NFL Supporter ger sig åter på att tippa ligans divisioner. Nu har vi kommit till den tuffa AFC North som skickade tre lag till slutspelet förra säsongen. Det har hänt mycket i divisionen inför 2012.
Nu har vi kommit till del tre av den här serien och AFC North. Pittsburgh Steelers och Baltimore Ravens har dominerat den här divisionen de senaste åren men förra säsongen så var Bengals lite kaxigare. Ledda av sina två succérookies Andy Dalton och A.J Green så lyckades man till och med ta sig till slutspel, dock var man fortfarande bara tredje bäst i AFC North.
AFC North 2011/2012 (vinst-förlust)
Pittsburgh Steelers: 12-4
Baltimore Ravens: 12-4
Cincinnati Bengals: 9-7
Cleveland Browns: 4-12
Kort om divisionen
Den här divisionen grundades som NFL Century Division. 1970 bytte den namn till AFC Central när två av ursprungslagen tvingades att byta från NFL till AFL i samband med ihopslagningen. Steelers och Browns skickades över för att AFC skulle få jämnt antal lag. 2002 blev den nya divisionen AFC North. Alla ursprungsmedlemmar har hängt med sedan -67 utom Houston Oilers, sedermera Tennesse Titans, som ersattes av Ravens.
Vinnare av AFC North
2002 Pittsburgh Steelers
2003 Baltimore Ravens
2004 Pittsburgh Steelers
2005 Cincinnati Bengals
2006 Baltimore Ravens
2007 Pittsburgh Steelers
2008 Pittsburgh Steelers
2009 Cincinnati Bengals
2010 Pittsburgh Steelers
2011 Baltimore Ravens
Prognos för säsongen 2012
1: Pittsburgh Steelers (11-5) har varit med om mycket förändringar de senaste åren. Man har utvecklat sin offensiv till något fruktat och börjat kasta bollen mer än man gjort tidigare. Men årets uppehåll har varit det mest turbulenta på länge. Organisationen valde att göra sig av med sin offensiva koordinator till förmån för Todd Haley. En kontroversiell tränare med ett hett humör. Dessutom har man under uppehållet också varit tvungna att säga hejdå till ”the Mighty Mouse”, receivern Hines Ward, som spelade för Steelers i 14 raka år. En legend som förändrade positionen. Känd för sin tuffa spelstil och det ständiga leendet. Han var en publikfavorit och har redan fått jobb hos NBC. Här kan du se honom dansa Foxtrot och här Wards tal när han tillkännagav sin pension.
Steelers är kända för sitt tuffa försvar. 2011 var det ligans bästa både om man räknar antal yards och antal poäng som man tillät. Man har tappat några spelare till nästa säsong och inte direkt fyllt på med ny talang på grund av stora problem med att komma under lönetaket. Dessutom börjar veteranerna bli äldre. Men försvaret är fortfarande mycket bra. Steelers både sprang och kastade bollen hyffsat förra säsongen och har några riktigt häftiga unga spelare bland sina receivers i Mike Wallace, Antonio Brown och Emanuel Sanders. Dessutom har det ryktats om att Heath Miller, tight end, ska få en större roll i passningsspelet.
Men i vanlig ordning så var den offensiva linjen ett stort problem förra året. Det ledde slutligen till att Ben Roethlisberger, Steelers quarterback, blev skadad när det betydde som mest och aldrig lyckades bli hel förrän det var för sent. Han såg inte ut som den ”Big Ben” vi är vana att se. I år har man åtminstone gjort en rejäl ansträngning för att stärka upp den offensiva linjen. Det var på tiden.
Förändringar sedan 2011
Steelers hade som sagt problem att komma in under lönetaket. Därför kunde man inte göra särskilt mycket i free agency. Men det har inte heller varit lagets melodi utan man bygger genom draften som de flesta långsiktigt framgångsrika organisationerna gör. Men den dåliga ekonomin har gjort att Steelers har varit tvungna att släppa ett par spelare. Vi har redan pratat om Hines Ward, som ändå höll på att fasas ut. Men man har också släppt duktiga spelare som Aaron Smith, defensive end, och James Farrior, linebacker. Även Chris Hoke, nose tackle, och Chris Kemoeatu, guard.
I draften gjorde Steelers däremot ett riktigt bra jobb. De hade en av de bästa drafterna av alla lag i ligan. På papperet. Hur spelarna sedan utvecklas är ju nästan omöjligt att förutspå. Det var här som Steelers tog itu med sin offensiva linje. I första rundan valde man David DeCastro, guard. En riktigt imponerande och lite elak spelare som känns som ett väldigt säkert val. DeCastro sjönk oväntat ned till Pittsburgh på plats 24. I andra rundan valde man Mike Adams, offensive tackle, som hade sjunkit på grund av det man kallar ”röda flaggor”. Adams åkte dit på drogtestet vid NFL Combine. En nästan fascinerande korkad bedrift eftersom alla spelare, många månader i förväg, är fullt medvetna om att de ska testas. Men Adams är ett stort Steelers fan och har lovat att skärpa sig. Grymt värde i slutet av andra rundan.
I tredje rundan gick man på linebacker i Sean Spence. Lite av en sleeper som alla draftgurus älskar. I fjärde rundan valde man en annan snackis, Alameda Ta’amu. En defensive tackle från Washington som väger in på 160 kilo och har de där långa armarna som lagen letar efter. Ta’amu är en tung spelare utan någon vidare snabbhet som är svår att flytta på och Steelers kommer nog att vilja spela honom som nose tackle i mitten av sin defensiva linje som en efterträdare till Casey Hampton. I femte rundan hittar man lite djup till sina running backs i Chris Rainey från Florida.
Nycklar till framgång
Steelers har alla pusselbitar på plats för att gå hur långt som helst. Men man har samtidigt bytt spelsystem i offensiven och det kan bli en övergångsperiod då man har det lite tufft. Men Haley har visat tidigare att han kan anpassa sitt system till olika lags styrkor. Det har ryktats att Steelers ska springa bollen mer men det är inte där de har sina bästa spelare. Det tror jag att Haley förstår.
Följ ditt Steelers: http://blog.steelers.com
2: Baltimore Ravens (10-6) är helt klart bättre än de övriga två lagen i divisionen. Ravens hade sju spelare på listan över ligans 100 bästa spelare som NFL.com presenterade härom veckan. Inte nog med det. Man hade fem spelare bland de 22 första. Ravens hade fyra försvarsspelare bland de tjugo första. Löjliga siffror från det lag som uppenbarligen har en av ligans mest talangfulla trupper. Haloti Ngata, Terrell Suggs, Ray Lewis och Ed Reed har burit laget de senaste åren. Om Flacco och offensiven kan spela mer konsekvent så är Ravens en utmanare i år igen. Det är bara att kolla på Flaccos quarterback rating match för match så blir det tydligt vilken berg- och dalbana det kan vara. Kolla på bilden här nedan så förstår du:
Joe Flacco har pendlat mellan att spela fantastisk fotboll till att veckan efter vara rätt kass. Med en bra running back i Ray Rice så borde Ravens offensiv kunna kontrollera spelet på ett bättre sätt.
Ravens missade Super Bowl på grund av två misstag i slutet av matchen mot Patriots förra säsongen. En ”tappad” boll i målområdet och sedan ett missat field goal av Billy Cundiff från bara 32 yards gjorde att Ravens gick miste om den stora festen. Försvaret gjorde en lysande säsong som vanligt och rankade i toppen i de flesta kategorier. Trots det har man förstärkt med en jäkla massa spelare. Torrey Smith, wide receiver, hade en lysande rookiesäsong i det tysta. Han startade 14 matcher och fångade bollen för drygt 840 yards och 7 touchdowns. Speedstern Smith är ett lysande vapen för Joe Flacco, som kanske har ligans starkaste kastarm.
Förändringar sedan 2011
Förra årets bästa defensiva spelare i NFL, Terrelle Suggs, skadade sig när han spelade basket under uppehållet. Det är en jätteförlust för Ravens som hoppas på att hans rehabilitering går fort. Men Suggs kommer att missa matcher, det är klart. Ravens har annars inte varit särskilt aktiva i free agency. Det som står ut mest är väl att man har tagit in Jacoby Jones, receiver från Houston Texans, för att säkra att man har tre receivers som producerar. Man skrev även kontrakt med Curtis Painter, quarterback, som ledde Colts till det sämsta resultatet i hela ligan förra säsongen. Man fyllde även på lite i sitt secondary med Sean Considine, från Cardinals, och Corey Graham, från Bears.
I draften hade Ravens knappast det bästa utgångsläget eftersom man inte hade något val i första rundan och inte valde förrän på plats 28 i andra rundan. Men där lyckades man ändå få en spelare med talang nog för första rundan, Courtney Upshaw från Alabama. Med sitt andra val i samma runda valde man Kelechi Osemele, en tackle som Ravens väntas spela som guard. I tredje blev det running back i Bernard Pierce. En spelare utan den där eftertraktade explosiviteten som troligtvis kommer att fungera som en backup.
I fjärde rundan valde ravens en guard i Gino Gradkowski och en safety i Christian Thompson. I sjätte valde Ravens sedan en väldigt intressant spelare. Tommy Streeter, receiver från Miami, väntades bli vald mycket tidigare. En opolerad spelare som trots det fångade bollar för över 800 yards och 7 touchdowns på sina 12 matcher sin sista och egentligen enda säsong i college. Dessutom är killen nästan 2 meter lång och sprang sin 40 yards-sprint på 4.40 sekunder. Kom ihåg det namnet.
Nycklar till framgång
Det är viktigt för Ravens att man kan få in alla nya spelare i sitt försvar utan att kvaliteten går ned. Sedan måste någon kliva fram och försöka fylla tomrumet efter Suggs. Sist men absolut inte minst så måste Joe Flacco ta det där steget från att vara en helt okej quarterback till att leda sitt lag med sitt spel på planen.
Följ ditt Ravens: http://blogs.baltimoreravens.com
3: Cincinnati Bengals (9-7) överraskade förra året och gjorde en riktigt fin säsong. Trots att rookien Andy Dalton, quarterback som valdes i andra rundan, slängdes in tidigare än vad som var tänkt och 2011 på många sätt var ett omställningsår för organisationen. Man hade till slut gjort sig av med den tjuriga Carson Palmer, och fått bra betalt av Oakland Raiders. Men Dalton och A.J Green, stjärnreceivern som Bengals valde i första rundan, visade sig vara en farlig duo. Och försvaret spelade på en hög nivå hela året. Det är egentligen rätt osannolikt att försvaren är så bra i AFC North. Unga försvarspelare som Geno Atkins, defensive tackle, och Rey Maualuga, linebacker, är några av anledningarna till att framtiden i Cincinnati ser så ljus ut.
Bengals kommer att vara bättre i år men det blir ändå tufft att ta sig vidare till slutspelet. Förra året var AFC inget vidare om man jämför med NFC men i år har många lag blivit bättre. Chiefs 2011 förstördes av skador, Manning har gjort Broncos bättre och Rivers lär inte upprepa sin dåliga säsong från året innan. Man måste utmana antingen Ravens eller Steelers i den egna divisionen och det är så klart ingen lätt uppgift.
Förändringar sedan 2011
Tack vare bytet med Raiders så satt Bengals på en hel hög med draftval så gör er redo för en långdragen genomgång. I vanlig ordning så chansade man på en och annan spelare men det är ändå svårt att bortse från den enorma mängd talang som Bengals lyckades att få tag på. Jag säger det officiellt nu. Även fast Bengals kanske inte kan ta sig förbi Ravens eller Steelers i år så gör de det nästa år. Låt oss börja i första rundan där man hade två val. Med det första valde man Dre Kirkpatrick, cornerback från Alabama. En duktig spelare som kan spela man-man och som kunde ha gått högre. Med 27: valet blev det Kevin Zeitler, guard från Wisconsin, som väntas kliva in direkt. Det här valet tyder på att Bengals vill springa bollen mer. I andra rundan valde Bengals Devon Still, defensive tackle. En stor och stark kille som borde ha gått i första rundan, men det fanns lite frågetecken kring hans inställning.
Även i tredje rundan satt Bengals på två val. Det första är väldigt intressant. Man valde Mohamed Sanu, wide receiver, och lägger till ännu en spelare till sin unga offensiv. Sanu har bara spelat med unga och oerfarna quarterbacks i college men ändå producerat. Förra säsongen ledde han Big East i mottagningar med 115 stycken för 1,200 yards. Han saknar den där riktiga snabbheten och kommer troligtvis att bli ett alternativ till A.J Green mer som en slot receiver som springer kortare routes över mitten. Med det andra valet i tredje rundan blev det ännu en defensive tackle i Brandon Thompson från Clemson. En stabil spelare som många trodde skulle gå högre. I fjärde rundan valde Bengals Orson Charles, tight end. En duktig passmottagare som är lite större än till exempel Jermaine Gresham som Bengals har i laget nu. De två kan bli jobbiga för motståndarna. Med de fyra sista valen blev det cornerback, wide receiver, free safety och running back.
I free agency har Bengals bland annat skrivit kontrakt med Terence Newman, cornerback som hade ett tufft 2011 i Cowboys, ”the law firm” Ben-Jarvus Green-Ellis, running back, och Travelle Wharton, guard. Man har tappat Jerome Simpson, wide receiver. Killen som voltade över en försvarare för en touchdown förra säsongen. De slutsatser man kan dra av Bengals arbete under uppehållet är att de verkligen försöker bygga laget från scratch på ett bra sätt. Det syns att de tänker långsiktigt. Man investerar i den offensiva och defensiva linjen samtidigt som man bygger djup i sitt secondary och på receiver. Framtiden ser som sagt ljus ut i Cincinnati.
Nycklar till framgång
Jag tror att försvaret har potential att vara ännu bättre än förra året, då man ändå gjorde en bra säsong. Mycket kommer så klart att hänga på Andy Dalton, quarterback. Efter ett väldigt lovande år som rookie så måste han ta ett steg till. Och det var skillnaden på Dalton och de quarterbacks som gick i första rundan. Man trodde att han hade ett lägre tak. Den uppfattningen måste ”the red rifle” krossa.
Följ ditt Bengals: http://blogs.bengals.com/category/hobsons-choice
4: Cleveland Browns (3-13) är inte redo att utmana de övriga lagen i AFC North. Men Browns hade en jäkla massa draftval i år. Men till skillnad från Bengals, som utnyttjade sina val och fick bra värde på de flesta spelarna, så tyckte jag att Browns gjorde tvärtom. Man valde flera spelare långt innan de väntades gå och det är oftast inte ett lyckosamt sätt att drafta. Men kanske såg Browns någonting i de spelarna som de gillade och man ska inte döma ut en draft förrän man har sett spelarna på planen. Tyvärr tror jag att Browns har för många problem i laget för att kunna åtgärda dem redan till nästa säsong.
Förra året var Cleveland Browns offensiv en av ligans absolut sämsta. Man avslutade säsongen med att göra 10, 3, 17, 14 och 9 poäng i sina fem sista matcher. Nu har man bytt ut både sin running back och quarterback. Men Browns receivers är fortfarande smärtsamt dåliga. Deras nummer ett är Greg Little som valdes i andra rundan förra året efter att bara ha spelat ett år som receiver i college. Även fast Trent Richardson, running back som Browns valde i första rundan i år, verkar vara en fantastisk spelare så kommer Brandon Weeden, rookie och Browns nya quarterback, att få det tufft sin första säsong.
Browns försvar var en smula schizofrent förra året. Man var alldeles lysande på att försvara sig mot motståndarnas passningsspel, ledda av cornerback-stjärnan Joe Haden, och släppte till väldigt få poäng generellt. Å andra sidan så var man nästan sämst i ligan på att försvara springspelet. Egentligen kan man säga så här om Browns lag som helhet. De har ett par riktigt bra spelare utspridda på olika positioner. Joe Haden på cornerback, Joe Thomas på offensive tackle, D’Qwell Jackson på linebacker, Phil Taylor på defensive tackle och kanske nu även Trent Richardson på running back är alla stjärnor på sina positioner. Men djupet i laget är riktigt dåligt.
Förändringar sedan 2011
Browns hade två val i första rundan av draften. På plats nummer tre valde man Trent Richardson, running back, och man kan knappast klandra dem. Richardson är en stjärna som kommer att kunna bidra från dag ett. Han gör allting bra i stort sett. Med det andra valet så tog man en chansning och valde Brandon Weeden, quarterback från Oklahoma St. Det här är ju så klart ett kontroversiellt val och frågan är om inte Browns kunde ha fått Weeden senare. Men ville de verkligen ha honom så är det bara att köra. Det går inte att betala för dyrt för en franchise-quarterback, som de säger. Det som gör mig tveksam är att Weeden redan är 28 år gammal, efter att första ha satsat på en proffskarriär inom baseball, och att Browns inte är redo att vinna än. Weeden verkar få starta direkt före Colt McCoy.
I andra rundan valde Browns Mitchell Schwartz, offensive tackle. Det var ett behov för Browns men precis som med Weeden känns det som att de sträcker sig efter en spelare som egentligen inte borde gå så högt. Men med Thomas på andra sidan så kan man hjälpa Schwartz med en tight end eller liknande. I tredje rundan försökte man förstärka en position där Browns har haft jätteproblem, defensive tackle. John Hughes är en tung spelare som dock inte är redo att börja spela direkt. Även Hughes väntades gå senare än var Browns tog honom. I fjärde valde man den snabba receiver Travis Benjamin för att ha ett alternativ i det djupa spelet och efter det James Michael Johnson, en inside linebacker som ska hjälpa Browns att täppa till i springspelet.
I free agency gjorde Browns into mycket väsen av sig. Man skrev kontrakt med Frostee Tucker, defensive end, som är mer av en rotationsspelare än någon som ska lösa Browns problem med pass rush. Sedan släppte man iväg bråkstaken Peyton Hillis, running back, som hade en riktigt fin säsong 2010 och hamnade på omslaget av Madden.
Nycklar till framgång
Jag kan inte riktigt se hur Browns ska kunna utmana om slutspelsplatserna utan att de andra lagen kollapsar totalt. Men ska man ha skuggan av en chans, eller åtminstone göra en fin säsong, så måste Brandon Weeden anpassa sig fort och försvaret fullständigt dominera motståndarna. Kanske kan man hålla matcherna till få poäng och styra klockan med Richardson. Men det känns tufft.
Följ ditt Browns: http://blogs.clevelandbrowns.com/category/caruccis-corner
Övriga divisioner
AFC East
NFC East
AFC North
NFC North
AFC South
NFC South
AFC West
NFC West
Hur tror du att AFC North slutar?
