Inför fjolårets säsong fick vi berättat för oss att Titans skulle bjuda på ”Exotic smashmouth football”. Ett fantasitsk bra begrepp som inte bara lät coolt, utan som också kom att stämma in väldigt väl på hur deras spel sedermera blev. I år har man breddat reportuaren en aning, och frågan är vad vi får se i år. Fler eller färre pass?
Någonstans kan jag tycka att det är oerhört befriande med lag som är såpass tydliga i det dem gör att t.o.m. ett vanligt fan som jag kan förstå vad dem vill. Ett typexempel på ett sådant lag är Tennesee Titans. Här skall det springas med bollen, och för att lyckas med det här har de investerat tid och pengar i en bra offensiv linje och några kvickar herrar som springer med bollen. Till det här har dessutom en ung lovande QB som själv är synnerligen kvick i fötterna om så skulle behövas. Konceptet har visat sig fungera väldigt bra för Titans och även om det inte räckte till en slutspelsplats ifjol, är det tydligt att lagets arbete följer en väldigt klar röd tråd.
Rom byggdes dock som bekant inte på en dag, och inför årets säsong var det tämligen uppenbart att mottagarkåren skulle komma att behöva uppdateras. In kom spelare som Eric Decker från Jets samt Taywan Taylor och Cory Davies genom draften. Med dessa herrar på plats skulle man kunna tänka sig att laget kommer favorisera pass mera. Men frågan är om det verkligen blir så?
Under fjolåret var Titans ett av de lagen som sprang allra oftast med bollen. Närmare bestämt i 48,57% av fallen. Endast slagna av Cowboys (50,81%) samt Buffalo Bills (50,93%). 1. Under lagets försäsongsmatcher kan man skönja en viss förändring, även om det statiska underlaget är synnerligen magert. Under två matcher har de endast sprunigt i 44,2% av fallen. Nu är visserligen försäsongen ett tillfälle för att prova nya saker och spelare, och behöver inte alls betyda någonting egentligen. Men kanske kan vi få se en förädring i Titans spel i år. Ingen stor, men en viss rörelse mot ett mer passorienterat anfall.
En utveckling av det här laget ställer självfallet ett högre krav på Titans QB Mariota, som under fjolåret hade stora problem med sin precision. Endast 61,2% av Mariotas pass nådde sin mottagare vilket placerade honom först på 20:e plats (av 27) bland de QBs som spelade mer än tolv matcher förra året. Mariota är självfallet medveten om detta och har vid flertalet tillfällen lyft fram den här frågan inför pressen, och berättat hur han fokuserat extra på just det här området i sitt spel.
Huruvida träningen burit frukt lär vi få reda på när säsongen drar igång om några veckor. Det är dock inte utan att man kan känna en viss förståelse för olyckskorparna i den lokala journalistkåren som känner en viss oro inför tanken om att Mariota skall passa mer. Det är dock inte bara hans precision som oroar. Mer pass innebär i långa loppet även att Mariota löper större risk för att bli tacklad. En tanke som inte är helt lockande med tanke på att Mariota visat sig vara aningen skadebenägen. Båda hans säsonger i NFL har tyvärr fått avslutas i förtid på grund av skador. Nu senaste med en fraktur på vadbenet i näst sista matchen (på självaste julafton). Nu är det dock som tur är inte buttra journalister som styr över Mariota, utan hans coacher. Dem är snarare av den motsatta uppfattningen. Dvs att Mariota är redo för mer ansvar. Bland annat har man redan annonserat att man kommer ge sin QB större mandat att byta spel (”audible”) själv om han upplever att situationen på planen motiverar det.
Den 10 september tar Titans emot Raiders hemma, och först då lär vi kunna se hur 2017 års Titans ser ut, och om Mariota kan bära det eventuella utökade ansvar som coacherna lagt på hans axlar.
- Som en parantes i sammanhanget kan man ställa sig lite lätt frågande till alla de coacher som högt och ljudligt deklarerar att de är ett ”run first, kind of team”. Knappt de lag som faktiskt springer mer än de passar, passerar gränsen (>50%) med nämnvärd marginal
