Varje vecka ser vi tveksamma domslut som, trots vägen genom reprisbåset och domarnas högkvarter i New York, är felaktiga. Domslut som frustrerar oss och påminner om den mänskliga faktorn som finns i alla bedömningar som sker av just människor. Problemet är när en person får för mycket makt och dessutom missbrukar den.
Tidigare i år tillsattes Al Riveron tjänsten som chef över domarna i NFL och ytterst ansvarig för att säkerställa korrekt bedömning. Ett steg i det var att vidare utveckla det reprissystem som man har i NFL – alla tveksamma turnovers och touchdowns granskas för att dömas korrekt. Då går det upp till Al Riveron och hans team i New York, där de gör sin egen bedömning och återkopplar till matchdomarna. Tyvärr har vi i år sett flera felaktiga bedömningar från högkvarteret.
Först var det Jets touchdown mot Patriots för fyra veckor sedan, senast var det Bears touchdown mot Saints vecka åtta. Båda spelen hade stor inverkan på hur matchen, ett annorlunda domslut hade mycket väl kunnat gett ett annat slutresultat. Bears TE Zach Miller mottagning dömdes först till en touchdown, men ändrades av Riveron. Han förklarade det som att det var tydligt att Miller inte hade kontroll över bollen och att den nuddade marken, men när Riveron själv gick igenom beslutet med video som hjälp visar klippet raka motsatsen. Båda Riverons föregångare – Dean Blandino och Mike Pereira – säger att Riveron hade fel. Blandino sa att han t.o.m. hade ändrat beslutet till en touchdown om domslutet vore det motsatta.
Inte nog att Miller fick sin touchdown felaktigt bortdömd, han skadade dessutom benet och höll på att förlora det helt och hållet.
Jets touchdown var nästan ännu märkligare, och återigen gavs en förklaring som sågades av Blandino och Pereira. Det är även skrämmande att Riveron i båda dessa tillfällen gick ut med att det var tydliga, enkla och relativt snabba beslut. Riverons inställning att han är oklanderligt perfekt och att det är enkla beslut är så långt ifrån ödmjuk han kan vara inför något som vi alla förstår är en tuff uppgift. Samtidigt måste han ju också utge det självförtroendet, om han själv är tveksam över sina beslut är det inte direkt någon domare som kommer lita på vad de får höra från högkvarteret när de ber om hjälp vid tveksamma situationer.
Morris Claiborne on Austin Seferian-Jenkins touchdown that wasn't : "For most of us, the last thing on our mind was a touchback" pic.twitter.com/4ebnNlm0xf
— Lee Harvey (@MusikFan4Life) 16 oktober 2017
Problemet med Riveron är att han inte har samma inställning till sitt jobb som Dean Blandino hade. Blandino, som aldrig dömt fotboll på hög nivå, tittade på reprisen för att se ifall domaren hade gjort fel – om han tydligt kunde se att domslutet var felaktigt. Därav det uttjatade mantrat att “tydligt och otvivelaktigt bevis” behövs för att ändra ett domslut. Det var ett sätt att förhålla sig för att vara så konsekvent som möjligt. Al Riveron verkar ha en annan infallsvinkel, han gör en helt ny bedömning av situationen. Han bedömer den som han ser den och bortser från vad domarteamet på planen beslutade. Det är hans sätt att hålla ligan konsekvent, eftersom det är färre personer med makt över beslutet. Det är troligen därför som vi ser en hel del svåra beslut som ändras.
Dean Blandinos förhållningssätt frikopplade honom från själva domslutet. Han skulle granska bevisen och bedöma dem. Med det kunde han vara öppen för att det finns en mänsklig faktor i bedömningen. Själva domslutet låg fortfarande hos domarna. När Riveron tar domslutet ur händerna på domarna på plats, då måste han ha rätt. Varje gång. Det finns inte rum för tolkning. Det är inte bara väldigt svårt, det är också en farlig väg att gå. Riveron utnämner sig själv som en allsmäktig domare där hans åsikt är regel, oavsett om den åsikten speglas i domarteamen på söndagar eller ens i regelboken. Han får helt enkelt alldeles för mycket makt och det kommer inte hålla i längden. Ju snarare desto bättre, men till slut kommer ligan kliva in och stoppa denna utvecklande domardiktatur.
