Fotbollens hemliga språk kan ibland vara omöjliga att förstå för de flesta fans, och även en hel del spelare. Låt oss kolla lite närmare på själva principerna bakom “play calling”.
“Det är så mycket pauser i amerikansk fotboll”, hör man ibland. Riktigt så känns det inte alltid för spelarna på planen. Sporten jämförs med schack men i den liknelsen tappar vi en viktig aspekt, nämligen att alla spelare rör sig samtidigt. Alla är kuggar i ett större maskineri. Hur får tränarna alla att förstå vad de väntas göra på spelet under de sekunderna som förflyter mellan spelen?
Den vanligaste metoden att bestämma spel i NFL är att den offensiva koordinatorn, som i vissa fall är huvudtränaren, väljer vad laget ska göra baserat på ett gäng olika faktorer. Tränaren förmedlar sedan spelet till quarterbacken via en högtalare i dennes hjälm. I vissa fall använder laget också skyltar och handsignaler från sidlinjen, men det är vanligare i college. Det är upp till quarterbacken att upprepa detta ”play call” till lagkamraterna, denne är också ansvarig att alla förstår vad de ska göra och hur de ska ställa upp.
Till att börja med ska vi säga att det finns flera olika system, eller språk, för att “kalla”, eller kommunicera ut, spel. De tre vanligaste i NFL är “West coast”, “Coryell” och “Erhardt-Perkins”. Det finns gott om variation inom dem och många lag har lånat lite från olika. I de flesta fall består ett “play call” av formationen, blockeringen och sedan antingen var passmottagarna eller lagets running back ska springa. I övrigt är det mycket som skiljer dem åt, vilket gör att det kan ta tid för spelare som byter lag att anpassa sig.
West coast
Ända sedan spelsystemet populariserades av Paul Brown och Bill Walsh har det byggt på minutiöst intränade och vältajmade spel där alla routes påverkar varandra. Systemet har fått symbolisera det moderna passanfallet. Det är kanske inte så konstigt att det är här vi kan hitta de längsta och mest komplicerade beskrivningarna av spel, inte minst för att ett play call ofta kan innehålla information om varje route.
Bloggen “Hogs Haven” beskrev till exempel ett spel ur Mike Shanahans spelbok, kallat “Brown Right F Short 2 Jet Flanker Drive”. “Brown” är formationen och “Right” indikerar vilken sida lagets tight end/fullback ska stå på. “F Short” sätter spelare i rörelse innan snap och “2 Jet” beskriver blockeringen. Linjen ska blockera i riktning mot försvarets “weakside linebacker”, förutom de två spelarna längst därifrån som istället ska blockera i andra riktningen.
“Flanker Drive” är ett passkoncept som är byggt kring en så kallad “crossing route” några yards upp i planen, där receivern springer horisontellt från ena sidan till den andra. Detta kombineras med några djupa routes som skapar yta, ofta en “dig route” från samma sida och någon variation av “corner” och “post” till den sida din första måltavla är på väg till. Quarterbacken läser middle linebackerns reaktion. Det här är ett klassiskt spel i västkust-systemet.
Coryell
Lag som använder det här systemet kombinerar ofta ett attackerande passningsspel med ett tungt springspel. De ställer ofta upp i shotgun, använder sina tight ends som mottagare och ställer högra krav på sin offensiva linje. Målet är att alltid hota djupt med minst två vertikala routes. I Coryell-systemet används ett så kallat “route tree”, där varje möjlig route är tilldelad ett nummer. Udda nummer springs mot sidlinjen, och de jämna inåt i planen. Ju högre nummer desto djupare.
Ett typiskt spel skulle till exempel kunna vara ”Jet Dart Three-Six-Eight Y-Flat Train on one”. En del känner vi igen. “Jet” är blockeringen och “Dart” berättar att det är en “play action”-passning. “Three-Six-Eight” är våra tre primära receivers olika routes och “Y-Flat” betyder att även vår tight end ska vara en del av passmönstret genom att läcka ut på en kort så kallad “flat”-route. “Train” är formationen och slutklämmen säger oss att spelet ska starta på quarterbackens första ljudsignal.
I spelet ovan kollar quarterbacken, som så ofta i det här aggressiva anfallet, först till sin djupa route, “Eight” indikerar en “post”-route där receivern i regel springer 12-15 yards rakt fram innan denne byter riktning mot mitten av motståndarnas målområde. Om spelaren är markerad är nästa alternativ i mitten av banan där slot receivern har sprungit en “Curl”. Vår tight end är “hot”, det snabba alternativet i nödfall, om försvaret blitzar. Spelet kräver tajming och bra passblockering.
Erhardt-Perkins
Nu ska jag verkligen förvirra er. Det sista systemet är nämligen känt för sin flexibiltet och används mest framgångsrikt av New England Patriots. Här vill vi ha en variation av olika spelartyper med en bred repertoar. Erhardt-Perkins bygger på koncept istället för att varje spelare har en specifik uppgift. Det gör det möjligt att ställa upp vilken spelare som helst, oavsett position, var som helst i formationen. Det blir väldigt få ord i ditt ”play call”, som ofta bara består av två ord som beskriver strategin på varsin halva av planen.
Det går också att köra samma koncept ur mängder av formationer. Systemet ställer höga krav på spelsinnet då det kräver att alla förstår hela konceptet. Med en smart quarterback, som Tom Brady, och flexibla spelare kan det dock vara extremt effektivt. Patriots har länge varit bäst i NFL på att använda både tight ends och running backs i passoffensiven. Det här systemet är också väldigt fördelaktigt när det ska gå fort, i “no huddle”, då du i stort sett kan köra ett fåtal koncept om och om igen.
I bilden nedan, från Chris B. Browns artikel om Patriots anfall ser vi konceptet “Ghost/Tosser” åt olika hål ur några olika formationer. I vissa fall ser vi en wide receiver som springer en djup “fade”/”Go”-route. Samma koncept ur en annan formation innebär att laget skickar ut en running back till samma plats och låter denne springa samma route. Allt handlar om att hitta en duell där anfallet har övertaget. När du väl fått in försvaret i fel uppställning så höjer du tempot, kör igång din “no huddle” och stoppar motståndarna från att byta spelare. Känner du igen det från någon Patriots-match kanske?
—
Ställ frågor om något var oklart!
