Söndagens sista match mellan Seattle Seahawks och Philadelphia Eagles rundar av första slutspelsveckan. En jämn match mellan två lag med allt att vinna är att vänta, två lag med en hel del likheter. När de möttes tidigare i år vann Seahawks en poängsnål tillställning men allt ser helt annorlunda ut nu. Dels är det ett gäng spelare som skadats, dels är förutsättningarna annorlunda och framförallt är det slutspel – där kan allting hända. Vi tar en titt på fem nycklar som kommer avgöra vilket av lagen som kan fortsätta drömma om Super Bowls och Lombardis.
Skadeläget
Vilka står på planen på söndag? Det är kanske den stora frågan för båda lagen, som är sargade av skador. Eagles receiverkår är sedan tidigare fylld av reservbitar. Utmärkte rookien Miles Sanders har en skadad fotled, men beräknas spela. Viktiga Zach Ertz har både skadade revben och njure, kan spela men är inte 100%. Lane Johnson är eventuellt tillbaka efter tre veckor på sjukstugan. Samtliga tre är nödvändiga för att ge Eagles en chans.
På andra sidan står Seahawks med mycket skadade spelare, men också med vissa tillbaka. Deras running backs är ett stort problem, mediajippot kring Marshawn Lynch vittnar om deras desperation. Mest saknar de sin LT Duane Brown, den enda spelare på offensiva linjen värd namnet. Men de får tillbaka Quandre Diggs, förstärkningen i sitt secondary som visat sig vara den saknade pusselbiten. Också Jadeveon Clowney är tillbaka. Den ofta kritiserade power rushern är som bäst när strålkastarljuset lyser som starkast, och är välbehövlig hjälp för en svag pass rush.
Markspelet
Eagles och Doug Pederson har varit som bäst när de får igång springspelet. På det viset låser de upp många knutar för offensiven. Wentz får extra tid, Doug coacher bättre när han inte fokuserar för mycket på passpelet och Miles Sanders är som farligast som både runner och receiver. Boston Scott gjorde det fenomenalt när han i princip var ensam running back vecka 17 men att han ska göra om samma sak här i slutspelet är mycket begärt. Förhoppningsvis kan Eagles ställa Miles Sanders, Boston Scott och Jordan Howard på banan.
På motsatt sida är Eagles försvar faktiskt bra på att stoppa springspelet. Här gäller det att Seahawks inte envist springer in i en vägg, vilket konservativa Pete Carroll gärna gjort tidigare. Han måste spela aggressivt mot Eagles urusla secondary, där finns luckorna. Inled matchen med fokus på passpelet, attackera djupt och hoppa förhoppningsvis upp i en stor ledning tidigt. Då tvingar de Eagles att spela utanför sin trygghetszon. Men Seahawks har ju en tendens att göra motsatsen till vad de ska, så räkna inte med.
Russell Wilson vs. Carson Wentz
Tekniskt sett så möter de ju inte varandra, men den som bäst står pall trycket kommer leda sitt lag till vinst. Wilson är ju lite av en maskin – oberörd av press, spelar konstant på hög nivå och alltid inställd på touchdown. Han är Seahawks bästa spelare och hur dystert det än ser ut, finns det alltid hopp så länge han har bollen.
Wents är snarlik han Wilson, också bäst när det gäller som mest. Eagles har likt Rocky åkt på käftsmäll efter käftsmäll, särskilt den stora dängan borta mot Miami, och var uträknade. Men Wentz reste sig, tog laget på sina axlar och med viljekraft bar dem in i slutspelet. Kan Wentz behålla lugnet, hitta trygghet i sina RBs och TEs så kan han att vara tungan på vågen för Eagles.
Passrush och stora spel
Eagles viktigaste nyckel i försvaret är att begränsa de stora spelen. De saknar spelartalang i sitt secondary att hålla tätt hela tiden och under lång tid. Deras styrka, den defensiva linjen, måste kliva fram. De måste utnyttja ligans kanske sämsta offensiva linje, få press på Wilson och stoppa explosiva receiver Tyler Lockett. Han är trots sin storlek expert på att skölda bort försvarare, ge en lucka för Wilson att lägga bollen och vinna luftdueller. Seahawks anfall är experter på att skaka fram några otänkbara, fenomenala spel. Det måste Eagles kunna stoppa.
The Linc
Lincoln Financial Field är Eagles hemmaplan och en tuff plats för gästerna. Sedan 2016 är Eagles näst bästa hemmalag, något som inte ska underskattas. När supportrarna vädrar framgång gungar hela stället och det bär laget framåt. Vi såg det inte minst under Super Bowl-året 2017. Samtidigt kan fansen också vara skoningslösa även mot det egna laget. Börjar de trögt kommer buropen hagla, och de möter ett Seahawks med ammunition att starta glödhett och som varit riktigt bra på bortaplan i år (bara en förlust).
