Falcons 33 och Packers 32 när lagen möttes i Atlanta den 30 oktober och med tanke på att Packers har åtta raka vinster och Falcons snittar 33,8 poäng per match kan en ny shoot out komma på söndag kväll när NFC:s representant till Super Bowl ska koras.
I divisional round visade sig Falcons bredda offensiv vara för svår för Seahawks att värja sig emot. Seattle saknar Earl Thomas i defensiven men med den effektivitet som Falcons spelar just nu är det inte säkert att hans medverkan hade ändrat slutresultatet 36-20.
Green Bay åkte till Dallas och vann för första gången sedan sent 60-tal en slutspelsmatch borta mot Cowboys och fick lite revansch för de många nederlagen på 90-talet när Dallas dominerade slutspelsmatcherna mellan de båda lagen. Segern säkrades med matchens sista spark efter att gästerna spelat ut Dallas i den första halvleken bara för att se hemmalaget komma tillbaka och utjämna. Med vinsten fixade Packers den fjärde vändan till NFC championship under de elva år som Mike McCarthy varit huvudansvarig tränare.
På de tre senaste matcherna har Falcons gjort över 30 poäng i varje. 36 mot Seattle, 38 mot New Orleans och 33 mot Carolina (på bortaplan). Dock är deras försvar ganska frikostiga med poäng de också, sammanlagt 68 under samma matcher och ska de överleva mot Aaron Rodgers behöver de skärpa den lagdelen och bli bättre på att hålla motståndaren till Field goals.
Davante Adams, här på knä efter en TD, måste kliva fram i saknaden efter Jordy Nelson. Foto: Dylan Buell/Getty Images.
En del i framgången för Atlanta är förmågan att sprida bollarna. QB Matt Ryan har passat 13 olika receivers under säsongen, mest variation av alla lag och då förfogar man ändå över Julio Jones som är en av ligans allra bästa WR och som kunde varit ensam måltavla för de flesta QB:s i mindre talangfulla lag. Bland andra med touchdowns på sitt samvete märks succévärvningen Gabriel från Browns och Sanu som kom till Atlanta från Cincinnati inför säsongen. Samtidigt är balansen mellan passningar och springspel optimal där laget är 6-0 när running backs Freeman och Coleman sammanlagt sprungit över 200 yards.
Räknat i rena anfallsvapen är det viss fördel Atlanta, även om Randall Cobb är tillbaka i form (tre TD mot Giants), Davante Adams likaså och före detta WR numera RB Ty Montgomery som ger Packers ett svårläst och kraftfullt alternativ till springspelet. Mångsysslaren Montgomery missade matchen mot Falcons i höstas på grund av sjukdom och kommer bli en viktig kugge på söndag. Nämnas bör även TE Jared ”Cookie” Cook.
Packers Mike McCarthy räknar heller inte helt bort Jordy Nelson – som i veckan blev utnämnd till årets comebackspelare – inför matchen. Nelson fick en riktig mörsare i revbenen i Wild Card-matchen mot Giants och spelade inte mot Cowboys men har i veckan tränat med hjälm på, sträckt sig efter passningar men inte deltagit med skydd och i full kontakt. Vore detta en match i grundserien hade Nelson garanterat vilat, men detta är inte vilken match som helst, i potten ligger som bekant en biljett till Houston och Super Bowl.
Vad som däremot kan oroa Green Bay-lägret lite är sjukdom. Nämnde Nelson tränade inte på fredagen då han kände sig risig och även Aaron Rodgers har uppgett att han var ”under the weather”. Rodgers säger sig dock inte vara orolig att det ska störa matchen och nämner att även kickern Mason Crosby, som i Dallas-matchen blev historisk med två 50+ field goals i en slutspelsmatch, har varit krasslig.
Både Matt Ryan och Aaron Rodgers är toppkandidater till årets MVP-pris. Något som kan tala för Rodgers i den tävlingen, och än viktigare i matchen på söndag, är hans överlägsna skicklighet när han agerar utanför passningsfickan, här tydligt illustrerat av nfl.com.
Matt Ryan å sin sida har efter mindre lyckade slutspel tidigare förbättrat sig avsevärt:
1st 3 career playoff games, Matt Ryan: 71.2 rating, fewer than 200 yards each game
Last 3 playoff games, Ryan: 111.9 rating, 328 yards/game pic.twitter.com/3NQlyEj7qM
— FOX Sports: NFL (@NFLonFOX) 21 januari 2017
Historisk sett har Atlanta aldrig varit något bra slutspelslag. De har faktiskt aldrig vunnit mer än en match efter en slutspelsvinst, alltså när de vunnit den första har de sedan torskat nästa match– alla gånger utom en.
En stor nyckel till seger mellan två väldigt jämna lag är turnovers. ”Take care of the ball” är ett mantra som ständigt proklameras av tränare över hela ligan – och det med rätta då det ofta är laget som leder den statistiken efter en match som ofta också är det förlorande laget. Atlanta har +11 i turnover marginal och i de fem senaste matcherna har de också forcerat fram turnovers elva gånger. Packers är inte avsevärt långt efter med +7 och bara sju interceptions från Aaron Rodgers arm.
Den som vinner fajten vid line of scrimmage har en stor fördel och alla som såg Green Bay mot Dallas vet att Packers offensiva linje ger Rodgers väldigt bra skydd och ger honom tid att nysta upp försvar och utmana tröttnande cornerbacks för att hitta sina mottagare. Atlantas linje har också varit effektiv och det försvar som kan pressa motståndarens QB kommer ha en stor möjlighet och bidra med det som kan leda till de så kännbara turnoversen. Även om ovan text handlar mycket om anfall är det upp till försvaren, eller special teams, att ordna den där extra spelet som kan avgöra hela matchen.
Som Atlantas tränare Dan Quinn säger;
“It’s going to come down to the end, in the fourth quarter, who is going to handle those moments the best.”
Matchen spelas i Atlantas Georgia Dome med start på söndag 21.05 svensk tid.
Kul kuriosa: Packers linebacker Clay Matthews kommer möta sin kusin tackle Jake Matthews i Atlantas offensiva linje.
