Nu när free agencyn snart är här kan det vara bra att ha lite koll på hur ditt lag kan förstärka truppen även om laget ligger farligt nära lönetakets gräns. Det kan vara så att det finns en typ av spelare som måste plockas in för att möjliggöra framgångar.
Miami Dolphins-receivern Jarvis Landry har inte fått det kontrakt han tycker sig förtjäna av Miami och är på väg mot att bli en så kallad unrestricted free agent, en spelare som är öppen för allmänheten att bjuda på. Landrys troliga tillgänglighet har gjort att många lag tittar extra på honom, däribland Baltimore Ravens. Ravensspelarna Eric Weddle och Tony Jefferson har varit aktiva ”upprorsmakare” när det gäller att övertyga den produktiva receivern att ha Baltimore som framtida arbetsgivare.
Men Baltimore Ravens har inte mycket pengar att spendera och jag tänkte använda Jarvis Landry som exempel för att förklara baktunga kontrakt. Landry vill casha in efter att ha levererat i Miami under sitt rookiekontrakt, och kommer kräva ett lukrativt kontrakt. Hur ska Ravens ha råd med honom?
Lag som inte har råd att spendera på kommande säsongs lönetak kan se till att skjuta på kostnaden för framtida år. Fördelen är såklart att laget får in en spelare som egentligen kostar för mycket, nackdelen är att du chansar på att spelaren kommer behålla sin kvalitet och dessutom kostar rätt mycket mer om något år.
Jarvis Landry är bara 25-år och är i mitt tycke en utmärkt kandidat att ha ett baktungt kontrakt på. Visst är det alltid en risk att skjuta på kostnaden, och en organisation bör inte ha för många sådana uppgörelser, men jag ser hellre att det görs med en spelare som kan spela i 10 år till än med en 30-åring där produktionen kan droppa när som helst.
Skulle Baltimore till exempel skriva ett kontrakt med Jarvis Landry över 4 år för $50 miljoner så är snittet $12,5m per år. För att få ned lönetaksträffen ska spelaren gå med på att få mer pengar mot slutet av kontraktet. Varför skulle en spelare gå med på det? Jo, för att laget, Ravens i detta fall, gör om en del av lönen till en sign on-bonus. Genom att ge Landry en större sign-on så får han mer pengar vid kontraktsskrivning och därmed mer garanterade pengar.
Till exempel kan Ravens ge Landry $30 miljoner i sign-on. Dessa fördelas över 4 år, alltså är lönetaksträffen som minst $7,5 miljoner per år över de 4 åren. 1 Övriga $20 miljoner 2 kan sedan fördelas ut över åren nästan hur man vill, allt för att skapa flexibilitet för laget.
Ravens skulle alltså kunna signa Jarvis Landry på följande sätt:
År 1: $7,5m ($7,5m garanterat)
År 2: $10m ($7,5m garanterat + $2,5m ej garanterat)
År 3: $15m ($7,5m garanterat + $7,5m ej garanterat)
År 4: $17,5m ($7,5m garanterat + $10m ej garanterat)
Ett kontrakt som är billigt till en början och ger Ravens möjlighet att signa honom, samtidigt som Landry får de pengar han vill ha. Förutsatt att Landry spelar på den nivå han gjort under åren i Miami så är det en helt okej affär för Baltimore. Men det finns alltid risker, Landry får sina pengar och tappar sedan intresset för att spela, eller passar inte alls in i Ravens. Om Landry inte skulle lyckas så måste Ravens fortfarande räkna de $30 miljonerna som betalades ut i sign-on mot framtida lönetak. Då framgångar är svåra att förutse finns det en risk att kontraktet ångras och att laget får betala rätt mycket för en spelare som egentligen inte tillför något.
- Sign-on bonusen sprids över kontraktslängden, men kan som mest spridas över 5 år. Ett kontrakt på 6 år skulle alltså ha sign-on bonusen fördelad på 5 år
- I detta fall är det ej garanterade pengar som Landry enbart får om han är kvar i laget
