AFC såg länge ut som den starkaste av de två halvorna. Efter Derek Carrs skada för Raiders har dock Patriots seglat upp som en klar favorit. Vilka är de andra lagen? Kan de utmana?
AFC har historiskt sett varit den konferens med höga toppar och djupa dalar, mycket tack vare Tom Brady och Peyton Mannings dominans. Det är faktiskt bara sex olika lag som tagit sig vidare från AFC de senaste 15 åren, till skillnad från NFC där äran har delats av 11 olika lag. I år är det inte mycket skillnad. Patriots, som spelat sex Super Bowls under samma tidsperiod, anser vi vara stora favoriter. De främsta utmanarna sedan Derek Carr, quarterback i Oakland Raiders, skadade sig är de ständigt underskattade Kansas City Chiefs och Pittsburgh Steelers med sin makalösa uppställning offensiva stjärnor.
#1 seed – New England Patriots
Det spelade ingen roll att Patriots var utan Tom Brady de fyra första veckorna av säsongen. Det omåttligt framgångsrika laget bara ångade på och vann sin åttonde raka divisionstitel – något som inget annat lag har lyckats med. New England är i första hand ett offensivt lag men försvaret, som fick så mycket kritik i början av året – tillät minst poäng i NFL i år. De var ju aldrig på planen, säger ni? Fel, säger jag. Visst hade Patriots bollen mer än motståndarna, men fortfarande inte lika ofta som Raiders (#19) eller Eagles (#12).
Särskilt effektiva var Patriots i sitt springförsvar, som bara tillät drygt 90 yards per match och 3.9 yards per försök trots att de hade både Bills och Dolphins i divisionen. De har varit lite känsligare mot passen men samtidigt har CB Malcolm Butler växt fram till en av ligans bättre cornerbacks. Anfallet led en stor förlust när TE Rob Gronkowski skadade sig men är det något New England har varit bra på är det att anpassa sig. Även utan Gronk har de ett av ligans mest mångsidiga anfall.
Patriots är toppseedade i slutspelet och kommer att få spela på hemmaplan, där de varit nästan omöjliga att slå. Då överdriver jag inte. Tom Brady har vunnit drygt 85 procent av alla hemmamatcher i karriären. Det blir svettigt för motståndarna i AFC.
#2 seed – Kansas City Chiefs
Hur många matcher ska Chiefs behöva vinna innan de får ordentligt med respekt? Några slutspelsmatcher, är mitt svar. Vi känner igen den makalösa framgången i grundserien från Andy Reids år med Philadelphia Eagles. Reid tog sitt Eagles till slutspel nio gånger på fjorton år, men vann aldrig Super Bowl. Till slut fick han sparken. Reid har haft en fantastiskt framgångsrik karriär, men titlarna är det som skiljer honom från de verkligt stora. Kan han nå hela vägen med sitt Chiefs i år?
Kansas City har hittat nya sätt att vinna varje vecka. De är rankade på den nedre halvan av tabellen i nästan alla kategorier (springanfall, passanfall, springförsvar och passförsvar) och har ändå vunnit 75 procent av sina matcher. Till att börja med har de 16 turnovers till godo jämfört med sina motståndare i år. Det hjälper. Football Outsiders rankar också Chiefs special teams som det näst bästa den här säsongen.
Anfallet går egentligen igenom dess bästa spelare, TE Travis Kelce, som har flest yards i NFL på sin position. Kelce är extremt atletisk för sin storlek och oerhört farlig efter mottagningen. Den mångsidiga RB Spencer Ware har täckt upp bra för RB Jamaal Charles. Alex Smith har som vanligt varit stabil utan att imponera nämnvärt med sina 13 touchdowns. Rookien Tyreek Hill har varit den stora överraskningen i anfallet och har vecka efter vecka imponerat med sin explosivitet och förmåga att skapa stora spel.
Försvaret har pendlat mellan att spela riktigt bra till att läcka ganska kraftigt. CB Marcus Peters har snabbt blivit en av de bästa i ligan på sin position, trots att han fortfarande kan vara lite ojämn, och pass rushern Dee Ford har haft ett riktigt genombrott i år. Chiefs är bortskämda med bra spelare i sitt ”front 7”, rookien Chris Jones är en annan spelare som imponerat stort. Även rutinerade safetyn Eric Berry har haft ett bra år. Kansas City är svåra att vinna mot, oavsett vilka som dominerar matchbilden. Det gör dem till en farlig motståndare i slutspelet.
#3 seed – Pittsburgh Steelers
Det har inte varit en bekväm resa för Steelers i år. Mike Tomlins lag har till fansens stora förtret stått för några riktiga botteninsatser. Ett av Pittsburghs kännetecken de senaste åren har varit att förlora mot några sämre lag varje grundsäsong vilket i sin tur gjort att de fått ett sämre slagläge i slutspelet. De har undvikit de flesta fallgropar i år men de två veckorna då de blev utklassade av först Dolphins och sedan Eagles står ut.
Trots avstängningen på Martavis Bryant har Steelers ett av ligans absolut vassaste anfall. Årets lag har en mycket bra offensiv linje ledd av OG David DeCastro, ligans bästa receiver i Antonio Brown och kanske även NFL:s bästa running back i Le’Veon Bell. Jag skulle vilja påstå att Ben Roethlisberger har det enklaste jobbet av alla quarterbacks i ligan. Men Big Ben har inte spelat lika bra som vi är vana vid, särskilt inte med tanke på vilket lag han haft omkring sig i år. Han har inte varit direkt dålig, men där finns mer att hämta.
Försvaret är hyfsat utan att vara dominant på något sätt. Rookien CB Artie Burns har kommit in bra sitt första år och vi har äntligen fått se mer av den explosiva linebackern Ryan Shazier. När Steelers spelar bra har de en oerhörd högstanivå, tyvärr kan de också svänga åt andra hållet till den grad att vi knappt känner igen dem. Många av storlagen skulle nog gärna undvika Pittsburgh i slutspelet. Det känns ändå som att det är dags för dem att återigen gå långt, för de har inte nått Championship-rundan på sex år.
#4 seed – Houston Texans
Allas favoritlag att hacka på i år, och det är kanske inte så konstigt. Försvaret i Texans har spelat riktigt fint i J.J Watts frånvaro. Jadeveon Clowney har varit en av ligans bästa försvarare mot springspelet och har tillsammans med Whitney Mercilus trollat ihop en hyfsad pass rush. Nickel-CB A.J Bouye har också imponerat stort 2016. I övrigt har så klart Texans utnyttjat en svag division, och har vunnit fem av sex derbyn, för att pressa sig in i slutspelet.
Offensivt har Texans varit en mindre katastrof. Linjen har inte varit särskilt bra, men RB Lamar Miller har ändå lyckats vara relativt produktiv med tanke på hur lättläst det här anfallet varit. Texans har nämligen haft stora svårigheter att passa bollen i år. Efter 14 matcher och en mycket svag säsong blev QB Brock Osweiler bänkad till förmån för Tom Savage. Det är nog inte så att Texans tror jättemycket på Savage, utan mer att situationen med Osweiler var ohållbar. En hjärnskakning på Savage gör dock att Osweiler kan få leda Texans i slutspelet.
Det undermåliga QB-spelet har också gjort att DeAndre Hopkins försvunnit, och gör sin klart sämsta säsong i karriären. Däremot har TE C.J Fiedorowicz istället blivit ett pålitligt vapen. Houston kommer att få spela det här slutspelet i motvind, men fick en skänk från ovan när de fick ett skadedrabbat Raiders i första rundan. Förhoppningsvis kan Bill O’Brian använda omvärldens underskattning till att motivera sina trupper.
#5 seed – Oakland Raiders
Vilket år det har varit för Raiders och deras smågalna fans. Det fanns inte ett orosmoln på himlen inför de sista veckorna. Sedan hände det otänkbara. QB Derek Carr bröt benet mitt i utklassningen av Colts och helt plötsligt stod det explosiva anfallet utan sin överlägset viktigaste spelare. Det är ett helt annat lag som går in i slutspelet än vad vi sett under grundsäsongen.
Anfallet har burit Raiders i år. Den offensiva linjen har tidvis varit helt dominant och Del Rios lag har öst in poäng. Spelare som Donald Penn och Kelechi Osemele har varit lysande. Unga quarterbacken Derek Carr var med i MVP-racet ända fram till en olyckliga skadan. Trots att Oakland har en hel del duktiga spelare i sitt försvar, inte minst i pass rushen med nyförvärvet Bruce Irvin och den alltid lika lysande Khalil Mack, har de inte lyckats prestera på en hög nivå. Det finns helt enkelt för många svaga länkar i Raiders försvar.
Oavsett hur de spelat tidigare i år så kommer försvaret att behöva kliva fram i januari. Matt McGloin har varit första reserv bland lagets quarterbacks men fick lämna förra matchen efter dåligt spel och en axelskada. Istället fick vi se Connor Cook komma in och spela hyfsat. Cook var en hyllad quarterback i college som många hade trott skulle draftas långt tidigare än vad han gjorde, men han har nästan ingen erfarenhet alls. Springspelet, med framförallt RB Latavius Murray, behöver komma igång ordentligt.
#6 seed – Miami Dolphins
De flesta skrev nog av Dolphins när de hade förlorat fyra av sina fem inledande matcher på säsongen. Vi kan ju bara föreställa oss vad som snurrade i huvudet på nya tränaren Adam Gase. Han samlade dock trupperna och Miami vann nio av sina följande tio innan helgens förlust mot Patriots för att knipa den sista slutspelsplatsen i AFC. Så, hur lyckades de med detta?
Jay Ajayis genombrott har varit en nyckelfaktor bakom Dolphins framgång. Med hjälp av en förbättrad offensiv linje har Miamis brittiska running back snittat nästan fem yards per försök för totalt 1.272 yards, många av dessa efter att ha skakat av sig den första tacklingen. WR Jarvis Landry har som vanligt varit lysande och avslutade året med 94 mottagningar. I försvaret är det framförallt DE Cameron Wake och DT Ndamukong Suh som hållit ställningarna, även om det inte alltid sett vackert ut.
Dolphins har dock haft ett relativt bekvämt spelschema, och när de har mött bra lag har de haft det väldigt tufft. QB Ryan Tannehill har varit skadad de senaste veckorna men förhoppningen är att han ska kunna spela redan i wild card-rundan. Reserven Matt Moore har gjort ett bra inhopp men är knappast en spelare att luta sig mot när det blir svettigt.
