Vi gör ännu ett nedslag i den amerikanska fotbollens spelbok och kollar närmare på zonkonceptet och ett av sportens vanligaste spel, inside zone.
Inside zone är den amerikanska fotbollens kanske vanligaste spel och grundpelaren i många spelböcker. Den största anledningen är dess enkelhet. Du kan köra spelet ur mängder av olika formationer och applicera den variant som bäst passar in i ditt system eller med de spelare du har till ditt förfogande. Det finns lika många åsikter om exakt hur spelet ska genomföras som det finns tränare, men nästan alla lag oavsett nivå använder inside zone i någon form.
Kort sagt kan vi beskriva det som ett klassiskt springspel som anfaller en yta någon meter från mitten av linjen, där det anfallande lagets ena guard och center dubblar en av försvarets bättre springförsvarare. Oftast sker mer än en sådan “dubbling”. En offensiv tackle eller tight end försöker sedan vidga hålet genom att putta den yttersta försvararen mot sidlinjen. Den bollförande spelaren siktar in sig på ytan mellan guard och tackle för att sedan välja det hål som öppnas.
Taktiken gör att linjespelarna kan vara mer flexibla i sin blockering istället för att försöka tvinga sin motståndare till en specifik plats, sedan attackerar helt enkelt bollbäraren där det öppnar sig. Det är filosofin bakom det vi kallar zonblockering.
En annan sak som kännetecknar spelet är att när de offensiva linjespelarna har fått sin försvarare under kontroll ska en av dem flyta loss och arbeta vidare på en linebacker, vem av dem som gör det beror på hur försvaret spelar. Ofta dubblar laget som sagt på två ställen och i så fall även på motsatt sida från där spelet planeras att gå. En bra blockering på “baksidan” ger bollbäraren möjlighet att byta riktning om försvaret säljer sig helt.
För försvaret är det viktigt att linjespelarna kan ockupera sina motståndare så att lagets linebackers kan röra sig mer fritt och ha möjlighet att attackera hålen. Det handlar om att snabbt identifiera var bollföraren är på väg och möta denne där. Om försvarets linebackers är för passiva kommer de snabbt att hamna i greppet på en blockerande spelare, då kan bollföraren lätt läsa av situationen och söka upp en lucka.
Spelet är svårt att försvara då det kräver både samarbete, tålamod, disciplin och atletisk förmåga. Försvaret måste läsa av anfallet och ta snabba beslut, vilket gör att det lätt kan bli fel då många spelare måste tänka likadant.
Patrik Lundqvist har varit förbundskapten för det svenska herrlandslaget i amerikansk fotboll, innan han avgick i början av 2015. Vi ställde några frågor till honom om hans relation till zonkoncept.
– Under min tid som tränare i landslaget så har vi flera gånger ställts inför motståndare som använder sig av zone konceptet. Även Sveriges anfall bygger sitt springspel på zone konceptet då det spelar till vår styrka med mobila/atletiska quarterbacks. Det är ett spel som används från pee-wee fotboll upp på NFL-nivå.
Varför har inside zone blivit ett sådant populärt spel?
– Många lag använder sig av zone konceptet då det upplevs som fördelaktigt om man har mindre eller lättare offensiva linjespelare. Man är inte i lika stort behov av att flytta motståndaren med kraft utan kan använda hans rörelseenergi mot honom. I zone konceptet används ofta även quarterbacken som en potentiell bollbärare vilket gör att man kan lämna en spelare oblockerad för att skapa ett numerärt övertag vid ytan, eller zonen, laget springer mot.
Vad är viktigast för anfallet att lyckas med?
– Som med allt inom amerikansk fotboll handlar det om att anpassa sin spelbok efter sitt spelarmaterial. Ett bra zone-anfall behöver ha en running back med god förståelse för när han ska pressa bollen mot “hålet” och när han ska leta efter öppningar där han kan vända och ”skära” tillbaka. Det gäller även för den offensiva linjen att arbeta som en enhet där man säkrar att man blockerar första linjen av försvarare innan man fortsätter ner på Linebackers. Den sista pusselbiten för anfallet är en mobil quarterback som kan hålla försvararen på baksidan av spelet “ärlig”. Quarterbacken behöver inte vara den primära bollbäraren, men det hjälper om han är ett hot på marken.
Vilka är nycklarna för att framgångsrikt försvara spelet?
– Jag försöker alltid få de defensiva spelarna att bygga en vägg. Om vi får en försvarare i varje yta och alla försvarare arbetar på samma “djup” så försvinner ytorna som anfallet vill skapa. Rörelse innan spelet samt byte av ansvarsområden på två försvarare är olika sätt att försvåra blockeringsschemat för den offensiva linjen. Till exempel den oblockerade försvarsspelaren längst bort från spelet (markerad med grått i bilden ovan, DE) skjuter in efter bollbäraren och linebackern tar över ansvaret för quarterback om han bär bollen.
Extramaterial
