Detroit tog sig till slutspelet med 9-7 men trots en stark förmåga för comebacks i många matcher under ledning av QB Matt Stafford visade det sig snabbt att laget inte hade mycket att sätta emot i slutspelet. I år blir det inget slutspel alls.
Vad Lions saknade mer än något annat 2016 var ett springspel värt namnet, resultaten var i det närmaste ett skämt. Theo Riddick stod för flest yards med måttfulla 357 och bara en TD. Zach Zenner hade 334 yards och 4 TD:s. Båda spelarna finns kvar i laget i år och är fortfarande unga så det finns förhoppningar om att dessa siffror ska förbättras. Även talangfulla men skadedrabbade Ameer Abdullah finns till förfogande och krävs skadefri om det ska bli något ljusare. Ingen running back togs i draften och i free agency kom bara Tion Green från Cincinnati.
Lions släppte in mer poäng per match jämfört med vad de själva mäktade med, 21,6 poäng per match framåt, 20:e i ligan, men 22,4 tillåtna. Stafford behöver anfallsvapen att kasta till och kvar i laget finns duktige TE Eric Ebron som efter ett brokigt 2016 blir en viktig pjäs. WR Golden Tate är i sina bästa stunder riktigt vass på insidan och hade över 1 000 yards receiving men bara 4 TD:s 2016. De två tillsammans med Marvin Jones, som inledde 2016 lysande, behöver bli mer konstanta.
I draften använde Lions sitt tredjeval på Kenny Golladay, WR från Northern Illinois. Ett intressant alternativ som om man är positiv kan sägas påminner lite om forna superstjärnan Calvin Johnson. Golladay är stor och snabb för sin fysiska figur och ska fylla tomrummet som tredje WR efter Anquan Boldin.
Med avsaknaden av ett ordentligt springspel kan Golladay få många chanser att visa upp vad han kan då coach Caldwell tycks vilja låta Stafford, med en av ligans bästa armar, få svinga loss rejält under 2017. Samarbetet med OC Jim Bob Cooter var fruktsamt under 2016 och kan det utvecklas kommer alla lag frukta Lions anfall. Sanningen är att anfallets bära eller brista lever mycket på Staffords förmåga och dagsform.
Den offensiva linjen ser ganska stark ut med prestigevärvningen av T.J. Lang från Packers som den extra kryddan. Guarden har varit en stabil spelare i Green Bay hela sin åtta år långa karriär, startat 46 matcher i rad och blir nyttig i Detroit.
Kerry Hyder tas av planen efter skadan i försäsongsmatchen mot Colts den 13/8. Foto: Joe Robbins/Getty Images
Lions har ett ganska tufft spelschema och befinner sig i en svår division. Om de ska lyckas upprepa bedriften att nå slutspelet igen, något de inte gjort sedan 94-95, behövs det förutom fler alternativ i anfallet ett bättre försvar. Organisationen adresserade försvarsfrågan tidigt i draften med LB Jarrad Davis och CB Teez Tabor som valdes i de två första rundorna. Av de totalt nio valen gick sex till försvarsspelare.
Lions förfogar över en någorlunda oslipad diamant som edge rusher i Ziggy Ansah som brottades mer med skador än med QB:s under 2016. En frisk Ansah kan göra underverk för Lions försvar. Och underverk behövs, laget slog det föga smickrande rekordet högst andel completion percentage allowed i NFL den gångna säsongen. 72,7 procent av motståndarnas passningar gick fram och det berodde mycket på en total avsaknad av pass rush. Laget var tredje sämst på sacks och press och allra sämst på QB hits.
Det hjälper heller inte att DE Kerry Hyder gick sönder i den första försäsongsmatchen mot Colts. Hyder slet av sin hälsena och missar hela 2017. DT Haloti Ngata är inte samma stjärnspelare som han var i Ravens men är fortfarande extremt viktig för att Lions försvar ska hålla ihop. Han och andraårsspelaren DT A’Shawn Robinson måste steppa upp nu.
Slutsats
Hyfsat anfall men sämre försvar främst på rush defense leder inte till slutspel. Förstärkningarna inför säsongen imponerar inte överdrivet, att Lions ska ha gjort vad de kunnat för att överleva i NFC North återstår att se men stalltipset är att både Packers och Vikings hamnar framför Lions när grundsäsongen summeras. Risken är snarare att Lions åter blir akterseglat i divisionen då Bears i grunden är ett bättre lag om de får ihop det.
