vecka efter vecka.
Mattias: Russell Wilson. Försvaret har spelat hopplöst dåligt, statistiskt bland det sämsta i historien, och Seahawks fyra främsta running backs är skadade. Ändå är man 6-1. Wilson har redan kastat 26 TD på sju matcher i takt att slå touchdown-rekordet.
Lasse: Russell Wilson, Seahawks hade inte varit med i många matcher utan honom.
Defensive MVP:
Daniel: Steelers har ett av ligans allra bästa försvar. Man har satt ett konstant tryck på motståndarnas quarterback i spel efter spel, match efter match. Den som gjort det bäst är TJ Watt.
Svante: Myles Garrett. Det finns en del kandidater men jag tycker inte någon av dem är så övertygande som Garrett. Browns defensive end leder ligan i både sacks och forced fumbles. Han är vinnaren för mig.
Olof: Jag brukar välja bästa spelare på bästa försvaret och i år är det TJ Watt. Han är ett problem för motståndarna på varje spel och lyckas vinna på många olika sätt.
Richard: Myles Garrett är fenomenal i år, både på plan och i statistiken. Han har bara utvecklats för var år som gott och snart fulländat sin fysiskt dominanta potential. En grym passrusher som dessutom är bra mot springspel.
Per: Steelers har imponerat på mig och skall detta på något omsättas i ett namn så blir det TJ Watt.
Magnus: Myles Garrett har gjort en kalassäsong och ofta på egen hand förstört för motståndarnas anfall. Är komplett och spelar på en extremt hög nivå trotts att omgivningen inte alltid gör det.
Mattias: Myles Garrett. Mycket har varit skakigt i Browns, men Garrett levererar i vanlig ordning. Definitionen av en playmaker i försvaret med 9 sacks och mängder av forcerade fumbles.
Lasse: Myles Garrett. Tänk hur jäkla bra han hade varit med mer hot på den linjen.
Offensive MVP:
Daniel: När inte mycket annat fungerat än så kan Saints tacka Alvin Kamara för att man är med i kampen om divisionstiteln. Kamara har varit dominant och kan straffa motståndarna på så otroligt många sätt.
Svante: Russell Wilson. Om Wilson fortsätter såhär och som sagt till och med når 50-gränsen för touchdowns så ser jag inte hur någon kan förneka honom både MVP och OPOY.
Olof: Jag tycker ofta att ordet MVP används slarvigt. Vilket lags spelare är egentligen mest värd för laget. När det gäller offensiven så skulle jag just nu säga Dalvin Cook som ÄR Vikings offensiv. Alvin Kamara slänger jag med som gardering.
Richard: DeAndre Hopkins, WR i Arizona Cardinals, är nästan ensamt orsaken till deras offensiva framgång. Vi som trodde på en explosiv yardsfestival i öknen har än så länge bara sett Nuk leva upp till förväntningarna. Han står för nästan 40% av deras passyards, 2.54 gånger så mycket som bäst bäst.
Per: Är inne på samma spår som Olof. Dalvin Cook och Russell Wilson personifierar offensiven i sina respektive lag. Eftersom jag satte Wilson som League MVP så måste jag ju vidhålla den linjen.
Magnus: Wilson är ju given om det inte var så att jag redan har givit honom MVP, därför blir det Aaron Rodgers. ARod spelar på en hög nivå och ser till att Green Bay är med och tampas med de bästa lagen.
Mattias: Alvin Kamara. Det är inte mycket som fungerar i Saints. Men Kamara snittar 140 yards per match och kommer med enkelhet slå i fyrsiffrigt efter halva säsongen, det gör att New Orleans vinner matcher ändå.
Lasse: Wilson här också egentligen. Men vi kör med Dalvin Cook, alltid småskadad, minimal hjälp och levererar om och om igen.
Offensive ROTY:
Daniel: Jag har älskat allt jag sett från Justin Herbert i år. Jag trodde att han skulle behöva mycket tid innan han var redo för spel i NFL men han har verkligen behärskat allt!
Svante: Joe Burrow. Jag tycker han har haft en riktigt fin start på karriären och visar verkligen varför han valdes som nummer ett. Nu lyckas han till och med leda sina Bengals till seger, mot tufft motstånd dessutom. Burrow är en framtida superstjärna och min OROTY.
Olof: Här står det mellan de två unga rookie QBs i Burrow och Herbert. Herbert är den som imponerat mest på mig, mycket pga omständigheterna där han kastades in i hetluften tidigare än någon hade väntat sig och har gjort det fantastiskt. Det leder inte alltid till vinster men det är inte Herberts fel. Solklar.
Richard: Priset tillfaller lätt en QB, och Justin Herbert är mer än förtjänt av det. Hur han kom in som reserv, meddelad att starta bara andetag från matchstart, gör det hela mer imponerande. Han har dessutom spelar riktigt bra och med mindre slarv runtomkring, hade det lätt vunnit två matcher till. Honorable mention till CeeDee Lamb, WR i Dallas..
Per: Justin Herbert har varit en rejäl positiv överraskning för mig. Underbart underhållande. Det är en kille som kommer bjuda på mycket ögongodis framöver.
Magnus: Joe Burrow. Konkurrensen med Herbert är hård men jag tycker Burrow hållit en jämn och hög nivå som fått hela Cincinnati att andas morgonluft. Bengals blir att räkna med framöver och en stor del av det kommer med mentaliteten som Joe Burrow sprider.
Mattias: Justin Herbert. Vad ska man säga? En sensation, vi får hoppas att han kan hålla uppe tempot!
Lasse: Justin Herbert eller Joe Burrow. Båda levererar i eländiga förhållanden. Måste jag välja blir det Herbert.
Defensive ROTY:
Daniel: Han har ju missat några matcher pga skada men av det lilla jag sett av Chase Young i Washington så måste jag ändå hålla honom som nummer ett.
Svante: Antoine Winfield Jr. Hans stats när man läser dem är inte särskilt häpnadsväckande men jag tycker Winfield Jr har klivit in i Buccaneers och direkt blivit en ledare bland deras defensive backs. Han erbjuder den speed, aggressivitet och spelförståelse som man vill ha från en safety och han har stått för många fina och viktiga spel för Tampa Bay hittills i år.
Olof: Den svåraste utmärkelsen men jag ger det till Patrick Queen som snabbt blivit en ledare på Ravens försvar. Han är på alla sätt dynamisk och kommer vara en stjärna för Ravens i många år.
Richard: Antoine Winfield Jr, som Svante nämnde ovan, har verkligen varit fenomenal. Han ser ut som ett långlivat proffs redan, med sån närvaro på planen och flera intelligenta spel. Nästan aldrig ur position och en härlig fart att bits när han väl överlistat QBs.
Per: Chase Young har onekligen varit imponerande, men jag har sett Washington alldeles för lite för att ge han min röst. (Är dock inte hans fel) Jag lägger dock min röst på Patrick Queen som gått in och tagit för sig på ett imponerande sätt i Ravens.
Magnus: Patrick Queen har klivit in och varit en ledande spelare i ett försvar som skrek efter en stabil och jämn playmaker på ILB. Han är inte färdig ännu, men bästa defensiva rookie i min bok.
Mattias: Antoine Winfield Jr. De flesta rookies på försvarssidan har varit ojämna, även de som blixtrat till med stora spel och bra matcher. Winfield Jr har helt enkelt bara varit bra från dag ett, och har dessutom producerat två turnovers.
Lasse: Antoine Winfield har fått hoppa runt på olika positioner och spelat lika jäkla bra oavsett.
Coach of the year:
Daniel: Med tanke på hur bra han lyckats trots en uppsjö skador så tycker jag att Kyle Shanahan i 49ers är värd utmärkelsen. Han lyckas ofta göra väldigt mycket av lite.
Svante: Brian Flores. Att Miami Dolphins har ett vinnande facit såhär långt in på säsongen är riktigt imponerande och hatten av till Brian Flores. Att ett lag som fortfarande är i full gång med sin ombyggnation lyckas vinna fler matcher än de förlorar bådar gott för framtiden.
Olof: Mike Tomlin har varit så bra så länge och får ändå väldigt lite hype. I år är Steelers obesegrade hittills och har ett starkare lagbygge än på länge med försvaret som verkligen blivit ett av ligans mest dominanta. Mest för årets insats men lite för lång och trogen och utmärkt tjänst.
Richard: Svårt som alltid, vad som väger tyngst. Är det att vinna trots förutsättningar, vinna överlag eller bara överprestera? Jag röstar på Bruce Arians i Buccs. Dels har de föryngrat Tom Brady, dels har de ett komplett lagbygge med kompletterande delar och en tydlig vision.
Per: Vill nog ge min röst till Mike Tomlin här. Hög kvalité genom alla år. Sen är Steelers långsiktighet på coachsidan alltid värd att framhäva. Inte bara när det kommer till Tomlin utan genom alla år.
Magnus: Tycker nog att den bör landa på Bruce Arians. Det är inte lätt att leda ett lag som helt ska byta karaktär, Arians har gjort det fint.
Mattias: Mike Tomlin. Tomlin var en pojkspoling när han anställdes. Nu är han en veteran. Har gjort ett otroligt jobb de senaste två säsongerna.
Lasse: Matt LeFleur och Packers 2019 blundade jag för. Kan inte fortsätta med det. Ser fortfarande inte att spelarna är där och då är det väl än mer imponerande.
Största överraskning:
Daniel: Att Justin Jefferson omedelbart skulle se så här otroligt bra ut för Vikings trodde jag aldrig. Jag trodde att han skulle få kämpa lite mer innan han fick förtroendet från Cousins, men han har förtjänat det snabbt.
Svante: Justin Herbert. Jag hade inte jättehöga förväntningar på Herbert när han draftades, och jag trodde inte heller att vi skulle få se så mycket av honom denna säsong. Men omständigheter gjorde att han slängdes in som startande QB och oj så bra han har varit. Herbert har imponerat stort och har varit en otrolig överraskning för mig. Där har Chargers något att bygga på för framtiden.
Olof: Får man säga Travis Fulgham? Vem såg den komma? Inte jag. Annars säger jag Justin Herbert som av många sågs som ett litet projekt innan han kunde prestera på denna nivån. Nu gick han in med kort varsel och visade att jobbet var hans, utan snack. Visar lugn, smarthet och med en jättefin arm. Chargers köpte en lott och drog högsta vinsten.
Raiders: Derek Carr, QB i Las Vegas, spelar på en betydligt högre nivå än väntat. DK Metcalf är ständigt återkommande i diskussioner om att utmana sopornae
Per: Justin Herbert. Trodde inte han skulle ta plats så direkt.
Magnus: Största överraskningen…Är nog ändå att Tom Brady sett så bra ut, känns pånyttfödd och det visar att han gjorde rätt som lämnade Boston och flyttade ned till solen.
Mattias: Att det mesta oväntat nog sett mycket ut som man trodde inför säsongen.
Lasse: Tom Brady, var en av dem som trodde att det skulle gå snabbt neråt.
Största besvikelse:
Daniel: Dallas Cowboys. Jag tyckte att laget såg riktigt bra ut på pappret inför säsongen men dom har underpresterat från dag 1 och det har ju knappast blivit bättre av alla skador.
Svante: Dallas Cowboys. Ja här kan jag väl egentligen säga NFC East i allmänhet, men Cowboys har i synnerhet varit en besvikelse i år. Vissa trodde att det skulle kunna gå så långt som till Super Bowl. Nu ser de ut som ett av ligans sämsta lag. Visserligen är deras QB skadad, men laget såg inte ut som någon Super Bowl-kandidat innan det Dak skadades heller.
Olof: Jag ger det delat till Dallas Cowboys och Philadelphia Eagles. Det är SÅ utomordentligt uselt på så många håll av två lag som borde vara högst kompetenta år efter år men ofta underpresterar. Många skador har ställt till det men jag tycker att de borde absolut vara bättre ändå. Carson Wentz är verkligen inte där han borde såhär långt in i karriären och det är oroande.
Richard: Jag kan fortsätta hamra på NFC East, vilket de förtjänar, men vill inte vara för upprepande. Ett lag jag är ytterst besviken på är New Orleans Saints. Brees har åldrats flera rynkor över uppehållet och försvaret, som skulle vara deras styrka, har sett förskräckligt ut.
Per: Dallas. Tänker inte ens kommentera det ytterligare.
Magnus: Måste ju vara Dallas Cowboys. Ett sådant monumentalt fall, från SB-utmanare till menlösa, är det inte ofta vi ser.
Mattias: NFC East. Mycket har varit skador, men det kan inte vara hela förklaringen. Tveksam truppbyggning, coachning och ”stjärnor” som fallit ihop som korthus har gjort divisionen till en parodi i år.
Lasse: NFC East såklart.
Super Bowl Picks:
Daniel: Just nu tror jag nog mest på Seahawks mot Steelers i säsongens sista match.
Svante: Chiefs – Buccaneers. Jag tror inget lag rår sig på Chiefs i slutändan. I NFC finns det några kandidater, men jag anser att Buccaneers just nu har det mest balanserade laget som är bra på båda sidor bollen.
Olof: Har ändrat sig en del från vad jag tänkte innan säsongen. Men det blir Steelers – Packers, något oväntat. Det vore väl kul?
Richard: KC Chiefs – TB Buccaneers. Chiefs har fortfarande högst topp. De är 7-1 och Mahomes är inte ens i form ännu. Buccs har ett framgångsrikt koncept som kan ta dem precis hur långt som helst.
Per: Packers – Chiefs. Slutresultat 47-43. Ungefär…
Magnus: Sa Ravens – Seahawks innan säsongen, håller fast vid det.
Mattias: Tampa Bay-Kansas City. Gamla skolan mot nya. Brady mot Mahomes.
Lasse: Chiefs för att dom klarar av att vinna även när Mahomes ser mänsklig ut. Bucs för att Brady fortfarande har en bit kvar att falla och att man har ett försvar att luta sig emot om fallet skulle synas nån match.
