Det tog fem veckor innan Joey Bosa kom till spel. Kontraktdispyter och skador höll Chargers mest lovande defensive end på sidlinjen. När han äntligen kom till spel visade han direkt varför Chargers valde honom med det tredje valet i draften.
Bosa fick sin efterlängtade debut mot Oakland Raiders i vecka fem. Då hade han en begränsad roll och spelade 27 snaps. Mot Broncos veckan därpå fick han mer förtroende och 55 snaps. På de 82 spelen bekräftade han varför Chargers draftade honom och varför han har alla möjligheter att bli en fantastisk spelare.
Chargers använder Bosa nästan enbart som defensive end i både tre- och fyrmannafronter. Han har förmågan att även spela på insidan och vi förväntar oss att han efter lite träning i ryggen kommer ställa upp som defensive tackle framöver i uppenbara pass-situationer. Vid flera tillfällen används Bosa i s.k. stunts, där han får möjlighet att attackera på insidan. Där kommer han verkligen till sin rätt och får kortast möjliga väg till quarterbacken.
Den första spontana tanken är att Bosa är överallt. Han är den typ av spelare som verkar dyka upp hela tiden och påverka i stort sätt varje spel. Han kan rusha, han är stark mot springspelet och han slutar aldrig spela. På sin begränsade speltid har han stressat motståndarens quarterback flest gånger av alla årets rookies, en klass som hyllades för dess defensiva linjespelare.
Joey Bosa missed the first four weeks of the season, but he already leads all rookie defensive lineman with 14 pressures #Chargers
— Mike Renner (@PFF_Mike) 14 oktober 2016
Det är omedelbart tydligt att Bosa är tekniskt skicklig. Han har en hel arsenal av olika sätt att vinna över sin motståndare. Han är aktiv med sina händer och duktig på att slå sig fri. Man ser hur stark han är vid kontakt, det är framförallt tydligt när han försvarar springspelet.
Bosa har visat hur bra han kan vara i sin passrush, mycket tack vare hans arbete med händerna. Han fick två sacks mot Raiders, men det var inte hans bästa spel. De två spelen visade istället hans arbetsvilja. Nedan följer ett klipp där han får sin första sack. Han ger inte upp på spelet som till slut leder till en sack. Vi ser också hur aktiv han är med händerna, även om han har svårt att komma av Raiders tackle Donald Penn.
När han kommer på utsidan är han tillräckligt snabb för att komma runt och tvinga quarterbacken upp i fickan, men har inte riktigt kunnat avsluta spelen. Han är inte supersnabb eller har en jättebra bend, men kan påverka spelet även om han inte får alla sacks. Han kan bli bättre på att avsluta spelen och få bättre utdelning på alla “nästan-spel”.
Mot springspelet är Bosa väldigt slipad. Styrkan kommer väl till användning eftersom han sällan förlorar sin balans. Istället tar han kommandot vid kontakt. Han är stark nog att kontrollera sin blockering och hålla sig i position för att göra tacklingar, utan att offra sitt ansvar i spelet. Här kommer även hans sidledsförflyttning väl till användning, eftersom han kan följa spelet som det utvecklar sig.
I följande klipp tar han återigen på sig Raiders bästa tackle Donald Penn. Bosa vinner direkt vid kontakt, han tappar inte balansen när Penn kommer rusandes in i honom. Istället står han där som en vägg, tvingar spelet upp i banan och hjälper till vid tacklingen.
Bosa kommer kanske aldrig bli en väldigt dominant produktiv passrusher. Han saknar farten och kroppskontrollen att komma tillräckligt lågt runt hörnet som kännetecknar en fantastisk passrusher. Men han är tillräckligt bra för att skrapa ihop ett dussintals sacks tack vare sin kraft, motor och teknik. Samtidigt är han redan skicklig i att stoppa springspelet vilket han lär bara bli ännu bättre på.
Det är synd att Chargers inte lyckades få Bosa till spel förrän vecka fem. Han är en underhållande spelare att titta på och en framtida stjärna på positionen. Vem vet hur deras säsong hade sett ut om han varit på plan de fyra första matcherna. På sin begränsade speltid har han redan visat sig vara en av Chargers bästa spelare och är förhoppningsvis en grundpelare i Chargers stundande ombyggnation.