Raiders draft handlade bland annat om att plocka in storlek och styrka i hela truppen. Den långa cornerbacken Keith McGill var inget undantag.
Med det 116:e valet i 2014 års draft valde Raiders cornerbacken Keith McGill från Utah. Han har bara ett års erfarenhet som cornerback, då han under våren 2013 omskolades från safety. Han mäter in på 6’3″ och 211 lbs och är klippt och skuren i den nyare modellen av cornerbacks. Vi såg i fjol hur Seattle Seahawks har byggt upp sitt secondary med stora spelare, varför McGill klättrade upp på lags brädor. Vi tar oss en titt på spelaren bakom de fysiska siffrorna.
Styrkor
McGill är som sagt en av årets längsta rookie cornerbacks. På 6’3″ är han perfekt att täcka stora receiver, särskilt i redzone. Utöver sin längd har McGill dessutom väldigt långa armar och en riktigt bra förmåga att hoppa. Han är skicklig att komma högt upp i luften och attackera bollen på högsta möjliga punkt. McGill är duktig på att fiska passningar genom att lämna luft mellan sin receiver, men läser quarterbacken bra och slår bort bollen.
Trots sin storhet är McGill relativt snabb. Lite likt Richard Sherman i Seattle är det framförallt när han får ta ut sina kliv ordentligt som han är snabb. Han behöver ett par steg för att komma upp i sin fart.
McGill har erfarenhet av att spela safety men flyttades till corner på college, där han passar bättre. Men det är alltid en trygghet med spelare som kan vara nödlösningar vid skador. Dessutom gillar Raiders spelare som erbjuder rotation och kreativitet i de defensiva spelen.
Bäst av allt är att McGill var den bästa cornerbacken i Utah och fick därför ansvar för motståndarnas bästa receiver. Det är ett kvitto på att han förtjänade sitt förtroende. Genom det defensiva ansvaret har McGill lärt sig mycket om hur de bästa spelarna gör för att bränna honom.
Svagheter
På sin combine och även under matcher ser McGill stel ut i höfterna. Han har svårt att flyta med en receiver som byter riktning, vilket syns då McGill ger upp en del bollar på comeback-routes. Det är inte samma smidiga, naturliga rörelser som fjolårets rookie DJ Hayden. McGill har också en back pedal som är förskräcklig. Han får inte alls någon fart när han backar och vänder ofta om tidigt för att kunna hänga med receivers. Det är återigen en av orsakerna till varför han ger upp mycket comeback-routes.
Med sin storlek och långa armar borde McGill vara en kraft på line of scrimmage. Han fick inte spela mycket press coverage på college då Utah gärna backade. När McGill väl fick gå upp förlorade han många gånger och kunde inte använda sina långa armar för att störa sin receiver. Om han väl förlorade hade han svårt att hänga med p.g.a. sin långsamma acceleration.
McGill är inte mycket till assistans när han försvarar springspelet. Han fastnar lätt på blockers och bli ofta bortmanövrerad, även av små, korta och betydligt lättare receivers. När McGill väl är i läge att tackla väntar han ofta in motståndaren och skänker därmed ett par extra yards, samtidigt som han förlorar fart tillika kraft i sina tacklingar. Det är sällan som McGill lyckas stoppa bollbäraren på egen hand, utan halkar allt för lätt av.
Mitt största bekymmer är hans moral och arbetsetik på plan. Att han fastnar på blockers är säkert en faktor av hans bristande intresse att komma av dem. Flera gånger ser man McGill såsa runt när han tror att spelet är över eller när han tycker att det är utanför hans försvarsskyldigheter. Återigen en rak motsats till DJ Hayden som alltid söker sig till bollen.
Sammanfattning
Jag tror att Raiders förblindades av McGills storlek. Måtten är minst sagt imponerande och hans vertikala räckvidd likaså. Han är däremot långt ifrån redo att starta i NFL, men det ursäktas med hans bristande erfarenhet på positionen. På sätt och vis är han ett bra komplement till DJ Hayden, som är liten och inte alls fysisk. Får McGill in mer kraft i sin kropp är han av rätt storlek för att stoppa större receivers, vilket minskar risken för dåliga match-ups.
Jag anser att McGill gled upp längs lags brädor på grund av måtten, hans storlek. Seattle Seahawks framgångsrecept med stora, fysiska cornerbacks har skapat en het marknad för större spelare. Jag tycker att McGill har mycket kvar att lära för att bli en startande cornerback och med tanke på att han redan nu är 25 år gammal gör att det är chansning. Visst, med sin erfarenhet och hans ögonblick av höjdpunkter gör att det kanske är värt det i den fjärde rundan. Men jag är än så länge tveksam vad McGill kommer utvecklas till.
