Draften. Alla collegespelare som utmärkt sig på planen drömmer om att väljas högt av sitt favoritlag. Men det är få som får den drömmen uppfylld. Vissa framtida stjärnor blir faktiskt inte valda alls.
Draftas du högt upp har du stora förväntningar på dig att ta en plats i laget och vara en faktor på planen direkt efter att du kommit ut från college. Det är något som många spelare har problem med då det tar ett tag att vänja sig vid tempot och den generellt höga nivån i NFL. Lagen draftar en spelare högt för att de vill ha honom som en av grundstenarna i sitt lag. Han förväntas prestera i många år för sin klubb.
Det finns otaliga exempel på spelare som draftats högt för att sedan falla ur NFL nästan omgående. Det är något de får leva med resten av sina liv, de ses förevigt som ”busts”. Men vilka spelare tar deras plats då? Alla spelare blir som ni förstår inte draftade.
Timmarna efter draften är alltid hektisk då alla klubbar direkt försöker skriva kontrakt med spelarna de var intresserade av, men som av diverse anledningar inte blev draftade. Dessa spelare utgör ofta bredden i ett lag, många håller även till på lagets träningstrupp varifrån de hoppas att bli uppkallade och få chansen att göra ett avtryck i NFL. Det är de här odraftade spelarna vi ska prata lite om idag.
Förra säsongen fanns det 607 odraftade spelare med på lagens aktiva listor, det är ganska exakt 30 procent av alla spelare i NFL. På försäsongen är siffran högre då varje lag har 90 spelare med på sina träningar och många spelare hoppar mellan olika lag under försäsongen.
Hittills har 461 odraftade spelare funnits med på trupperna i år.
Det finns gott om exempel på spelare som har blivit ignorerade under draften men som senare gått och blivit storstjärnor i NFL, ni kanske känner igen namn som Tony Romo, Jeff Saturday, Wes Welker, Arian Foster, Danny Amendola, Viktor Cruz, Antonio Gates, James Harrison, Ryan Clark och Cameron Wake.
Trots dessa solskenshistorier är det så klart fortfarande så att de flesta odraftade spelarna får max en eller två chanser på någon försäsong innan de tvingas ge upp sina försök att ta sig in i NFL. Istället måste de lägga skorna på hyllan, alternativt söka sig till Kanadensiska ligan, Arena football eller till och med åt Europa.
Hur kan då spelare som de vi nyss nämnde, som uppenbarligen har talang, gå obemärkta under draften? En stor och logisk anledning är att det helt enkelt finns så extremt många collegespelare medan bara 224 stycken draftas. Varje lag har ögonen på fler än de sju spelare de tänkt drafta, lagen för faktiskt anteckningar på flera tusen spelare, men följer helt enkelt sin ranking under draften. Sedan kontaktar de resten av namnen på listan direkt efter draften.
Andra anledningar till att spelare som kanske har talangen som krävs ändå halkar ur draften är problem utanför planen, det kan vara droganvändning eller brott som gör att spelarna sjunker i lagens ranking. Ett aktuellt exempel är wide receivern Da’Rick Rodgers som ansågs ha tillräckligt med talang för att draftas i första rundan men som gick odraftad på grund av problemen han befann sig i utanför planen. Han är för tillfället en del av Indianapolis Colts.
Inom NFL har man också många idéer om hur spelare på olika positioner ska se ut. En offensiv linjespelare ska ha en viss längd på armarna, en linebacker ska vara stor och ståtlig och en wide receiver bör vara lång och springa snabbt längs en rak linje. Spelare som inte passar i den mallen blir ofta förbisedda. Fråga den kortarmade centern Jeff Saturday, den både korta, och året han draftades även tunna, linebackern James Harrison eller den kvicka lilla receivern Wes Welker vad de tycker om NFL:s ”framgångsmall”.
Skadebekymmer är ännu en anledning för att spelare går odraftade, man vill inte chansa med ett högt val på en spelare som riskerar att vara skadad hela tiden.
Som väntat fick NFL in en ny kull med odraftade rookies som hoppas på liknande säsonger som de vi nämnde här ovanför, vi kan ta och presentera några av de som har visat potential hittills i år:
Robert Lester, free safety i Carolina Panthers, har bara varit på planen i tre matcher men ändå mäktat med två interceptions och en fumble recovery. Ett imponerande facit. Lester lär få chansen fler gånger under säsongen.
Joplu Bartu, linebacker i Atlanta Falcons, fick chansen efter skador och är numera en startspelare. Mot Tampa Bay avslutade han med elva tacklingar, en sack och stressade Buccaneers quarterback Mike Glennon ytterligare två gånger.
Marlon Brown, wide receiver i Baltimore Ravens, har fått mycket speltid på grund av en i övrigt svag receiverkår och skador på Jacoby Jones. Brown fångade en touchdown i tre av de fyra första matcherna och har sett allmänt stabil ut. Han har endast tappat tre passningar under hela säsongen.
Joseph Fauria, tight end i Detroit Lions, har spelat fem matcher och fångat fem touchdowns. Lions är så pass nöjda med honom att de inte längre kände att rutinerade tight end Tony Scheffler behövdes längre och de släppte honom förra veckan. Faurias deltagande i Detroits offense lär bara öka.
Joe Vellano, defensive tackle i New England Patriots, har fått kliva in då enorma Vince Wilfork skadade sig och gjort ett helt okej jobb. Ingen enorm pass rusher men avslutade matchen mot Jets med totalt tio tacklingar och är stabil i springspelet.
Nickell Robey, cornerback i Buffalo Bills, har spelat bättre och bättre under säsongen och ingen touchdown har hittills kastats i hans coverage. I matchen mot Dolphins kastade Tannehill fyra gånger mot Robey, en av passningarna gick fram för fem yards medans Robey snappade upp en själv för sin andra interception den här säsongen.
Kenbrell Thompkins, wide receiver i New England Patriots, har vart en av Bradys huvudsakliga måltavlor den här säsongen och fångade bland annat den avgörande touchdownen mot Saints med några sekunder kvar på matchklockan. Han har hittills kammat in 334 yards och fyra touchdowns den här säsongen, mycket bättre siffror än kollegan Aaron Dobson som Patriots draftade i andra rundan i år.
Collegespelarna kommer även i framtiden vara svåra att scouta inför deras NFL-karriärer och varje år kommer vi få in en drös odraftade spelare i ligan som överraskar nästan direkt. Men hur kul skulle det vara om scouterna alltid hade haft rätt?
Nä, jag hyllar och omfamnar odraftade spelare med öppna armar. Länge leve spelarna som ingen vill ha.
Vill DU tipsa om någon odraftad rookie som kan bli en stjärna?
Dela gärna den här artikeln på Facebook eller Twitter.
