Berättelsen om Joe Williams är en påminnelse om att fotbollsspelare många gånger bär på mycket mer än sina skydd. Ett sorgligt och bekymmersamt förflutet tvingade honom kortsiktigt ge upp fotbollen och hindrar en lovande spelare att få den uppskattning han förtjänar.
Upprörda fans och skeptiska scouter kritiserade Joe Williams beslut att lämna Utahs fotbollslag bara två veckor in på säsongen 2016. Få förstod orsaken bakom. De såg hur Williams misslyckades att leva upp till förväntningarna och gå från en stigande stjärna till att bli utskälld på sidlinjen och bänkad redan i andra matchen. Två dagar senare slutade han. Återigen, få förstod varför.
Allt började egentligen för 10 år sedan, juni 2007. Williams var då 13 år gammal. Efter en natt på akuten åkte familjen hem med sjuka lillasyster Kylee, vars bröstsmärtor och spyattacker oroat dem. Familjen turades om att vaka över henne. När pappa Kenny tittade till henne hade hon ramlat ut ur sängen, långt bortom medvetandet. Senare visade det sig vara en hjärtattack. I rummet bredvid låg lilla Joe som paralyserad av hans pappas skrik och insikten att hans sjuåriga lillasyster var död.
Williams kom till Utah 2015 efter studiesvårigheter, snatteri och kreditkortsstöld fick honom avstängd från University of Connecticut. Han var en talangfull spelare och förväntades skina inför säsongen 2016. Men minnet av hans lillasyster övermannade honom. Hans psykiska påfrestning gjorde den fysiska påfrestningen från fotbollen för stor. Han missbrukade läkemedel för att dämpa smärtorna, tills han en dag insåg att det inte var värt det längre.
“Before leaving, there would be times of the day where I would always be that 13-year-old kid grieving about his sister, and just holding her as she died in my arms. I took a lot of painkillers to mask the pain that I had from it.”
Fyra veckor senare, när skador i truppen höll på att förstöra Utahs säsong, hörde de av sig till Williams. Han mådde bättre, träffade en psykolog och var sugen att återvända. Drömmen om NFL fanns alltid i bakhuvudet. I första matchen tillbaka sprang han för 179 yards och en touchdown. Veckan därpå för 332 yards och fyra touchdowns. Williams var tillbaka, och det med besked.
När säsongen var över hade han sedan sin återkomst sprungit för 1332 yards, ett snitt på 190 yards per match. Hans balans, explosivitet och kvickhet gjorde honom till ett nöje att titta på.
Williams talang gör honom till en spännande spelare men hans bakgrund kommer hindra honom från att draftas tidigt. Lag är oroliga över hans bakgrund, hans mognad och hans kärlek till sporten. Han lämnade sitt lag en gång, vad hindrar honom från att göra det igen? Det är viktigt för Williams att övertyga tvivlarna att minnet av hans syster kommer motivera honom, inte sänka honom.
Något lag kommer våga chansa på Williams i de senare rundorna och får då en hungrig spelare som vill bevisa alla tvivlare fel. Det vore en perfekt “feel good”-berättelse som vi hoppas går precis som Hollywood-skribenterna hade skapat den. Williams har onekligen förtjänat det.
