NFL Scouting Combine ska inte betyda särskilt mycket. Men det gör den ändå och nya bevis för det får vi i april varje år. Låt oss kika på de spelare som stod ut under årets prövning.
Förra året såg vi Stephen Hill, Luke Kuechly och Cordy Glenn. Kanske längst fram i ledet stod Dontari Poe. Alla var de spelare som tog chansen att imponera på tränare och scouter under NFL Scouting Combine och klättrade i draften. I år var det inte riktigt lika tydligt. Som vanligt är det läkarundersökningar och de individuella intervjuerna med lagen som är absolut viktigast. De får vi dock inte vara med på. Men de fysiska övningarna har också de sin inverkan på en spelares framtid.
En av veckans mest omtalade spelare var Manti Te’o, linebacker från Notre Dame. Sedan skandalen rullades upp där det framgick att hans döda flickvän aldrig ens existerat har media och klubbar letat efter svar. När Te’o klev upp på sitt podium under Scouting Combine för att hålla presskonferens så var det fullsmockat. Journalisterna hade väntat i timmar. Men den unga spelaren var avslappnad, på glatt humör och svarade avvärjande men ärligt på alla frågor. Till och med de riktigt dumma frågorna av typen ”dejtar du någon i verkliga livet?”.
Trots mindre bra resultat på fystesterna så var många positiva till vad Te’o gjorde under veckan. Så även lagen. Detta trots att man kunde se John Harbaugh, huvudtränaren i Ravens, sitta och skaka på huvudet i besvikelse under linebackerns sprint. Ingen hade egentligen väntat sig att han skulle springa särskilt fort eller hoppa speciellt högt. Han kommer inte att gå i toppen men absolut någonstans i första rundan.
De tog chansen
Sharrif Floyd, defensive tackle, var redan högt upp på många mock drafts. I NFL Supporters första utkast var han högst upp av alla defensive tackles och nummer tre totalt. Den 140 kilo tunga Floyd imponerade med bra fart och lätta fötter. Estländaren Margus Hunt, defensive end, var en annan snackis. Han sprang bra, lyfte bra och skötte sig på planen. ”The Eastern Block” kan nog vara på väg uppför några listor därute. En av veckans absolut största stjärnor var en personlig favorit. Jag pratar om Ezekiel Ansah, defensive end från BYU, som såg riktigt mjuk ut i sina rörelser och som trots sin storlek fick bra resultat i de flesta kategorier. Många liknar honom nu vid J.J Watt.
Tavon Austin var en spelare som verkligen öppnade en del ögon. Den lilla, explosiva receivern sprang en riktigt fin tid på sprinten och fångade bollen bra. Tidigare hade vi honom runt plats 25 men det finns en risk att han tar sig uppåt. Många defensive backs gjorde en väldigt bra träning. Toppspelaren Dee Milliner, cornerback från Alabama, sprang en riktigt bra tid som troligtvis puttade in honom bland de tio första spelare som blir draftade. Även Desmond Trufant, cornerback från Washington, sprang en vass tid. Med Trufant så hade det varit just snabbheten som varit ett frågetecken och det rätade han verkligen ut. Med två bröder i NFL så har han det i alla fall i blodet.
Den spännande interception-maskinen David Amerson, cornerback/safety, sprang bra och det hjälpte honom. Tyrann ”Honeybadger” Mathieau hade även han en solid vecka där han visade upp sina fysiska färdigheter och att han kan fånga bollen vid behov. På den offensiva linjen var det flera som skötte sig väl. Jonathan Cooper, guard, minskade gapet mellan honom själv och Chance Warmack med en bra vecka. Eric Fischer och Lane Johnson, både offensiva tackles, är mer atletiska än toppspelaren Luke Joeckel och lyckades också krypa något steg närmare. Det finns en risk att alla dessa tre herrar går bland de tio första i årets draft.
Var det någon annan som stod ut?
