Marvin Lewis och Andy Dalton har varit framgångsrika tillsammans. I grundserien. Nu vill duon föra sitt lag in i en ny fas och till första vinsten i slutspelet. Men Chargers vill annat.
Marvin lewis har varit huvudtränare för Cincinnati Bengals i tio år. Bara Bill Belichick i Patriots klår honom där. Det har inte alltid varit vackert men ägare och ledning i Cincinnati har haft tålamod. Det har betalat sig. I år ledde Lewis Bengals till sitt tredje raka slutspel. Sedan Andy Dalton landade i klubben har de sakta men säkert tagit över AFC North.
Men vi vet alla att det inte räcker med bra resultat i grundserien. Andy Reid fick lämna Philadelphia trots att han var bland historiens mest framgångsrika tränare i antal vinster kontra förluster. Marvin Lewis måste leda sitt lag till vinster även i slutspelet. Under hans ledning har de åkt ut i första rundan varje år de tagit sig dit.
Samma sak kan man egentligen säga om Andy Dalton. Den unga quarterbacken är inte perfekt efter tre säsonger i ligan. Men han har varit en vinnare. Precis som han var i college för sitt TCU. Om kritiken någonsin ska försvinna måste Dalton kliva fram och axla ansvaret mot bra motstånd när det betyder som mest. På söndag har han chansen mot Chargers.
San Diego Chargers tog sig vidare till slutspel trots en del slarviga matcher och efter ett kontroversiellt domslut. Phillip Rivers kan nog berätta en del för Andy Dalton om hur det känns att bli kritiserad. Den tidigare så hyllade quarterbacken hade två dåliga år och folk sade att han hade tappat det. Men i år har han varit lysande och tagit klubben till ett efterlängtat slutspel.
Söndag 19.10 (CBS/TV10) – San Diego Chargers (9-7) hos Cincinnati Bengals (11-5)
Det blev alltså Chargers som tog sig ur den hårda striden om den sista slutspelsplatsen i AFC. För Bengals var vägen något rakare då de vann sin division med en del marginal. Men säsongen har inte bara varit guld och gröna skogar. Frågetecknen som fanns om quarterbacken Andy Dalton hänger fortfarande kvar i fansens sinnen. Men han har inte direkt gjort en dålig säsong.
Dalton har kastat 33 touchdowns i år. Det är inte en enkel sak. Problemet är väl att han också har bjussat på 20 interceptions. Bengals har begärt mer av Dalton i år och då får man nästan räkna med att det blir lite fler misstag. Vi minns hans fyra interceptions mot Ravens sista veckan, och glömde fort hans nio raka touchdowns utan någon interception under de tre så viktiga veckorna innan.
Cincinnati kan till viss del överkomma att man inte har en av ligans bättre quarterbacks. Men det är så klart svårare mot riktigt bra lag. I slutspelet har Dalton hittills i sin karriär inte lyckats spela på en hög nivå. I år har han bättre spelare omkring sig än någonsin och i helgen möter han ett suspekt försvar utan någon ordentlig pass rush. En riktigt bra match är vad som krävs för att tysta kritikerna.
Låt oss säga några ord om alla Daltons kompisar. Bengals kryllar av passmottagare. Från den eleganta superstjärnan A.J Green och eldiga touchdown-maskinen Marvin Jones till giganterna Jermaine Gresham och Tyler Eifert. För att inte glömma den unga, lovande receivern Mohammed Sanu och den lilla explosiva och flexibla rookien Giovani Bernard. Det här är ett fullspäckat lag och Dalton gör ett bra jobb med att sprida bollen till alla sina vapen.
A.J Green är så klart det stora utropstecknet. Enligt mig den näst bästa receivern i NFL efter Calvin Johnson. Green har en kombination av längd, snabbhet och kroppskontroll som är unik och är en av ligans mest slipade route runners. Bengals gör ett bra jobb att sätta honom i rätt situationer. Det är väldigt svårt att spela press coverage mot Green. Han kommer att slå dig. Därför försöker många lag spela med mer ”kudde”, alltså backa bak några meter. Då kastar Dalton en kvick passning till Green som utmanar en mot en och plockar upp 7-8 enkla yards.
Men det är ändå försvaret som är Bengals styrka. Trots att de förlorade en av ligans bästa spelare, Geno Atkins, på den defensiva linjen är den lagdelen fortfarande riktigt bra. Särskilt mot springspelet. Bara storleken är skrämmande. Bengals defensive ends är Carlos Dunlap på 198 cm (6’6), Michael Johnson på 201 cm (6’7) och Margus Hunt på 203 cm (6’8).
Ett annat namn man bara måste nämna är det som tillhör Bengals unga linebacker, Vontaze Burfict. Han lyckas på något sätt alltid befinna sig runt bollen.
Men San Diego är inget enkelt lag att förbereda sig för. I förra mötet med Bengals fick Rivers bära mycket av bördan. Så lär det nog se ut den här gången också. Men det är väl inte så konstigt, då han är deras bästa spelare. Precis som Dalton har han en hel del intressanta spelare till sitt förfogande.
Den första killen man tänker på är nog rookien Keenan Allen. Fysisk, tuff i målområdet och väldigt naturlig i sitt sätt att spela positionen. Men sen hittar vi ett par lite mindre konventionella spelare. Antonio Gates, tight end, är den stora veteranen som man alltid kan lita på. Kemin med Rivers kan vara otrolig ibland.
Eddie Royal är den kvicka killen som fångar snabba passningar och lurar brallorna av folk en mot en. Danny Woodhead är en liten running back som kom från New England. Tuff som få och nästan omöjlig att hänga med på små ytor. Har fångat 76 passningar i år!
Alla de här vapnen har gjort att Rivers alltid har en matchup han gillar. Vi har sett honom betydligt mer aktiv uppe på linjen före snap är på länge. Han identifierar svagheter, byter spel och plockar upp yards.
Svagheten i San Diego är försvaret. Det allra värsta är nog den usla pass rushen. Centralt längs linjen spelar en personlig favorit, Cory Liuget. Han är knappast någon expert på att jaga quarterbacks men leder laget i den kategorin med fem och en halv sack. Säger det igen. Fem och en halv sack. Det här skapar så klart stora problem över hela banan. Quarterbacks kan stå ohotade och sikta passningar. Passförsvararna kan inte förväntas täcka sin spelare i sådana långa stunder som krävs.
Det är här som matchen riskerar att rinna ifrån Chargers. Andy Dalton har två svagheter i sitt spel. Han är inte bra under press och missar ibland på de långa kasten. Men med gott om tid har han alldeles för många alternativ. Jag tror på en vinst för Cincinnati Bengals i den här matchen. De är det klart bättre laget och spelar på hemmaplan. Där de dessutom är obesegrade i år.
Om Chargers ska ha en chans måste försvaret spela bättre än de har gjort på senaste tiden och offensiven ändå bära upp försvarets brister. Om Dalton börjar kasta interceptions kan det också bli en helt annan match. Men trots hur det ibland kan se ut är det oftast någon som forcerar dessa dåliga beslut och kast. Har Chargers försvar den potentialen? Det återstår att se.
Vilka vinner matchen, Bengals eller Chargers?
